guru.

November 2000 · panelsamtal

Panelsamtal om vad som gör en bra historia

Panelsamtal om vad som gör en bra historia: berättande i reklam, koder, tabun och skämt. läsutgåvans sida 62 är nästan tom rubrik/bildsida, läsutgåvans sidor 63–65 bär panelen med ordlista och läsutgåvans sida 66 fortsätter samtalet. Gränserna är hypotes.

Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.

November 2000 · läsposition 62

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

HAR HÖ[…] den HÄ[…]

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

62 GURu NOVEMBER 2000
HAR
den
HÖ
HÄ

Läs sidan med originalbild →

November 2000 · läsposition 63

Den stora rubriken är fördelad över uppslaget. Här återges den del som syns på den här källsidan.

du ÖRT ÄR?

En bra story är nödvändig idag. När du presenterar ett projekt, när du söker jobb eller när du träffar en kund. I ett allt snabbare flöde av ord, ljud och bilder är det viktigt att vara originell och lockande. Samtidigt som man bör veta vilka som är grundstenarna i en bra historia: att kunna skapa identifikation, hitta rätt koder till målgruppen och veta en hel del om vilka tabun och gränser som inte får överskridas.

Vi samlade fyra personer som alla utmärkt sig för sin kunskap om historieberättande och pratade om vad som är en bra historia. Vi tog också upp historierna som du aldrig kommer att få höra…

Guru-panelen: Thomas Fürth, Elisabeth Ohlson, Bengt af Klinteberg och Ulf Enander.

FOTO FREDRIK HJERLING

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

NOVEMBER 2000 GURu 63
◗En bra story är nödvändig idag.
När du presenterar ett projekt,
när du söker jobb eller när du träf-
far en kund. I ett allt snabbare flö-
de av ord, ljud och bilder är det
viktigt att vara
originell och
lockande.
Samtidigt som
man bör veta
vilka som är
grundstenarna i
en bra historia: att kunna skapa
identifikation, hitta rätt koder till
målgruppen och veta en hel del om
vilka tabun och gränser som inte
får överskridas.
Vi samlade fyra personer som alla
utmärkt sig för sin kunskap om
historieberättande och pratade
om vad som är en bra historia.
Vi tog också upp historierna som
du aldrig kommer att få höra…
TEXT ERIKA AUGUSTINSSON
FOTO FREDRIK HJERLING
Guru-panelen: Thomas
Fürth, Elisabeth Ohlson,
Bengt af Klinteberg och
Ulf Enander.
HÖRT
du
HÄR?

Läs sidan med originalbild →

November 2000 · läsposition 64

ULF ENANDER Ålder: 46 år. Gör: vd och projektledare på reklambyrån Schumacher, Jersild, Wessman & Enander. Ordförande i Svenska reklamförbundet. Har gjort: Jobbat med reklam sedan 1979.

ELISABETH OHLSON Ålder: 39 år. Gör: Fotograferar. Har gjort: Utställningarna Ecce Homo och Amauros

”Vi kan skoja om norrlänningar och no

Varför är en bra story viktigare idag?

Thomas: Jag tror att det har uppstått de senaste 20 åren eftersom vi ser på saker i ett tidsförlopp och tänker mer kronologiskt nu. Samhället innan var mer välordnat, statiskt och mekaniskt och man trodde att så här skulle det bli i framtiden. Samhället var som en maskin. Men nu går vi in i berättelsernas tid, med olika etniska grupper och olika historier. Så har vi aldrig sett på vår samtid tidigare.

Bengt: Berättande som folkrörelse har också kommit tillbaka med exempelvis berättarfestivaler. Där är fullsmockat med folk, och detta fanns inte för 20 år sedan. Då trodde man att tv tagit död på det muntliga.

Vad har då en historia för betydelse?

Ulf: En bra historia ska överraska, ge ett sammanhang och skapa associationer. En berättelse hjälper folk att memorera en produkt eller en tjänst i det mentala landskapet.

Thomas: Det är svårare idag att konkurrera med sina tjänster och varor. Därför blir det mer och mer berättelser kring produkterna. Det finns kollegor som menar att detta är framtidens ekonomi. Berättelser används för att sälja föreställningar om hur man ska leva. Vi har ingen användning för statistik, lagar eller torra abstrakta resonemang idag.

Bengt: Kan man då göra skillnad mellan berättelser som inte bara vädjar till intellekt utan också till känsla?

Thomas: Ja, och styrkan med bilden och berättlser är att den vädjar till båda delarna.

Ulf: Våra kreatörer sitter dagarna i ända och skapar varumärken och de vädjar till både förnuft och känsla. Och det är väldigt mycket koder i berättelsen idag.

Thomas: Möjligen är det den moderna tekniken med sin virtualitet som har gjort att berättelserna har kommit tillbaka. Den har gjort det möjligt att överskrida rum och tid, som en berättelse alltid har gjort. Under andra hälften av 1900-talet sågs inte berättelsen som något verkligt utan som en skröna, något man kunde roa sig med. Men med ny teknik kan vi lämna en verklighet och hitta en annan – som att e-handels företagen egentligen bara är vanliga postorderföretag…

Ulf: Jag ser också en annan trend. Att mottagaren själv får fylla i de sista stegen i berättelsen, du lämnar sista biten av cirkeln öppen, att man inte berättar allt utan folk får tänka själva.

Bengt: I muntliga berättelser, och främst vitsar, är det mycket vanligt. ”Mamma, jag vill inte till Amerika- Tyst unge och simma vidare.” Den är från 50-talet. Sedan har det fortsatt på den vägen.

Vad beror det på? Att det blir mer och mer avskalat?

Ulf: Att man är mer mogen att se. Vi exponeras mycket för olika berättelser och blir mer vana. Ser jag en film idag kan jag nästan gissa vad nästa ruta visar. Man väntar på överraskningen, att se om det kan hända något annat. Sedan använder

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

64 GURu NOVEMBER 2000
Varför är en bra story viktigare idag?
Thomas: Jag tror att det har uppstått de se-
naste 20 åren eftersom vi ser på saker i ett tids-
förlopp och tänker mer kronologiskt nu. Sam-
hället innan var mer välordnat, statiskt och
mekaniskt och man trodde att så här skulle det
bli i framtiden. Samhället var som en maskin.
Men nu går vi in i berättelsernas tid, med olika
etniska grupper och olika historier. Så har vi al-
drig sett på vår samtid tidigare.
Bengt: Berättande som folkrörelse har också
kommit tillbaka med exempelvis berättarfesti-
valer. Där är fullsmockat med folk, och detta
fanns inte för 20 år sedan. Då trodde man att tv
tagit död på det muntliga.
Vad har då en historia för betydelse?
Ulf: En bra historia ska överraska, ge ett sam-
manhang och skapa associationer. En berättelse
hjälper folk att memorera en produkt eller en
tjänst i det mentala landskapet.
Thomas: Det är svårare idag att konkurrera
med sina tjänster och varor. Därför blir det mer
och mer berättelser kring produkterna. Det
finns kollegor som menar att detta är framti-
dens ekonomi. Berättelser används för att sälja
föreställningar om hur man ska leva. Vi har ing-
en användning för statistik, lagar eller torra ab-
strakta resonemang idag.
Bengt: Kan man då göra skillnad mellan be-
rättelser som inte bara vädjar till intellekt utan
också till känsla?
Thomas: Ja, och styrkan med bilden och be-
rättlser är att den vädjar till båda delarna.
Ulf: Våra kreatörer sitter dagarna i ända och
skapar varumärken och de vädjar till både för-
nuft och känsla. Och det är väldigt mycket koder
i berättelsen idag.
Thomas: Möjligen är det den moderna tekni-
ken med sin virtualitet som har gjort att berät-
telserna har kommit tillbaka. Den har gjort det
möjligt att överskrida rum och tid, som en be-
rättelse alltid har gjort. Under andra hälften av
1900-talet sågs inte berättelsen som något verk-
ligt utan som en skröna, något man kunde roa
sig med. Men med ny teknik kan vi lämna en
verklighet och hitta en annan – som att e-han-
dels företagen egentligen bara är vanliga post-
orderföretag…
Ulf: Jag ser också en annan trend. Att motta-
garen själv får fylla i de sista stegen i berättelsen,
du lämnar sista biten av cirkeln öppen, att man
inte berättar allt utan folk får tänka själva.
Bengt: I muntliga berättelser, och främst vit-
sar, är det mycket vanligt. ”Mamma, jag vill inte
till Amerika- Tyst unge och simma vidare.” Den
är från 50-talet. Sedan har det fortsatt på den vä-
gen.
Vad beror det på? Att det blir mer och mer av-
skalat?
Ulf:Attmanärmermogenattse.Viexponeras
mycket för olika berättelser och blir mer vana.
Serjagenfilmidagkanjagnästangissavadnästa
ruta visar. Man väntar på överraskningen, att se
om det kan hända något annat. Sedan använder
ELISABETH OHLSON Ålder: 39 år. Gör: Fotograferar. Har gjort: Utställ-
ningarna Ecce Homo och Amauros
ULF ENANDER Ålder: 46 år. Gör: vd och projektledare på reklambyrån
Schumacher, Jersild, Wessman & Enander. Ordförande i Svenska reklam-
förbundet. Har gjort: Jobbat med reklam sedan 1979.
”Vi kan skoja om norrlänningar och no

Läs sidan med originalbild →

November 2000 · läsposition 65

THOMAS FÜRTH Ålder: 53 år. Gör: Vice vd och analytiker på forskningsanalysföretaget Kairos Future. Arbetar med värderingar och värderingsförändringar. Har gjort: Är utbildad historiker. Har satt samman en bok om tabun, moral och omoral.

BENGT AF KLINTBERG Ålder: 61 år. Gör: Folklivsforskar, skriver böcker och pratar i radio i P1 på söndagar. Har gjort: Känd för böckerna ”Råttan i pizzan” och ”Den stulna njuren”.

h norrmän, men var går gränsen?”

man olika koder i olika grupperingar och är man utanför förstår man inte vad de pratar om.

Thomas: Berättelser kan vara ett sätt att avskärma en grupp från en annan. Ett slags vi och dom-resonemang. Vi har våra berättelser och det gör att vi hänger ihop. Koder är ju inget nytt – jag tänker på rövarspråket i Röda och Vita rosen och det var ett sätt att hålla de vuxna utanför.

Elisabeth: ”Ecce Homo” var en berättelse som jag inte fick ändra på. Den fick bara berättas på ett sätt. Och om jag då bryter den normen så är det spännande hur det kan uppröra så mycket. För mig såg bilderna exakt likadana ut som andra jag sett. Det var en historia som är sann för mig men som så många uppfattade på annat sätt.

Thomas: Det är också tidens tecken – att man vrider saker 180 grader. Du har en igenkänning som i ”Ecce Homo”, sedan vrider du det lite. Det behövs inte så mycket för att det ska bli en enorm effekt. Och det gillar unga människor idag. Många tittar på reklam som om det var kortfilmer.

Ulf: Det är vårt problem. Det är roligare att titta på historien än att titta på vem som skickade den.

Bengt: Men reklamen verkar vara väldigt riktad mot en yngre, initierad publik. Är det så att ni frivilligt släpper den äldre gruppen?

Ulf: Nej, det är många unga som arbetar i vår bransch.

Samtidigt finns det tendenser till att historier som alla förstår prioriteras bort, för att man vill vara först när det gäller nya berättelser och att läsa av nya koder. Det gör att man faktiskt tappar kommunikationseffekten i det kommersiella uppdraget.

Då är det ju intressant det här med tabun. I vår bransch handlar det bara om att man inte får vara effektsökare. Vi upprörs över att Benetton använder sina bilder i kommersiellt syfte, inte att bilderna är hemska.

Elisabeth: Det är ett bra exempel. Deras budskap har ju alltid varit bra men det är synd att de ska ha loggan där i hörnet. Jag saknar reklamkampanjer som inte har någon avsändare. Bra bilder som människor kan fundera över. Som ”Under exposed” i tunnelbanan för några år sedan…

Thomas: Men där har vi ju tabu idag. Vi får inte blanda ihop det politiska och det kommersiella för mycket. Men det håller på att förändras. Vi går in i ett samhälle där man blandar och där unga inte längre tycker det är så viktigt om gränserna överskrids.

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

NOVEMBER 2000 GURu 65
man olika koder i olika grupperingar och är man
utanför förstår man inte vad de pratar om.
Thomas: Berättelser kan vara ett sätt att av-
skärma en grupp från en annan. Ett slags vi och
dom-resonemang. Vi har våra berättelser och
det gör att vi hänger ihop. Koder är ju inget nytt
– jag tänker på rövarspråket i Röda och Vita ro-
sen och det var ett sätt att hålla de vuxna utan-
för.
Elisabeth: ”Ecce Homo” var en berättelse
som jag inte fick ändra på. Den fick bara berät-
tas på ett sätt. Och om jag då bryter den normen
så är det spännande hur det kan uppröra så
mycket. För mig såg bilderna exakt likadana ut
som andra jag sett. Det var en historia som är
sann för mig men som så många uppfattade på
annat sätt.
Thomas: Det är också tidens tecken – att man
vrider saker 180 grader. Du har en igenkänning
som i ”Ecce Homo”, sedan vrider du det lite. Det
behövs inte så mycket för att det ska bli en
enorm effekt. Och det gillar unga människor
idag. Många tittar på reklam som om det var
kortfilmer.
Ulf: Det är vårt problem. Det är roligare att
titta på historien än att titta på vem som skicka-
de den.
Bengt: Men reklamen verkar vara väldigt rik-
tad mot en yngre, initierad publik. Är det så att
ni frivilligt släpper den äldre gruppen?
Ulf: Nej, det är många unga som arbetar i vår
bransch.
Samtidigt finns det tendenser till att histori-
er som alla förstår prioriteras bort, för att man
vill vara först när det gäller nya berättelser och
att läsa av nya koder. Det gör att man faktiskt
tappar kommunikationseffekten i det kommer-
siella uppdraget.
Då är det ju intressant det här med tabun. I
vår bransch handlar det bara om att man inte
får vara effektsökare. Vi upprörs över att Benet-
ton använder sina bilder i kommersiellt syfte,
inte att bilderna är hemska.
Elisabeth: Det är ett bra exempel. Deras bud-
skap har ju alltid varit bra men det är synd att de
ska ha loggan där i hörnet. Jag saknar reklam-
kampanjer som inte har någon avsändare. Bra
bilder som människor kan fundera över. Som
”Under exposed” i tunnelbanan för några år se-
dan…
Thomas: Men där har vi ju tabu idag. Vi får
inte blanda ihop det politiska och det kommer-
siella för mycket. Men det håller på att föränd-
ras. Vi går in i ett samhälle där man blandar och
där unga inte längre tycker det är så viktigt om
gränserna överskrids.
THOMAS FÜRTH Ålder: 53 år. Gör: Vice vd och analytiker på forskningsa-
nalysföretaget Kairos Future. Arbetar med värderingar och värderings-
förändringar. Har gjort: Är utbildad historiker. Har satt samman en bok
om tabun, moral och omoral.
BENGT AF KLINTBERG Ålder: 61 år. Gör: Folklivsforskar, skriver böcker
och pratar i radio i P1 på söndagar. Har gjort: Känd för böckerna ”Råttan i
pizzan” och ”Den stulna njuren”.
h norrmän, men var går gränsen?”
ORDLISTA
NORM Handlingsregel, påbud hur man bör
handla, det normala eller godtagna beteendet.
TABU Förbud mot att röra eller nämna något.
Företeelser som väcker starka känsloreaktio-
ner. Källa: ne.se, SAOL

Läs sidan med originalbild →

November 2000 · läsposition 66

”När jag var yngre kunde man åka i arresten för att man hade en oöppnad kvarting på sig men det var rökkupéer på alla tåg. Idag sitter de och provar brännvin på bästa sändningstid i tv men jagar bort rökare med blåslampa.”

Ulf: Och vad är tillåtet när det gäller etniska grupper? För ett tag sedan var det ett uppmärksammat fall i vår bransch i en affärsuppgörelse när någon sa: ja, så går det när man har att göra med judar och indier. Ingen tyckte det var kul. Vi kan skoja med norrlänningar eller norrmän, men var går gränsen?

Bengt: Om en vanlig svensk pratar om svartskallar och blattar, då är det inte bra. Men den stigmatiserade gruppen kan själv använda det utan problem.

Elisabeth: Så gör ju vi i homorörelsen också. Vi säger ju flata och bög, bara för att ta bort klangen.

Bengt: Norgevitsarna har jag studerat. På 60-talet i usa kom en del aggressiva vitsar om polacker som sedan spred sig till Sverige och Norge. Men polackvitsarna var egentligen rasistiska vitsar om svarta – det finns en språklig likhet i ”Polack” och ”Black”. Det var en stark rasstämning som projicerades på en grupp som det inte var tabu att skämta om. I Sverige kan vi skämta om norrmän för att de är mer lika oss – danskar och främst finnar är till exempel mycket mer tabu.

Thomas: Men är skämthistorien överhuvudtaget ett sätt för oss att handskas med tabu?

Bengt: Ja, där har ju Freud skrivit om skämtets förhållande till det omedvetna. Vi tar upp stämningar som fyller oss med spänningar och obehag så att vi känner lättnad.

En bra historia handlar alltså om att tangera ett tabu men att inte gå över gränsen. Men vad är det då idag som vi absolut inte får göra reklam om eller berätta en historia om?

Thomas: Ett tabu vi har idag är naturen. Vi får inte röra något, vi får inte smutsa ner och djur ska behandlas lika bra som människor.

Elisabeth och Ulf: Manlig sexualitet. Det talas det sällan om.

Bengt: Pedofili. Det är det absoluta tabut. Det har skrivits böcker om hur terapeuter försöker frammana förträngda minnen av att barn har blivit utsatta för övergrepp av föräldrarna. Det kan likställas med dåtidens häxprocesser. Umgänget med Satan som då var det absolut värsta man kunde ha.

Thomas: Det intressanta är hur mycket man kan flytta gränsen till ett tabu. Tabun urholkas med tiden och förändras.

Bengt: Som sex. Det var väldigt tabubelagt när jag var barn. De runda orden kunde inte användas offentligt. Nu finns de i dagstidningar.

Thomas: Eller att tala dialekt offentligt. Det blev ett ramaskri om folk talade finlandsvenska i radio.

Ulf: Det är en oerhört märklig moral vi har, för vi får till exempel inte använda svordomar i reklamfilmer.

Thomas: Ja, svordomar är också tabu under föreläsningar och i offentliga diskussioner. Det är mycket svårt att veta när svordomar får användas utan att publiken reagerar fel.

Ulf: Man kan prata om kollektiva tabun men det finns också tabun, i olika intressegrupper. Oavsett vad man gör får man en reaktion. Som att man kastar en nalle i en reklamfilm och så ringer svenska nalleföreningen och för ett jäkla liv. Eller att man sitter i en bil och har hunden kopplad utanför och då ringer djurskyddsföreningen.

Vad är det som upprör människor så när man går över gränsen?

Elisabeth: Om man provocerar så händer det något i en människa. Och då måste den personen gå vidare i sig själv och det är besvärligt. I stället blir man förbannad. Min utställning störde något som låg mycket djupt hos människor, att man inte får göra så här. I det andliga, heliga rummet får jag inte vara, där finns bara det normala. Där går gränsen.

Ulf: Men med det så flyttar du ju fram gränsen?

Elisabeth: Ja, och vissa som reagerade starkt skäms nog idag.

Ulf: Men är det inte särintressena som styr tabun idag? Inte kollektivet. Så försöker media och institutioner definiera vad det är. Alltså finns det ingen rådande etik och moral idag. Samhället är så mångkulturellt.

Bengt: Jag tycker det är lite back-lash när det gäller värderingar, med etikettsråd i tidningarna och smokingen har kommit tillbaka. Det är konstigt, för samtidigt är vi friare än någonsin. Men kanske är det just den friheten som gör att vi vill ha fastare normer och regler?

Thomas: Eller så är det ett sorts osäkerhetstillstånd där man inte vet vart utvecklingen är på väg. Då griper man efter struktur. Man lär sig att det finns många olika normer i samhället och i ett mer globalt samhälle är det situationen som avgör vilka normer man ska ha. Det är opportunistens sätt att bete sig som blir regel. För minoriteter är det enklare att se gränser eftersom de kan se gränsen till det normala. Men nu är vi i ett samhälle där alla måste kunna hantera gränser, för ingen är i majoritet.

Vad kommer då vara okej framöver som är helt fel och tabu idag, tror ni?

Bengt: Narkotika, som brukar kallas den goda fienden. Alla är överens om att det är dåligt.

Elisabeth: Men man ser bilder från gamla Kina och deras opiumhålor. Det verkar inte vara så stor skillnad på det och våra barer idag. Att ta en shot och komma igång.

Thomas: Men samhället behöver några goda fiender eller inre fiender för att kunna hålla ihop. När jag var yngre kunde man åka i arresten för att man hade en oöppnad kvarting på sig, men det var rökkupéer på alla tåg. Idag sitter de och provar brännvin på bästa sändningstid i tv men jagar bort rökare med blåslampa.

Finns det en formel för en bra historia?

Bengt: Identifikation. Vi är översköljda idag av information och väljer bort massor. Vi är nästan inte ens medvetna själva om vilka mekanismer som gör att vi fastnar för något.

Ulf: Att rikta sig till människor som liknar varandra i utseende och klädstil fungerar inte idag. Det handlar bara om attityd. Nu har företagsledarna släppt slipsen. Då kan man ge sig sjutton på att några andra kommer ta på sig slips igen. Så enkelt är det.

Måste man då välja exakt vem man ska rikta sig till idag?

Thomas: Ja, och då blir retoriken central, för språket är ju en värdering och attityd. För 20 år sedan var retoriken helt mossig. Idag är det managementkurser i parti och minut i retorik. Man ska tala med bönder på bönders vis. Och den som då kan tala tillräckligt många språk kan röra sig fritt mellan grupper.

Ulf: Det är som när man läser sagor för barn. Det är oerhört mycket mer spännande och magiskt än vilken bildruta som helst, eftersom den sortens berättande är så förväntat. Det gäller för samhället också. Jag tror att vi kommer att gå tillbaka mer till det muntliga berättandet. Det finns som en kollektiv, trygg erfarenhet hos alla. ■

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

Ulf: Och vad är tillåtet när det gäller etniska
grupper? För ett tag sedan var det ett uppmärk-
sammat fall i vår bransch i en affärsuppgörelse
när någon sa: ja, så går det när man har att göra
med judar och indier. Ingen tyckte det var kul.
Vi kan skoja med norrlänningar eller norrmän,
men var går gränsen?
Bengt: Om en vanlig svensk pratar om svart-
skallar och blattar, då är det inte bra. Men den
stigmatiserade gruppen kan själv använda det
utan problem.
Elisabeth: Så gör ju vi i homorörelsen också.
Vi säger ju flata och bög, bara för att ta bort
klangen.
Bengt: Norgevitsarna har jag studerat. På 60-
talet i usa kom en del aggressiva vitsar om po-
lacker som sedan spred sig till Sverige och Norge.
Men polackvitsarna var egentligen rasistiska vit-
sar om svarta – det finns en språklig likhet i ”Po-
lack” och ”Black”. Det var en stark rasstämning
somprojiceradespåengruppsomdetintevarta-
bu att skämta om. I Sverige kan vi skämta om
norrmän för att de är mer lika oss – danskar och
främst finnar är till exempel mycket mer tabu.
Thomas: Men är skämthistorien överhuvud-
taget ett sätt för oss att handskas med tabu?
Bengt: Ja, där har ju Freud skrivit om skäm-
tets förhållande till det omedvetna. Vi tar upp
stämningar som fyller oss med spänningar och
obehag så att vi känner lättnad.
En bra historia handlar alltså om att tangera
ett tabu men att inte gå över gränsen. Men vad
är det då idag som vi absolut inte får göra re-
klam om eller berätta en historia om?
Thomas: Ett tabu vi har idag är naturen. Vi
får inte röra något, vi får inte smutsa ner och
djur ska behandlas lika bra som människor.
Elisabeth och Ulf: Manlig sexualitet. Det ta-
las det sällan om.
Bengt: Pedofili. Det är det absoluta tabut.
Det har skrivits böcker om hur terapeuter försö-
ker frammana förträngda minnen av att barn
har blivit utsatta för övergrepp av föräldrarna.
Det kan likställas med dåtidens häxprocesser.
Umgänget med Satan som då var det absolut
värsta man kunde ha.
Thomas: Det intressanta är hur mycket man
kan flytta gränsen till ett tabu. Tabun urholkas
med tiden och förändras.
Bengt: Som sex. Det var väldigt tabubelagt
när jag var barn. De runda orden kunde inte an-
vändas offentligt. Nu finns de i dagstidningar.
Thomas: Eller att tala dialekt offentligt. Det
blev ett ramaskri om folk talade finlandsvenska
i radio.
Ulf: Det är en oerhört märklig moral vi har,
för vi får till exempel inte använda svordomar i
reklamfilmer.
Thomas: Ja, svordomar är också tabu under
föreläsningar och i offentliga diskussioner. Det
är mycket svårt att veta när svordomar får an-
vändas utan att publiken reagerar fel.
Ulf: Man kan prata om kollektiva tabun men
det finns också tabun, i olika intressegrupper.
Oavsettvadmangörfårmanenreaktion.Somatt
man kastar en nalle i en reklamfilm och så ringer
svenska nalleföreningen och för ett jäkla liv. Eller
att man sitter i en bil och har hunden kopplad
utanför och då ringer djurskyddsföreningen.
Vad är det som upprör människor så när man
går över gränsen?
Elisabeth: Om man provocerar så händer det
något i en människa. Och då måste den perso-
nen gå vidare i sig själv och det är besvärligt. I
stället blir man förbannad. Min utställning stör-
de något som låg mycket djupt hos människor,
att man inte får göra så här. I det andliga, heliga
rummet får jag inte vara, där finns bara det nor-
mala. Där går gränsen.
Ulf: Men med det så flyttar du ju fram grän-
sen?
Elisabeth: Ja, och vissa som reagerade starkt
skäms nog idag.
Ulf: Men är det inte särintressena som styr ta-
bun idag? Inte kollektivet. Så försöker media
och institutioner definiera vad det är. Alltså
finns det ingen rådande etik och moral idag.
Samhället är så mångkulturellt.
Bengt: Jag tycker det är lite back-lash när det
gäller värderingar, med etikettsråd i tidningar-
na och smokingen har kommit tillbaka. Det är
konstigt, för samtidigt är vi friare än någonsin.
Men kanske är det just den friheten som gör att
vi vill ha fastare normer och regler?
Thomas: Eller så är det ett sorts osäkerhets-
tillstånd där man inte vet vart utvecklingen är
på väg. Då griper man efter struktur. Man lär sig
att det finns många olika normer i samhället
och i ett mer globalt samhälle är det situationen
som avgör vilka normer man ska ha. Det är op-
portunistens sätt att bete sig som blir regel. För
minoriteter är det enklare att se gränser efter-
som de kan se gränsen till det normala. Men nu
är vi i ett samhälle där alla måste kunna hantera
gränser, för ingen är i majoritet.
Vad kommer då vara okej framöver som är helt
fel och tabu idag, tror ni?
Bengt: Narkotika, som brukar kallas den go-
da fienden. Alla är överens om att det är dåligt.
Elisabeth: Men man ser bilder från gamla Ki-
na och deras opiumhålor. Det verkar inte vara så
stor skillnad på det och våra barer idag. Att ta en
shot och komma igång.
Thomas: Men samhället behöver några goda
fiender eller inre fiender för att kunna hålla
ihop. När jag var yngre kunde man åka i arresten
för att man hade en oöppnad kvarting på sig,
men det var rökkupéer på alla tåg. Idag sitter de
och provar brännvin på bästa sändningstid i tv
men jagar bort rökare med blåslampa.
Finns det en formel för en bra historia?
Bengt: Identifikation. Vi är översköljda idag
av information och väljer bort massor. Vi är
nästan inte ens medvetna själva om vilka meka-
nismer som gör att vi fastnar för något.
Ulf: Att rikta sig till människor som liknar va-
randra i utseende och klädstil fungerar inte
idag. Det handlar bara om attityd. Nu har före-
tagsledarna släppt slipsen. Då kan man ge sig
sjutton på att några andra kommer ta på sig
slips igen. Så enkelt är det.
Måste man då välja exakt vem man ska rikta
sig till idag?
Thomas: Ja, och då blir retoriken central, för
språket är ju en värdering och attityd. För 20 år
sedan var retoriken helt mossig. Idag är det ma-
nagementkurser i parti och minut i retorik. Man
ska tala med bönder på bönders vis. Och den
som då kan tala tillräckligt många språk kan rö-
ra sig fritt mellan grupper.
Ulf: Det är som när man läser sagor för barn.
Det är oerhört mycket mer spännande och ma-
giskt än vilken bildruta som helst, eftersom den
sortens berättande är så förväntat. Det gäller
för samhället också. Jag tror att vi kommer att
gå tillbaka mer till det muntliga berättandet.
Det finns som en kollektiv, trygg erfarenhet hos
alla. ■
66 GURu NOVEMBER 2000
”När jag var yngre kunde man åka i arresten för att man hade
en oöppnad kvarting på sigmen det var rökkupéer på alla
tåg. Idag sitter de och provar brännvin på bästa sändningstid i tv
men jagar bort rökare med blåslampa.”

Läs sidan med originalbild →