November 2000
Läsposition 66

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
”När jag var yngre kunde man åka i arresten för att man hade en oöppnad kvarting på sig men det var rökkupéer på alla tåg. Idag sitter de och provar brännvin på bästa sändningstid i tv men jagar bort rökare med blåslampa.”
Ulf: Och vad är tillåtet när det gäller etniska grupper? För ett tag sedan var det ett uppmärksammat fall i vår bransch i en affärsuppgörelse när någon sa: ja, så går det när man har att göra med judar och indier. Ingen tyckte det var kul. Vi kan skoja med norrlänningar eller norrmän, men var går gränsen?
Bengt: Om en vanlig svensk pratar om svartskallar och blattar, då är det inte bra. Men den stigmatiserade gruppen kan själv använda det utan problem.
Elisabeth: Så gör ju vi i homorörelsen också. Vi säger ju flata och bög, bara för att ta bort klangen.
Bengt: Norgevitsarna har jag studerat. På 60-talet i usa kom en del aggressiva vitsar om polacker som sedan spred sig till Sverige och Norge. Men polackvitsarna var egentligen rasistiska vitsar om svarta – det finns en språklig likhet i ”Polack” och ”Black”. Det var en stark rasstämning som projicerades på en grupp som det inte var tabu att skämta om. I Sverige kan vi skämta om norrmän för att de är mer lika oss – danskar och främst finnar är till exempel mycket mer tabu.
Thomas: Men är skämthistorien överhuvudtaget ett sätt för oss att handskas med tabu?
Bengt: Ja, där har ju Freud skrivit om skämtets förhållande till det omedvetna. Vi tar upp stämningar som fyller oss med spänningar och obehag så att vi känner lättnad.
En bra historia handlar alltså om att tangera ett tabu men att inte gå över gränsen. Men vad är det då idag som vi absolut inte får göra reklam om eller berätta en historia om?
Thomas: Ett tabu vi har idag är naturen. Vi får inte röra något, vi får inte smutsa ner och djur ska behandlas lika bra som människor.
Elisabeth och Ulf: Manlig sexualitet. Det talas det sällan om.
Bengt: Pedofili. Det är det absoluta tabut. Det har skrivits böcker om hur terapeuter försöker frammana förträngda minnen av att barn har blivit utsatta för övergrepp av föräldrarna. Det kan likställas med dåtidens häxprocesser. Umgänget med Satan som då var det absolut värsta man kunde ha.
Thomas: Det intressanta är hur mycket man kan flytta gränsen till ett tabu. Tabun urholkas med tiden och förändras.
Bengt: Som sex. Det var väldigt tabubelagt när jag var barn. De runda orden kunde inte användas offentligt. Nu finns de i dagstidningar.
Thomas: Eller att tala dialekt offentligt. Det blev ett ramaskri om folk talade finlandsvenska i radio.
Ulf: Det är en oerhört märklig moral vi har, för vi får till exempel inte använda svordomar i reklamfilmer.
Thomas: Ja, svordomar är också tabu under föreläsningar och i offentliga diskussioner. Det är mycket svårt att veta när svordomar får användas utan att publiken reagerar fel.
Ulf: Man kan prata om kollektiva tabun men det finns också tabun, i olika intressegrupper. Oavsett vad man gör får man en reaktion. Som att man kastar en nalle i en reklamfilm och så ringer svenska nalleföreningen och för ett jäkla liv. Eller att man sitter i en bil och har hunden kopplad utanför och då ringer djurskyddsföreningen.
Vad är det som upprör människor så när man går över gränsen?
Elisabeth: Om man provocerar så händer det något i en människa. Och då måste den personen gå vidare i sig själv och det är besvärligt. I stället blir man förbannad. Min utställning störde något som låg mycket djupt hos människor, att man inte får göra så här. I det andliga, heliga rummet får jag inte vara, där finns bara det normala. Där går gränsen.
Ulf: Men med det så flyttar du ju fram gränsen?
Elisabeth: Ja, och vissa som reagerade starkt skäms nog idag.
Ulf: Men är det inte särintressena som styr tabun idag? Inte kollektivet. Så försöker media och institutioner definiera vad det är. Alltså finns det ingen rådande etik och moral idag. Samhället är så mångkulturellt.
Bengt: Jag tycker det är lite back-lash när det gäller värderingar, med etikettsråd i tidningarna och smokingen har kommit tillbaka. Det är konstigt, för samtidigt är vi friare än någonsin. Men kanske är det just den friheten som gör att vi vill ha fastare normer och regler?
Thomas: Eller så är det ett sorts osäkerhetstillstånd där man inte vet vart utvecklingen är på väg. Då griper man efter struktur. Man lär sig att det finns många olika normer i samhället och i ett mer globalt samhälle är det situationen som avgör vilka normer man ska ha. Det är opportunistens sätt att bete sig som blir regel. För minoriteter är det enklare att se gränser eftersom de kan se gränsen till det normala. Men nu är vi i ett samhälle där alla måste kunna hantera gränser, för ingen är i majoritet.
Vad kommer då vara okej framöver som är helt fel och tabu idag, tror ni?
Bengt: Narkotika, som brukar kallas den goda fienden. Alla är överens om att det är dåligt.
Elisabeth: Men man ser bilder från gamla Kina och deras opiumhålor. Det verkar inte vara så stor skillnad på det och våra barer idag. Att ta en shot och komma igång.
Thomas: Men samhället behöver några goda fiender eller inre fiender för att kunna hålla ihop. När jag var yngre kunde man åka i arresten för att man hade en oöppnad kvarting på sig, men det var rökkupéer på alla tåg. Idag sitter de och provar brännvin på bästa sändningstid i tv men jagar bort rökare med blåslampa.
Finns det en formel för en bra historia?
Bengt: Identifikation. Vi är översköljda idag av information och väljer bort massor. Vi är nästan inte ens medvetna själva om vilka mekanismer som gör att vi fastnar för något.
Ulf: Att rikta sig till människor som liknar varandra i utseende och klädstil fungerar inte idag. Det handlar bara om attityd. Nu har företagsledarna släppt slipsen. Då kan man ge sig sjutton på att några andra kommer ta på sig slips igen. Så enkelt är det.
Måste man då välja exakt vem man ska rikta sig till idag?
Thomas: Ja, och då blir retoriken central, för språket är ju en värdering och attityd. För 20 år sedan var retoriken helt mossig. Idag är det managementkurser i parti och minut i retorik. Man ska tala med bönder på bönders vis. Och den som då kan tala tillräckligt många språk kan röra sig fritt mellan grupper.
Ulf: Det är som när man läser sagor för barn. Det är oerhört mycket mer spännande och magiskt än vilken bildruta som helst, eftersom den sortens berättande är så förväntat. Det gäller för samhället också. Jag tror att vi kommer att gå tillbaka mer till det muntliga berättandet. Det finns som en kollektiv, trygg erfarenhet hos alla. ■
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
Ulf: Och vad är tillåtet när det gäller etniska grupper? För ett tag sedan var det ett uppmärk- sammat fall i vår bransch i en affärsuppgörelse när någon sa: ja, så går det när man har att göra med judar och indier. Ingen tyckte det var kul. Vi kan skoja med norrlänningar eller norrmän, men var går gränsen? Bengt: Om en vanlig svensk pratar om svart- skallar och blattar, då är det inte bra. Men den stigmatiserade gruppen kan själv använda det utan problem. Elisabeth: Så gör ju vi i homorörelsen också. Vi säger ju flata och bög, bara för att ta bort klangen. Bengt: Norgevitsarna har jag studerat. På 60- talet i usa kom en del aggressiva vitsar om po- lacker som sedan spred sig till Sverige och Norge. Men polackvitsarna var egentligen rasistiska vit- sar om svarta – det finns en språklig likhet i ”Po- lack” och ”Black”. Det var en stark rasstämning somprojiceradespåengruppsomdetintevarta- bu att skämta om. I Sverige kan vi skämta om norrmän för att de är mer lika oss – danskar och främst finnar är till exempel mycket mer tabu. Thomas: Men är skämthistorien överhuvud- taget ett sätt för oss att handskas med tabu? Bengt: Ja, där har ju Freud skrivit om skäm- tets förhållande till det omedvetna. Vi tar upp stämningar som fyller oss med spänningar och obehag så att vi känner lättnad. En bra historia handlar alltså om att tangera ett tabu men att inte gå över gränsen. Men vad är det då idag som vi absolut inte får göra re- klam om eller berätta en historia om? Thomas: Ett tabu vi har idag är naturen. Vi får inte röra något, vi får inte smutsa ner och djur ska behandlas lika bra som människor. Elisabeth och Ulf: Manlig sexualitet. Det ta- las det sällan om. Bengt: Pedofili. Det är det absoluta tabut. Det har skrivits böcker om hur terapeuter försö- ker frammana förträngda minnen av att barn har blivit utsatta för övergrepp av föräldrarna. Det kan likställas med dåtidens häxprocesser. Umgänget med Satan som då var det absolut värsta man kunde ha. Thomas: Det intressanta är hur mycket man kan flytta gränsen till ett tabu. Tabun urholkas med tiden och förändras. Bengt: Som sex. Det var väldigt tabubelagt när jag var barn. De runda orden kunde inte an- vändas offentligt. Nu finns de i dagstidningar. Thomas: Eller att tala dialekt offentligt. Det blev ett ramaskri om folk talade finlandsvenska i radio. Ulf: Det är en oerhört märklig moral vi har, för vi får till exempel inte använda svordomar i reklamfilmer. Thomas: Ja, svordomar är också tabu under föreläsningar och i offentliga diskussioner. Det är mycket svårt att veta när svordomar får an- vändas utan att publiken reagerar fel. Ulf: Man kan prata om kollektiva tabun men det finns också tabun, i olika intressegrupper. Oavsettvadmangörfårmanenreaktion.Somatt man kastar en nalle i en reklamfilm och så ringer svenska nalleföreningen och för ett jäkla liv. Eller att man sitter i en bil och har hunden kopplad utanför och då ringer djurskyddsföreningen. Vad är det som upprör människor så när man går över gränsen? Elisabeth: Om man provocerar så händer det något i en människa. Och då måste den perso- nen gå vidare i sig själv och det är besvärligt. I stället blir man förbannad. Min utställning stör- de något som låg mycket djupt hos människor, att man inte får göra så här. I det andliga, heliga rummet får jag inte vara, där finns bara det nor- mala. Där går gränsen. Ulf: Men med det så flyttar du ju fram grän- sen? Elisabeth: Ja, och vissa som reagerade starkt skäms nog idag. Ulf: Men är det inte särintressena som styr ta- bun idag? Inte kollektivet. Så försöker media och institutioner definiera vad det är. Alltså finns det ingen rådande etik och moral idag. Samhället är så mångkulturellt. Bengt: Jag tycker det är lite back-lash när det gäller värderingar, med etikettsråd i tidningar- na och smokingen har kommit tillbaka. Det är konstigt, för samtidigt är vi friare än någonsin. Men kanske är det just den friheten som gör att vi vill ha fastare normer och regler? Thomas: Eller så är det ett sorts osäkerhets- tillstånd där man inte vet vart utvecklingen är på väg. Då griper man efter struktur. Man lär sig att det finns många olika normer i samhället och i ett mer globalt samhälle är det situationen som avgör vilka normer man ska ha. Det är op- portunistens sätt att bete sig som blir regel. För minoriteter är det enklare att se gränser efter- som de kan se gränsen till det normala. Men nu är vi i ett samhälle där alla måste kunna hantera gränser, för ingen är i majoritet. Vad kommer då vara okej framöver som är helt fel och tabu idag, tror ni? Bengt: Narkotika, som brukar kallas den go- da fienden. Alla är överens om att det är dåligt. Elisabeth: Men man ser bilder från gamla Ki- na och deras opiumhålor. Det verkar inte vara så stor skillnad på det och våra barer idag. Att ta en shot och komma igång. Thomas: Men samhället behöver några goda fiender eller inre fiender för att kunna hålla ihop. När jag var yngre kunde man åka i arresten för att man hade en oöppnad kvarting på sig, men det var rökkupéer på alla tåg. Idag sitter de och provar brännvin på bästa sändningstid i tv men jagar bort rökare med blåslampa. Finns det en formel för en bra historia? Bengt: Identifikation. Vi är översköljda idag av information och väljer bort massor. Vi är nästan inte ens medvetna själva om vilka meka- nismer som gör att vi fastnar för något. Ulf: Att rikta sig till människor som liknar va- randra i utseende och klädstil fungerar inte idag. Det handlar bara om attityd. Nu har före- tagsledarna släppt slipsen. Då kan man ge sig sjutton på att några andra kommer ta på sig slips igen. Så enkelt är det. Måste man då välja exakt vem man ska rikta sig till idag? Thomas: Ja, och då blir retoriken central, för språket är ju en värdering och attityd. För 20 år sedan var retoriken helt mossig. Idag är det ma- nagementkurser i parti och minut i retorik. Man ska tala med bönder på bönders vis. Och den som då kan tala tillräckligt många språk kan rö- ra sig fritt mellan grupper. Ulf: Det är som när man läser sagor för barn. Det är oerhört mycket mer spännande och ma- giskt än vilken bildruta som helst, eftersom den sortens berättande är så förväntat. Det gäller för samhället också. Jag tror att vi kommer att gå tillbaka mer till det muntliga berättandet. Det finns som en kollektiv, trygg erfarenhet hos alla. ■ 66 GURu NOVEMBER 2000 ”När jag var yngre kunde man åka i arresten för att man hade en oöppnad kvarting på sigmen det var rökkupéer på alla tåg. Idag sitter de och provar brännvin på bästa sändningstid i tv men jagar bort rökare med blåslampa.”