guru.

December 2000

Läsposition 77

Originalsida, December 2000, läsposition 77
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

Den slabbförsvenskade caffelatte-kontinentalismens diktatur har lättat något och det blir plötsligt helt logiskt med en punsch-hype

förseln av privatköpt arrak strängt reglerad. Högst hälften fick drickas upp under resans gång och resten såldes på speciella auktioner vid hemkomsten.

I TAKT MED DEN stigande efterfrågan började punschen fabrikstillverkas och i och med det även drickas rumstempererad och sedermera kyld.

Den uppsjö av fina etiketter, affischer och punschmärken som lanserades kring denna tid är som ett pärlband av vykort från en vacker svunnen epok. Där fanns Elevator-Punsch (naturligtvis med svenskt uttal av båda orden, lanserad i samband med Katarinahissens invigning), Telefonpunsch (med en hypermodern telefon på etiketten) och den för friluftsfolk tilltänkta Sport-Punsch. Samt naturligtvis en massa variationer på Bellmanpunsch, Svea Punsch och Record Punsch. Och så inte minst en av de få punschsorter som säljs än idag, Cederlunds Caloric-Punsch, uppkallad efter John Ericssons då nyss uppfunna varmluftsmaskin Caloric.

Ungefär samtidigt såg dagens andra stora punschmärke dagens ljus: Carlshamns Flaggpunsch. De två sistnämnda pryder än idag sina etiketter med fina prismedaljer från diverse sprit- och industrimässor världen över, även om Carlshamns tyvärr försökt hotta upp sin butelj och etikett på ett förfärligt trött Absolut vodka-vis.

Precis som det finns calvadossnobbar idag har det så klart funnits punschsnobbar och märkvärdigheterna kring varumärkeslanseringarna var minst lika omfattande. Så kallad Linjepunsch (jämför med Löitens Linjeakvavit) fick sitt namn av att den passerat ekvatorn.

Den ”sjörullade” punschen ansågs nämligen äga den perfekta mognaden, och vissa firmor hyrde till och med plats på svenska örlogsfartyg för att få lagra sin punsch i deras lastrum.

Att arraken hade lagrats på ekfat var också en garanti för att punschen var av god kvalitet. De sju sorters punsch som Systembolaget idag saluför har allihop hemliga recept, men gemensamt för dem är att de innehåller just ekfatslagrad arrak. Den färdiga punschblandningens lagringstid finns det förstås också olika teorier kring.

De som idag har någon relation till punsch brukar förknippa den med en speciell årstid. Vissa associerar direkt till sin barndoms jular när de känner smaken av punsch, andra är övertygade om att det endast var ute på äldre släktingars sommarnöjen man drack sin punsch på de gamla disponentvillornas punschverandor.

Men om nu punschen har något existensberättigande idag så måste den ju hitta sina rätta sammanhang i vårt moderna kök. Att den fungerar förträffligt i olika kakbak säger sig självt, men i solitärt tillstånd är den också en makalöst vänlig – och billig – kompis till flertalet starka ostar. Glöm för ett ögonblick Sauternes-snobberiet och prova exempelvis en medelsöt punsch till en äkta salt Roquefort eller till de stentuffa romerska och sardiska varianterna av Pecorino. Även till alldeles vanlig vaniljglass är den en fantastisk följeslagare, antingen varm (lätta på kapsylen och värm i vattenbad till typ fyrtio femtio grader) vid sidan av eller iskyld. Eller så häller man direkt på glassen.

VILL MAN ISTÄLLET vara riktigt kökshistorisk kan man leta upp något av de otaliga punschstinna pudding- och sufflérecept som återfinns i de flesta äldre kokböcker, vilka samtliga är om inte garanterat läckrare, så i alla fall roligare alternativ till tiramisun.

Liksom så många andra söta spritsorter har punschen en rad användningsområden, och även om de flesta idag nog skulle ha svårt för att dra i sig en hela punsch i berusningssyfte, så kan man bara hoppas att vi som är födda under andra halvan av förra seklet ger punschen en ny chans innan det är för sent. ■

Nej, min smakar punsch.

Tack till Skybar,Radisson, SAS Royal Viking hotell.

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

förseln av privatköpt arrak
strängt reglerad. Högst hälften
fick drickas upp under resans
gång och resten såldes på speciel-
la auktioner vid hemkomsten.
i takt med den stigande efterfrå-
gan började punschen fabriks-
tillverkas och i och med det även
drickas rumstempererad och se-
dermera kyld.
Den uppsjö av fina etiketter, af-
fischer och punschmärken som
lanserades kring denna tid är som
ett pärlband av vykort från en
vacker svunnen epok. Där fanns
Elevator-Punsch (naturligtvis med
svenskt uttal av båda orden, lanse-
rad i samband med Katarinahis-
sens invigning), Telefonpunsch
(med en hypermodern telefon på
etiketten) och den för friluftsfolk
tilltänkta Sport-Punsch. Samt na-
turligtvis en massa variationer på
Bellmanpunsch, Svea Punsch och
Record Punsch. Och så inte minst
en av de få punschsorter som säljs
än idag, Cederlunds Caloric-
Punsch, uppkallad efter John Er-
icssons då nyss uppfunna varm-
luftsmaskin Caloric.
Ungefär samtidigt såg dagens
andra stora punschmärke dagens
ljus: Carlshamns Flaggpunsch. De
två sistnämnda pryder än idag sina
etiketter med fina prismedaljer
från diverse sprit- och industrimäs-
sor världen över, även om Carls-
hamns tyvärr försökt hotta upp sin
butelj och etikett på ett förfärligt
tröttAbsolutvodka-vis.
Precis som det finns calvados-
snobbar idag har det så klart fun-
nits punschsnobbar och märkvär-
digheterna kring varumärkes-
lanseringarna var minst lika om-
fattande. Så kallad Linjepunsch
(jämför med Löitens Linjeakva-
vit) fick sitt namn av att den pas-
serat ekvatorn.
Den ”sjörullade” punschen an-
sågs nämligen äga den perfekta
mognaden, och vissa firmor hyr-
de till och med plats på svenska
örlogsfartyg för att få lagra sin
punsch i deras lastrum.
Att arraken hade lagrats på ek-
fat var också en garanti för att
punschen var av god kvalitet. De
sju sorters punsch som Systembo-
laget idag saluför har allihop
hemliga recept, men gemensamt
för dem är att de innehåller just
ekfatslagrad arrak. Den färdiga
punschblandningens lagringstid
finns det förstås också olika teori-
er kring.
De som idag har någon rela-
tion till punsch brukar förknippa
den med en speciell årstid. Vissa
associerar direkt till sin barn-
doms jular när de känner smaken
av punsch, andra är övertygade
om att det endast var ute på äldre
släktingars sommarnöjen man
drack sin punsch på de gamla dis-
ponentvillornas punschveran-
dor.
Men om nu punschen har nå-
got existensberättigande idag så
måste den ju hitta sina rätta sam-
manhang i vårt moderna kök. Att
den fungerar förträffligt i olika
kakbak säger sig självt, men i soli-
tärt tillstånd är den också en ma-
kalöst vänlig – och billig – kompis
till flertalet starka ostar. Glöm för
ett ögonblick Sauternes-snobbe-
riet och prova exempelvis en me-
delsöt punsch till en äkta salt Ro-
quefort eller till de stentuffa
romerska och sardiska varianter-
na av Pecorino. Även till alldeles
vanlig vaniljglass är den en fan-
tastisk följeslagare, antingen
varm (lätta på kapsylen och värm
i vattenbad till typ fyrtio femtio
grader) vid sidan av eller iskyld.
Eller så häller man direkt på glas-
sen.
vill man istället vara riktigt
kökshistorisk kan man leta upp
något av de otaliga punschstinna
pudding- och sufflérecept som
återfinns i de flesta äldre kok-
böcker, vilka samtliga är om inte
garanterat läckrare, så i alla fall
roligare alternativ till tiramisun.
Liksom så många andra söta
spritsorter har punschen en rad
användningsområden, och även
om de flesta idag nog skulle ha
svårt för att dra i sig en hela
punsch i berusningssyfte, så kan
man bara hoppas att vi som är
födda under andra halvan av för-
ra seklet ger punschen en ny
chans innan det är för sent. ■
DECEMBER 2000 GURu 77
’’Den slabbförsvenskade caffelatte-kontinentalismens
diktatur har lättat något och det blir plötsligt
helt logiskt med en punsch-hype
’’
Per Hagman är
författare och
har nyligen
utkommit med
boken ”Skugg-
legender”.
Nej, min
smakar
punsch.
Tack
till
Skybar,Radisson,
SAS
Royal
Viking
hotell.
GURU03s7477/punch ny 2000-11-09 21.57 Sidan 77

Texter på sidan

Samma position i PDF →