Oktober 2000
Läsposition 96

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
GURU GUIDE OKTOBER
ske, inte utan påverkan. För nu uppmuntras den av lagstiftning och alla som stiger på karusellen och kan hålla sig kvar belönas, även om det går upp och ner för stunden. Kanske blir de så yra att de inte märker att det går runt, runt.
Det Elmbrant beskriver är hur demokratin bäddas in i marknadsekonomin istället för tvärtom och hur detta gör oss mer maktlösa: Företagaren som inte får loss kapital till sin sunda affärsidé, om det inte är ett nytt företag inom, ja ni vet vad för sektor. Vd:n som varslar folk bara för att pressa upp börskursen tvingas stressa ihjäl sig för att få verksamheten att fungera och ändå är de nya produkterna försenade.
Och de osynliga arbetarna som står utan möjlighet till försörjning utan att det går att visa ens vinstmässiga förklaringar till varför produktionen måste flyttas. Bara att den ska det, för kursens skull.
Här finns både en svidande vidräkning med journalister som glatt lallar med i rallyt och rikligt med utblickar och referenser till den debatt som, tvärtemot vad många svenska nyliberaler tror, förs av ledande ekonomer och andra forskare världen runt.
Emellanåt blir det trögt och lite väl hoppigt i boken. Då saknar man det som är Elmbrants styrka. De initierade berättelserna om hur det egentligen gick till, som inledningen till hans ”Så föll den svenska modellen” där Lars Ramqvist är en ung saxofonspelande student som tar rälsbuss till läroverket tillsammans med Bo Södersten och Bengt Dennis. I ”Hyperkapitalismen” är det bara en berättelse som har lite av den kraften. När en tjej i Karlskrona som till vardags arbetar med handikappade barn pressar handelsminister Pagrotsky på innehållet i det senare havererade MAI-avtalet. Hon hade läst texten, den fanns på internet. Pagrotsky skulle skriva på avtalet men hade inte läst det i sin helhet.
– Är det som du säger har jag blivit grundlurad, menade han.
Grundlurade kan alla bli, men inte alla samtidigt. För då blir folk förbannade och då är det inte längre lika kul att köra Ferrari. Visst kan man stänga öronen, köpa mer aktier och cyniskt hoppas man hinner hoppa av i tid. Men vi har ett val, framtiden är inte förutbestämd och Björn Elmbrant ger 40 konkreta förslag till en bättre balanserad kapitalism.
I Disneys värld upptäcker Musse att ingen kör och kommenderar Långben till ratten. Långben somnar, och sedan bär det utför. I historien har varje nedgång i ekonomin börjat med att finansiella transaktioner dominerat.
I dag omsätter finansmarknaden lika mycket på två dagar som övrig världshandel gör på ett år. Det tar två dagar att läsa ”Hyperkapitalismen”. Gör det!
BÖCKER
Osynliga makthavare tar över
Tiden är ute för den klassiske kapitalisten som styr enligt devisen ”no money no honey”. Istället håller en ny intellektuell överklass på att växa fram, som utövar sin makt i exklusiva nätverk, utan insyn och där den stora massans enda uppgift är att konsumera på kommando ovanifrån.
Nätokraterna kallas den nya härskarklassen i Alexander Bards och Jan Söderqvists nya bok. I boken målar de upp en bild av det nya informationssamhället.
Det är alltid något kusligt med en framtidsvision. Illusionen om att allting kan hända är svår att hålla vid liv när ett nytt brutalt samhälle växer fram, där vanliga människor inte ens är medvetna om vem det är som styr och ställer med dem.
I den nya informationalismen har makten blivit osynlig, och styr genom hemliga nätverk vars existens är okänd för alla utanför kretsen. För den nya överklassen, nätokratin, är det inte pengar som är drivkraften, utan vårdandet av det egna varumärket.
Globaliseringen av ekonomin och nationalstatens kollaps är nyckelfrågor och författarna menar att makten i mångt och mycket kommer att utövas genom virtuella nätverk. I toppen av den nya hierarkin sitter curatorerna, en sofistikerad variant av Micael Bindefelt, utan kändisar, men med tillgång till maktens alla olika nätverk och idéer.
Skillnaden mot idag är att vanliga människor inte ens kan sukta efter en inbjudan; de vet inte ens om att festen pågår. Den stora massans huvudsakliga uppgift blir inte som idag att producera varor, detta kommer i allt större utsträckning att ske med hjälp av avancerad teknik, utan att konsumera, på kommando uppifrån.
– Klasskillnaderna kommer att öka till en början, men den nya överklassen kommer snabbt att suga upp begåvningar från underklassen och använda deras talanger. Ironiskt nog skadar detta underklassen eftersom de berövas på potentiella ledarfigurer, säger Jan Söderqvist.
Underklassen, konsumtariatet, kommer att ha svårt att göra uppror eftersom nätokraterna till stor del kommer att vara okända för dem. Bara de som själva tillhör makten kommer att veta vilka de är.
– Nätokraterna kommer troligen att söka sig till mellanstora städer med attraktiva villkor, som Austin, Texas eller kanske Stockholm, spår Alexander Bard.
De söker det exklusiva och eftersom det verkliga hemmet ändå är på hemsidan, så har de lätt att flytta på sig om det blir för trångt. Det är viktigt för nätokraterna att markera avstånd till den vulgära hop som konsumerar och har materiella begär.
Vilka är då nätokraterna, morgondagens elit? Ja, begreppet social kompetens verkar överleva sekelskiftet. Formella meriter som fina skolor och skönklingande efternamn får stå tillbaka för det frenetiska nätverkandet. Arbete och fritid flyter ihop, och den som använder datorn till dataspel istället för att kommunicera med andra hamnar obönhörligt i konsumtariatet.
Författarna tror inte alls på att internet kommer att öka demokratin. De viktiga nätverken är aldrig öppna för alla. ”På nätet söker man sig till likasinnade och bygger tillsammans med dem en ny virtuell rymd”, skriver de.
Men hur går då detta nätverkande till i praktiken? Ja, själva boken är en frukt av detta.
– Jag startade ”The philosophy network” på internet, där nu 65 medlemmar från olika delar av världen diskuterar och ger varandra tips, berättar Alexander.
Många av teorierna i boken har stötts och blötts i nätverket. Alla som deltar gynnas och får en status. Inte helt oväntat är nätverket inte öppet för vem som helst, utan man måste bli invald av en medlem. Något säger mig att detta bara är början.
Framtidens elit styr via osynliga nätverk, enligt Jan Söderqvist och Alexander Bard.
ELISABET OHLSON
Nätokraterna, Alexander Bard, Jan Söderqvist, K-World
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
BÖCKER Osynliga makthavare tar över T iden är ute för den klassiske kapitalisten som styr enligt devisen ”no money no honey”. Istället håller en ny intellektuell överklass på att växa fram, som utövar sin makt i exklusiva nätverk, utan insyn och där den stora massans enda uppgift är att konsu- mera på kommando ovanifrån. Nätokraterna kallas den nya härskarklassen i Alexander Bards och Jan Söderqvists nya bok. I boken målar de upp en bild av det nya informationssamhället. Det är alltid något kusligt med en fram- tidsvision. Illusionen om att allting kan hän- da är svår att hålla vid liv när ett nytt brutalt samhälle växer fram, där vanliga människor inte ens är medvetna om vem det är som styr och ställer med dem. I den nya informa- tionalismen har makten blivit osynlig, och styr genom hemliga nätverk vars existens är okänd för alla utanför kretsen. För den nya överklassen, nätokratin, är det inte pengar som är drivkraf- ten, utan vårdandet av det egna varumärket. Globaliseringen av ekonomin och national- statens kollaps är nyckelfrågor och författarna menar att makten i mångt och mycket kommer att utövas genom virtu- ella nätverk. I toppen av den nya hierarkin sitter curatorerna, en sofistikerad variant av Micael Bindefelt, utan kändisar, men med till- gång till maktens alla olika nätverk och idéer. Skillnaden mot idag är att vanliga männis- kor inte ens kan sukta efter en inbjudan; de vet inte ens om att fes- ten pågår. Den stora massans huvudsakliga uppgift blir inte som idag att producera varor, detta kommer i allt större utsträckning att ske med hjälp av avancerad teknik, utan att konsu- mera, på kommando uppifrån. –Klasskillnaderna kommer att öka till en början,mendennyaöverklassenkommersnabbt att suga upp begåvningar från underklassen och använda deras talanger. Ironiskt nog ska- dar detta underklassen eftersom de berövas på potentiella ledarfigurer, säger Jan Söderqvist. Underklassen, konsumtariatet, kommer att ha svårt att göra uppror eftersom nätokraterna till stor del kommer att vara okända för dem. Bara de som själva tillhör makten kommer att veta vilka de är. – Nätokraterna kommer troligen att söka sig till mellanstora städer med attraktiva villkor, som Austin, Texas eller kanske Stockholm, spår Alexander Bard. De söker det exklusiva och eftersom det verkliga hemmet ändå är på hemsidan, så har delättattflyttapåsigom det blir för trångt. Det är viktigt för nätokrater- na att markera avstånd till den vulgära hop som konsumerarochharma- teriella begär. Vilka är då nätokra- terna, morgondagens elit? Ja, begreppet social kompetens verkar över- leva sekelskiftet.Formel- la meriter som fina sko- lor och skönklingande efternamn får stå tillba- kafördetfrenetiskanät- verkandet. Arbete och fritid flyter ihop, och den som använder datorn till dataspel istället för att kommunicera med andra hamnar obönhörligt i konsumtariatet. författarna tror inte alls på att inter- net kommer att öka demokratin. De viktiga nät- verken är aldrig öppna för alla. ”På nätet söker man sig till likasinnade och bygger tillsam- mans med dem en ny virtuell rymd”, skriver de. Men hur går då detta nätverkande till i prak- tiken? Ja, själva boken är en frukt av detta. – Jag startade ”The philosophy network” på internet, där nu 65 medlemmar från olika delar av världen diskuterar och ger varandra tips, be- rättar Alexander. Många av teorierna i boken har stötts och blötts i nätverket. Alla som deltar gynnas och får en status. Inte helt oväntat är nätverket inte öppet för vem som helst, utan man måste bli in- vald av en medlem. Något säger mig att detta bara är början. TEXT ULRIKA HJALMARSON 96 GURu OKTOBER 2000 G U R U G U I D E O K T O B E R ske, inte utan påverkan. För nu uppmuntras den av lagstiftning och alla som stiger på karusellen och kan hålla sig kvar belönas, även om det går upp och ner för stunden. Kanske blir de så yra att de inte märker att det går runt, runt. Det Elmbrant beskriver är hur demokratin bäddas in i marknadsekonomin istället för tvärtom och hur detta gör oss mer maktlösa: Företagaren som inte får loss kapital till sin sunda affärsidé, om det inte är ett nytt företag inom, ja ni vet vad för sektor. Vd:n som varslar folk bara för att pressa upp börskursen tvingas stressaihjälsigförattfåverksamhetenattfunge- ra och ändå är de nya produkterna försenade. Och de osynliga arbetarna som står utan möjlighet till försörjning utan att det går att vi- sa ens vinstmässiga förklaringar till varför pro- duktionen måste flyttas. Bara att den ska det, för kursens skull. här finns både en svidande vidräkning med journalister som glatt lallar med i rallyt och rikligt med utblickar och referenser till den debatt som, tvärtemot vad många svenska nyli- beraler tror, förs av ledande ekonomer och an- dra forskare världen runt. Emellanåt blir det trögt och lite väl hoppigt i boken.DåsaknarmandetsomärElmbrantsstyr- ka.Deinitieradeberättelsernaomhurdetegent- ligen gick till, som inledningen till hans ”Så föll den svenska modellen” där Lars Ramqvist är en ung saxofonspelande student som tar rälsbuss till läroverket tillsammans med Bo Södersten och Bengt Dennis. I ”Hyperkapitalismen” är det bara en berättelse som har lite av den kraften. När en tjej i Karlskrona som till vardags arbetar med handikappade barn pressar handelsminis- ter Pagrotsky på innehållet i det senare havere- rade mai-avtalet. Hon hade läst texten, den fanns på internet. Pagrotsky skulle skriva på av- talet men hade inte läst det i sin helhet. – Är det som du säger har jag blivit grundlu- rad, menade han. Grundlurade kan alla bli, men inte alla sam- tidigt. För då blir folk förbannade och då är det inte längre lika kul att köra Ferrari. Visst kan man stänga öronen, köpa mer aktier och cy- niskt hoppas man hinner hoppa av i tid. Men vi har ett val, framtiden är inte förutbestämd och Björn Elmbrant ger 40 konkreta förslag till en bättre balanserad kapitalism. i disneys värld upptäcker Musse att ingen kör och kommenderar Långben till ratten. Långben somnar, och sedan bär det utför. I his- torien har varje nedgång i ekonomin börjat med att finansiella transaktioner dominerat. I dag omsätter finansmarknaden lika myck- et på två dagar som övrig världshandel gör på ett år. Det tar två dagar att läsa ”Hyperkapitalis- men”. Gör det! TEXT MAGNUS BEJMAR Nätokraterna, Alexander Bard, Jan Söderqvist, K-World E L I S A B E T O H L S O N Framtidens elit styr via osynliga nätverk, enligt Jan Söderqvist och Alexander Bard.