Oktober 2000 · bokrecension
Böcker: Hyperkapitalismen och Nätokraterna
Två skilda boktexter med egna rubriker och skribenter: Lallar du med i profitrallyt? om Björn Elmbrants Hyperkapitalismen går från höger spalt95 till vänster spalt96 och signeras Magnus Bejmar. Osynliga makthavare tar över om Nätokraterna ligger i mitten/höger på96, innehåller intervjucitat med Bard och Söderqvist och signeras Ulrika Hjalmarson.
Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.
Oktober 2000 · läsposition 95
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
BÖCKER
Lallar du med i profitrallyt?
På julafton drar Musse, Långben och Kalle på husvagnssemester. Majskolvarna smattrar vid frukostbordet medan bilen tuffar förarlös längs ravinerna. På samma sätt ångar den ansiktslösa fondkapitalismen på. Alla som kan hugger in på godsakerna. Om inte majs så gärna kaviar och en Ferrari till efterrätt. Men vem styr den elektroniska flocken som ängsligt flyttar runt kapital och pumpar upp börskurserna? Ingen.
De senaste 20 åren har direktörerna övertalat politikerna att gå med på nästan allt man begärt. Kan man begära att samma direktörer ska ta ansvar för samhällsutvecklingen när de nu fått stora delar av makten? Nej, det begriper de ju inte och är heller inte avlönade att göra.
De senaste årens explosion av ekonomijournalistik har proppat oss fulla med innehållslösa fraser som ”The business of business is business” och ”Cash is fact, everthing else is opinion” och då är det skönt att slå upp Björn Elmbrants senaste bok. Lugnt och sakligt, med ett uppriktigt bekymrat tilltal, resonerar en av Sveriges kunnigaste samhällsjournalister om vad som sker när makten över livet reduceras till hoppande värdestegringar på ett antal dataskärmar.
Man kan inte begära att de framgångsrika mitt i språnget ska kunna ta in allt detta, men man kan önska att de fick en smäll på käften av verkligheten. Ett dödsfall, en svår sjukdom eller en kärleksaffär som blommar upp eller abrupt tar slut. Det där oundvikliga, tvingande som kan få även en på ytan lyckad individ att försvinna en tid, till ett torp i skogen eller till en öde strand och då läsa dessa väl valda ord om tillståndet i världen.
om hyperkapitalismen eller kasinoekonomin bara vore ett mode skulle den snabbt ersättas av något annat. Av en reformerad men mer långsiktig kapitalism. Det kommer inte att
Hyperkapitalismen, Björn Elmbrant, Atlas
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
OKTOBER 2000 GURu 95 B A R M AT G A LEJ B Ö C K E R BÖCKER Lallar du med i profitrallyt? P å julafton drar Musse, Långben och Kalle på husvagnssemester. Majskolvar- na smattrar vid frukostbordet medan bilen tuffar förarlös längs ravinerna. På samma sätt ångar den ansiktslösa fondkapita- lismen på. Alla som kan hugger in på godsaker- na. Om inte majs så gär- na kaviar och en Ferrari till efterrätt. Men vem styr den elektroniska flocken som ängsligt flyttar runt kapital och pumpar upp börskurserna? Ingen. Desenaste20årenhar direktörerna övertalat politikerna att gå med på nästan allt man be- gärt. Kan man begära att samma direktörer ska ta ansvar för samhällsutvecklingen när de nu fått stora delar av makten? Nej, det begriper de ju inte och är heller inte avlönade att göra. De senaste årens explosion av ekonomijour- nalistik har proppat oss fulla med innehållslösa frasersom”Thebusinessof businessisbusiness” och ”Cash is fact, everthing else is opinion” och då är det skönt att slå upp Björn Elmbrants se- naste bok. Lugnt och sakligt, med ett uppriktigt bekymrat tilltal, resonerar en av Sveriges kun- nigaste samhällsjournalister om vad som sker när makten över livet reduceras till hoppande värdestegringar på ett antal dataskärmar. Man kan inte begära att de framgångsrika mitt i språnget ska kunna ta in allt detta, men man kan önska att de fick en smäll på käften av verkligheten. Ett dödsfall, en svår sjukdom eller en kärleksaffär som blommar upp eller abrupt tar slut. Det där oundvikliga, tvingande som kan få även en på ytan lyckad individ att för- svinna en tid, till ett torp i skogen eller till en öde strand och då läsa dessa väl valda ord om tillståndet i världen. om hyperkapitalismen eller kasinoeko- nomin bara vore ett mode skulle den snabbt er- sättas av något annat. Av en reformerad men mer långsiktig kapitalism. Det kommer inte att ner och en utmärkt bar rikligt befolkad av vack- ra movers & shakers i orginella accessoarer en trappa upp. Priserna tillåter tyvärr mest representation. 8 ◗BondSt, 6 Bond Street ✆ (212) 777-2500 Det är nästan omöjligt att få bord på Manhat- tans, som det sägs, bästa sushikrog (vi tycker dock att Blue Ribbon Sushi på Sullivan Street är lika bra). Loungebaren i källaren är i så fall värd ett besök, för sin status på kändisbarome- tern, husets berömda saketini, den omåttligt snygga personalen och en trevlig trängsel av bohem-miljonärer och eleganta fattiglappar. 9 ◗Olives & Opm, 201 Park Avenue South (Uni- on Square West) Bostonkocken Todd English öppnar en olivfärgad restaurang med Medel- havsmat i nya Whotel, med vidhängande natt- baren Opm. Ett definitivt vattenhål för dotcom- mare från utvecklingsföretagen, eftersom många av kontoren ligger här. 10 ◗Sugar, 311 Church Street (mellan White och Lispenard) ✆ (212) 431-8642 I konkurrens med Odeon och TriBeCa Grand öppnar denna kubistiska ska- pelse som ska servera asiatiska tapas, med dansk dekor och serveringspersonal i peruker, orangefärgade läderbyxor och brottarlinnen. Missa inte den här. 11 ◗Fressen, 421 13th Street ✆ (212) 645-7775 Varning utfärdas. Detta före detta slak- teri, numera hipper-than-thou lyx- restaurang, är ett exempel på allt man inte be- höver stå ut med i ett krog-Mecka som New York: dålig mat, usel service, långa väntettider och skrikiga Prada-offer. För mycket ”Sex and The City”. Gå vidare till nykomlingen Rhone, 63 Gansevoort Street (mellan Greenwich och Was- hington), med en utmärkt vinlista, bättre mat och butterfly-stolar. aFTeR HOuRS 12 ◗Joe’s Pub, 425 Lafayette Street ✆ (212) 539-8777 NoHos bästa hangout. Det röd-svarta lädermöblemanget andas lite s/m, en perfekt inramning till monologer, musik och po- esi från Downtowns klassiska kultfigurer (såna som Diamanda Galás och Sandra Bernhard). Efter jobbet är det gratis med myckert vackert nio-till-fem-folk, efter åtta måste man köpa bil- jetttillkvällensuppträdande,ocheftertiostartar nattensäventyrmeddjframpåsmåtimmarna. 13 ◗Sway, 286 Spring Street ✆ (212) 625-9121 Låt inte den syltiga skylten med McGovern’s Tavern, och de fördragna gardinerna i 70-tals- mönster, lura dig. Bakom den oansenliga gar- derobsdörren ligger SoHo:s bästa nattbar i ma- rockansk stil, med luxuösa kandelabrar och di- vaner. Baren har inget danstillstånd, men det minns ingen vid tretiden. Blir det trist kan man gå vidare till Jet Lounge, nv, Ear Inn eller Don Hill’s i ett och samma kvarter. 14 ◗Spa, 76 E. 13th Street (mellan Broadway och Fourth Avenue) ✆ (212) 388-1060 New Yorks version av Paris Baines-Douche. Mo- deller, rika unga män och ”euros” (grönt kort för dig, med andra ord) köar för att klämma in sig i den lilla lokalen, särskilt The White Room, med vita sittkupéer. Dress code: Mycket naken hud på kvinnorna, solglasögon med blå eller röda glas på männen. Big Bad Dodgy Wednes- days är populäraste, med kändisbarn som skö- ter dj-båset (Sean Lennon exempelvis). 15 ◗Basement Bhangra (S.O.B’s), 204 Varick Street ✆ (212) 252-2392 Fusionen av sydasiatiskt och indiskt, blandat med hiphop, började förstås i England, och nu köar multikulturella hipsters till denna klassis- ka danslokal för att studsa upp och ner som be- satta till hindifilmer och kvinnliga dj:ar som Deck Rekha. Endast en torsdag varje månad. 16 ◗Vinyl, 6 Hubert Street (på Hudson Avenue) ✆ (212) 343-1379 Före detta hem till legendariska klub- ben Shelter, och fortfarande stans bäs- ta dansgolv anser många. Noll inredning, och inte värt besväret om du inte tänkt dansa. Fre- dag–söndag är bäst, med klubbarna Be Your- self, Club Shelter och omtalade Body & Soul. 17 ◗Luahn, 59 5th Avenue ✆ (212) 242-9709 Ett gäng Hollywoodcelebriteter försö- ker återskapa Beverly Hills och skryter med stans tuffaste dörrpolicy. Lockande, eller hur? De som lyckats muta sig in talar besviket om dyra drinkar, plastikopererade freaks och Las Vegas-tacky inredning. TiTTa På FOLK 18 ◗Coffee Shop, 29 Union Square (på 16:e gatan) ✆ (212) 243-7969 Om inget annat funkar, gå till Coffee Shop! Detta har varit sant ända sedan stället öppnade på 80-talet, och hemligheten med succen kan då sannerligen inte vara maten, servicen eller inredningen (amerikansk skolmatsal). Det kan bara vara läget, mitt på Union Square, mellan öst och väst, i skarven mellan Midtown och Downtown. Här hamnar hur som helst alla, hög som låg, vare sig man har koll eller inte, förr el- ler senare. En institution i ordets mest sanna bemärkelse. TEXT PETRA ANDRÉ SÄKERT KORT SÄKERT KORT NYTT I HÖST NYTT I HÖST Hyper- kapitalismen, Björn Elmbrant, Atlas
Oktober 2000 · läsposition 96
ske, inte utan påverkan. För nu uppmuntras den av lagstiftning och alla som stiger på karusellen och kan hålla sig kvar belönas, även om det går upp och ner för stunden. Kanske blir de så yra att de inte märker att det går runt, runt.
Det Elmbrant beskriver är hur demokratin bäddas in i marknadsekonomin istället för tvärtom och hur detta gör oss mer maktlösa: Företagaren som inte får loss kapital till sin sunda affärsidé, om det inte är ett nytt företag inom, ja ni vet vad för sektor. Vd:n som varslar folk bara för att pressa upp börskursen tvingas stressa ihjäl sig för att få verksamheten att fungera och ändå är de nya produkterna försenade.
Och de osynliga arbetarna som står utan möjlighet till försörjning utan att det går att visa ens vinstmässiga förklaringar till varför produktionen måste flyttas. Bara att den ska det, för kursens skull.
Här finns både en svidande vidräkning med journalister som glatt lallar med i rallyt och rikligt med utblickar och referenser till den debatt som, tvärtemot vad många svenska nyliberaler tror, förs av ledande ekonomer och andra forskare världen runt.
Emellanåt blir det trögt och lite väl hoppigt i boken. Då saknar man det som är Elmbrants styrka. De initierade berättelserna om hur det egentligen gick till, som inledningen till hans ”Så föll den svenska modellen” där Lars Ramqvist är en ung saxofonspelande student som tar rälsbuss till läroverket tillsammans med Bo Södersten och Bengt Dennis. I ”Hyperkapitalismen” är det bara en berättelse som har lite av den kraften. När en tjej i Karlskrona som till vardags arbetar med handikappade barn pressar handelsminister Pagrotsky på innehållet i det senare havererade MAI-avtalet. Hon hade läst texten, den fanns på internet. Pagrotsky skulle skriva på avtalet men hade inte läst det i sin helhet.
– Är det som du säger har jag blivit grundlurad, menade han.
Grundlurade kan alla bli, men inte alla samtidigt. För då blir folk förbannade och då är det inte längre lika kul att köra Ferrari. Visst kan man stänga öronen, köpa mer aktier och cyniskt hoppas man hinner hoppa av i tid. Men vi har ett val, framtiden är inte förutbestämd och Björn Elmbrant ger 40 konkreta förslag till en bättre balanserad kapitalism.
I Disneys värld upptäcker Musse att ingen kör och kommenderar Långben till ratten. Långben somnar, och sedan bär det utför. I historien har varje nedgång i ekonomin börjat med att finansiella transaktioner dominerat.
I dag omsätter finansmarknaden lika mycket på två dagar som övrig världshandel gör på ett år. Det tar två dagar att läsa ”Hyperkapitalismen”. Gör det!
BÖCKER
Osynliga makthavare tar över
Tiden är ute för den klassiske kapitalisten som styr enligt devisen ”no money no honey”. Istället håller en ny intellektuell överklass på att växa fram, som utövar sin makt i exklusiva nätverk, utan insyn och där den stora massans enda uppgift är att konsumera på kommando ovanifrån.
Nätokraterna kallas den nya härskarklassen i Alexander Bards och Jan Söderqvists nya bok. I boken målar de upp en bild av det nya informationssamhället.
Det är alltid något kusligt med en framtidsvision. Illusionen om att allting kan hända är svår att hålla vid liv när ett nytt brutalt samhälle växer fram, där vanliga människor inte ens är medvetna om vem det är som styr och ställer med dem.
I den nya informationalismen har makten blivit osynlig, och styr genom hemliga nätverk vars existens är okänd för alla utanför kretsen. För den nya överklassen, nätokratin, är det inte pengar som är drivkraften, utan vårdandet av det egna varumärket.
Globaliseringen av ekonomin och nationalstatens kollaps är nyckelfrågor och författarna menar att makten i mångt och mycket kommer att utövas genom virtuella nätverk. I toppen av den nya hierarkin sitter curatorerna, en sofistikerad variant av Micael Bindefelt, utan kändisar, men med tillgång till maktens alla olika nätverk och idéer.
Skillnaden mot idag är att vanliga människor inte ens kan sukta efter en inbjudan; de vet inte ens om att festen pågår. Den stora massans huvudsakliga uppgift blir inte som idag att producera varor, detta kommer i allt större utsträckning att ske med hjälp av avancerad teknik, utan att konsumera, på kommando uppifrån.
– Klasskillnaderna kommer att öka till en början, men den nya överklassen kommer snabbt att suga upp begåvningar från underklassen och använda deras talanger. Ironiskt nog skadar detta underklassen eftersom de berövas på potentiella ledarfigurer, säger Jan Söderqvist.
Underklassen, konsumtariatet, kommer att ha svårt att göra uppror eftersom nätokraterna till stor del kommer att vara okända för dem. Bara de som själva tillhör makten kommer att veta vilka de är.
– Nätokraterna kommer troligen att söka sig till mellanstora städer med attraktiva villkor, som Austin, Texas eller kanske Stockholm, spår Alexander Bard.
De söker det exklusiva och eftersom det verkliga hemmet ändå är på hemsidan, så har de lätt att flytta på sig om det blir för trångt. Det är viktigt för nätokraterna att markera avstånd till den vulgära hop som konsumerar och har materiella begär.
Vilka är då nätokraterna, morgondagens elit? Ja, begreppet social kompetens verkar överleva sekelskiftet. Formella meriter som fina skolor och skönklingande efternamn får stå tillbaka för det frenetiska nätverkandet. Arbete och fritid flyter ihop, och den som använder datorn till dataspel istället för att kommunicera med andra hamnar obönhörligt i konsumtariatet.
Författarna tror inte alls på att internet kommer att öka demokratin. De viktiga nätverken är aldrig öppna för alla. ”På nätet söker man sig till likasinnade och bygger tillsammans med dem en ny virtuell rymd”, skriver de.
Men hur går då detta nätverkande till i praktiken? Ja, själva boken är en frukt av detta.
– Jag startade ”The philosophy network” på internet, där nu 65 medlemmar från olika delar av världen diskuterar och ger varandra tips, berättar Alexander.
Många av teorierna i boken har stötts och blötts i nätverket. Alla som deltar gynnas och får en status. Inte helt oväntat är nätverket inte öppet för vem som helst, utan man måste bli invald av en medlem. Något säger mig att detta bara är början.
Framtidens elit styr via osynliga nätverk, enligt Jan Söderqvist och Alexander Bard.
ELISABET OHLSON
Nätokraterna, Alexander Bard, Jan Söderqvist, K-World
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
BÖCKER Osynliga makthavare tar över T iden är ute för den klassiske kapitalisten som styr enligt devisen ”no money no honey”. Istället håller en ny intellektuell överklass på att växa fram, som utövar sin makt i exklusiva nätverk, utan insyn och där den stora massans enda uppgift är att konsu- mera på kommando ovanifrån. Nätokraterna kallas den nya härskarklassen i Alexander Bards och Jan Söderqvists nya bok. I boken målar de upp en bild av det nya informationssamhället. Det är alltid något kusligt med en fram- tidsvision. Illusionen om att allting kan hän- da är svår att hålla vid liv när ett nytt brutalt samhälle växer fram, där vanliga människor inte ens är medvetna om vem det är som styr och ställer med dem. I den nya informa- tionalismen har makten blivit osynlig, och styr genom hemliga nätverk vars existens är okänd för alla utanför kretsen. För den nya överklassen, nätokratin, är det inte pengar som är drivkraf- ten, utan vårdandet av det egna varumärket. Globaliseringen av ekonomin och national- statens kollaps är nyckelfrågor och författarna menar att makten i mångt och mycket kommer att utövas genom virtu- ella nätverk. I toppen av den nya hierarkin sitter curatorerna, en sofistikerad variant av Micael Bindefelt, utan kändisar, men med till- gång till maktens alla olika nätverk och idéer. Skillnaden mot idag är att vanliga männis- kor inte ens kan sukta efter en inbjudan; de vet inte ens om att fes- ten pågår. Den stora massans huvudsakliga uppgift blir inte som idag att producera varor, detta kommer i allt större utsträckning att ske med hjälp av avancerad teknik, utan att konsu- mera, på kommando uppifrån. –Klasskillnaderna kommer att öka till en början,mendennyaöverklassenkommersnabbt att suga upp begåvningar från underklassen och använda deras talanger. Ironiskt nog ska- dar detta underklassen eftersom de berövas på potentiella ledarfigurer, säger Jan Söderqvist. Underklassen, konsumtariatet, kommer att ha svårt att göra uppror eftersom nätokraterna till stor del kommer att vara okända för dem. Bara de som själva tillhör makten kommer att veta vilka de är. – Nätokraterna kommer troligen att söka sig till mellanstora städer med attraktiva villkor, som Austin, Texas eller kanske Stockholm, spår Alexander Bard. De söker det exklusiva och eftersom det verkliga hemmet ändå är på hemsidan, så har delättattflyttapåsigom det blir för trångt. Det är viktigt för nätokrater- na att markera avstånd till den vulgära hop som konsumerarochharma- teriella begär. Vilka är då nätokra- terna, morgondagens elit? Ja, begreppet social kompetens verkar över- leva sekelskiftet.Formel- la meriter som fina sko- lor och skönklingande efternamn får stå tillba- kafördetfrenetiskanät- verkandet. Arbete och fritid flyter ihop, och den som använder datorn till dataspel istället för att kommunicera med andra hamnar obönhörligt i konsumtariatet. författarna tror inte alls på att inter- net kommer att öka demokratin. De viktiga nät- verken är aldrig öppna för alla. ”På nätet söker man sig till likasinnade och bygger tillsam- mans med dem en ny virtuell rymd”, skriver de. Men hur går då detta nätverkande till i prak- tiken? Ja, själva boken är en frukt av detta. – Jag startade ”The philosophy network” på internet, där nu 65 medlemmar från olika delar av världen diskuterar och ger varandra tips, be- rättar Alexander. Många av teorierna i boken har stötts och blötts i nätverket. Alla som deltar gynnas och får en status. Inte helt oväntat är nätverket inte öppet för vem som helst, utan man måste bli in- vald av en medlem. Något säger mig att detta bara är början. TEXT ULRIKA HJALMARSON 96 GURu OKTOBER 2000 G U R U G U I D E O K T O B E R ske, inte utan påverkan. För nu uppmuntras den av lagstiftning och alla som stiger på karusellen och kan hålla sig kvar belönas, även om det går upp och ner för stunden. Kanske blir de så yra att de inte märker att det går runt, runt. Det Elmbrant beskriver är hur demokratin bäddas in i marknadsekonomin istället för tvärtom och hur detta gör oss mer maktlösa: Företagaren som inte får loss kapital till sin sunda affärsidé, om det inte är ett nytt företag inom, ja ni vet vad för sektor. Vd:n som varslar folk bara för att pressa upp börskursen tvingas stressaihjälsigförattfåverksamhetenattfunge- ra och ändå är de nya produkterna försenade. Och de osynliga arbetarna som står utan möjlighet till försörjning utan att det går att vi- sa ens vinstmässiga förklaringar till varför pro- duktionen måste flyttas. Bara att den ska det, för kursens skull. här finns både en svidande vidräkning med journalister som glatt lallar med i rallyt och rikligt med utblickar och referenser till den debatt som, tvärtemot vad många svenska nyli- beraler tror, förs av ledande ekonomer och an- dra forskare världen runt. Emellanåt blir det trögt och lite väl hoppigt i boken.DåsaknarmandetsomärElmbrantsstyr- ka.Deinitieradeberättelsernaomhurdetegent- ligen gick till, som inledningen till hans ”Så föll den svenska modellen” där Lars Ramqvist är en ung saxofonspelande student som tar rälsbuss till läroverket tillsammans med Bo Södersten och Bengt Dennis. I ”Hyperkapitalismen” är det bara en berättelse som har lite av den kraften. När en tjej i Karlskrona som till vardags arbetar med handikappade barn pressar handelsminis- ter Pagrotsky på innehållet i det senare havere- rade mai-avtalet. Hon hade läst texten, den fanns på internet. Pagrotsky skulle skriva på av- talet men hade inte läst det i sin helhet. – Är det som du säger har jag blivit grundlu- rad, menade han. Grundlurade kan alla bli, men inte alla sam- tidigt. För då blir folk förbannade och då är det inte längre lika kul att köra Ferrari. Visst kan man stänga öronen, köpa mer aktier och cy- niskt hoppas man hinner hoppa av i tid. Men vi har ett val, framtiden är inte förutbestämd och Björn Elmbrant ger 40 konkreta förslag till en bättre balanserad kapitalism. i disneys värld upptäcker Musse att ingen kör och kommenderar Långben till ratten. Långben somnar, och sedan bär det utför. I his- torien har varje nedgång i ekonomin börjat med att finansiella transaktioner dominerat. I dag omsätter finansmarknaden lika myck- et på två dagar som övrig världshandel gör på ett år. Det tar två dagar att läsa ”Hyperkapitalis- men”. Gör det! TEXT MAGNUS BEJMAR Nätokraterna, Alexander Bard, Jan Söderqvist, K-World E L I S A B E T O H L S O N Framtidens elit styr via osynliga nätverk, enligt Jan Söderqvist och Alexander Bard.