Oktober 2000
Läsposition 78

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
Barbas pappa talar ut
Barbapapa är alla arbetsgivares dröm: en glad social blobb som ändrar form i olika situationer. Men Barbapapas skapare, Taulus Taylor, vägrar att slå sig till ro och tjäna pengar på sin tecknade rosa blobbkropp.
Blobb blobb.
En vårdag i italienska Bologna 1989 startar den årliga barnboksmässan. I montrarna trängs Babar-elefanter med Smurfar och någonstans täljer säkert Emil på ännu en trägubbe.
Hit kommer Karin Hjelm för första gången. Hon driver ett litet antikvariat för barnböcker i Uppsala. Det går knackigt och något måste göras. Hon vet inte vad, men här bland bjudchoklad och italienska mässvärdinnor ser hon plötsligt något:
– Det var en stor karl med keps och vandrarkängor. Han hade skägg och såg lite lufsig ut, så där Fjällrävenaktig. I handen höll han en sliten portfölj med ett klistermärke på, av Barbapapa.
Karin tog sin man i armen och berättade att det frågar folk efter, Barbapapa, men det finns inga böcker och på biblioteken hade de sista sönderlästa exemplaren ställts i magasin. Sverige var Barbapapa-rent.
Efter att ha frågat runt en hel dag inser Karin att ingen har några Barbapapaböcker, så när de ser Barbapapamannen nästa dag går de fram och frågar.
– Barbapapa! Det är jag, svarar Taulus Taylor.
Karin Hjelms förlag kom att ge ut sex titlar. I dag finns bara enstaka exemplar kvar som jagas av desperata Barbafiler i både Tyskland och Japan.
Taulus Taylor minns också Bologna. Dit kom han första gången 1970 tillsammans med Anette Tison för att få någon att nappa på en stor rosa blobb. Blobben kunde förändra sig själv och föddes på ett transparent ritpapper en kväll i Paris utkanter 1969.
En bögrosa blobb som anpassar sig till situationer så perfekt att hela kroppen blir fallskärm, båt eller precis vad som helst.
Exakt hur idén föddes går inte att reda ut. Taulus hade lämnat sitt biologilärarjobb i USA. Han var 35 år och drog till Europa. Mötte Anette som pluggade till arkitekt men mest ville hitta på något sätt att kommunicera med små barn.
De spelade Beatlesplattor och ritade. Och en dag var blobben där med sina stora ögon. Han hade en mild humor och alla barn kunde rita av honom.
Någon som kan ändra sin kropp kan man inte rita fel, hur svårt det än är att styra vaxkritorna rätt med en fyraårings hand.
– I den åldern kan man inte rita Kalle Anka, vi ville skapa interaktivitet för de allra minsta.
Namnet kommer ur en lista med säkert hundra förslag. Amerikanen Taulus missuppfattade det franska ordet för sockervadd, ”barbe à papa” (pappas skägg), skrev ihop det och där var han.
– Sockervadd är ju ofta lite rosa och barn älskar det. Dessutom är det de första ljuden ett barn kan säga. Ba, ba, pa, pa, ljudar han i telefonen från Frankrike.
”Nostalgi är ointressant. Vi skapade en figur för barn. En interaktiv figur”
TAULUS TAYLOR
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
78 GURu OKTOBER 2000 nvårdagiitalienskaBologna1989star- tar den årliga barnboksmässan. I montrarna trängs Babar-elefanter med Smurfar och någonstans täljer sä- kert Emil på ännu en trägubbe. Hit kommer Karin Hjelm för första gången. Hon driver ett litet antikvariat för barnböcker i Uppsala. Det går knackigt och något måste gö- ras. Hon vet inte vad, men här bland bjud- choklad och italienska mässvärdinnor ser hon plötsligt något: –Det var en stor karl med keps och vandrar- kängor. Han hade skägg och såg lite lufsig ut, så där Fjällrävenaktig. I handen höll han en sliten portfölj med ett klistermärke på, av Barbapapa. Karin tog sin man i armen och berättade att det frågar folk efter, Barbapapa, men det finns inga böcker och på biblioteken hade de sista sönderlästa exemplaren ställts i magasin. Sveri- ge var Barbapapa-rent. Efter att ha frågat runt en hel dag inser Karin att ingen har några Barbapapaböcker, så när de ser Barbapapamannen nästa dag går de fram och frågar. –Barbapapa! Det är jag, svararTaulus Taylor. Karin Hjelms förlag kom att ge ut sex titlar. I dag finns bara enstaka exemplar kvar som jagas av desperata Barbafiler i både Tyskland och Ja- pan. Taulus Taylor minns också Bologna. Dit kom han första gången 1970 tillsammans med Anette Tison för att få någon att nappa på en stor rosa blobb.Blobbenkundeförändrasigsjälvochföd- des på ett transparent ritpapper en kväll i Paris utkanter 1969. En bögrosa blobb som anpassar sig till situa- tioner så perfekt att hela kroppen blir fallskärm, båt eller precis vad som helst. Exakt hur idén föddes går inte att reda ut. Taulus hade lämnat sitt biologilärarjobb i usa. Han var 35 år och drog till Europa. Mötte Anette som pluggade till arkitekt men mest ville hitta på något sätt att kommunicera med små barn. De spelade Beatlesplattor och ritade. Och en dag var blobben där med sina stora ögon. Han hade en mild humor och alla barn kunde rita av honom. Någonsomkanändrasinkroppkanmaninte rita fel, hur svårt det än är att styra vaxkritorna rätt med en fyraårings hand. –I den åldern kan man inte rita Kalle Anka, vi ville skapa interaktivitet för de allra minsta. Namnetkommerurenlistamedsäkerthund- ra förslag. Amerikanen Taulus missuppfattade det franska ordet för sockervadd, ”barbe à papa” (pappasskägg),skrevihopdetochdärvarhan. –Sockervadd är ju ofta lite rosa och barn äls- kardet.Dessutomärdetdeförstaljudenettbarn kan säga. Ba, ba, pa, pa, ljudar han i telefonen från Frankrike. E ’’Nostalgi är ointressant. Vi skapade en figur för barn. En interaktiv figur ’’ TEXT MAGNUS BEJMAR FOTO HJELM FÖRLAG Barbaspappa talarut ◗ Barbapapa är alla arbets- givares dröm: en glad social blobb som ändrar form i olika situationer. Men Barbapapas skapare, Taulus Taylor, vägrar att slå sig till ro och tjäna pengar på sin tecknade rosa blobbkropp. Blobb blobb. TAULUS TAYLOR