guru.

Oktober 2000

Läsposition 77

Originalsida, Oktober 2000, läsposition 77
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

– Nu kör de kostymstilen, säger Mattias och tittar på killarna vid bardisken igen. Men på helgerna när de känner sig lite leisure kan de faktiskt vara riktigt djärva och gå runt i lite J Lindeberg-kläder, men tyvärr glömmer de bort att ta bort de turkosa tagsen på ärmarna, så det blir fel ändå. Inget brottsligt, förstås, men lite trist.

Mattias uppfattning är inte unik på något sätt. Wiktor Södersten, delägare i den nystartade musiksajten Sonnox.com, är inne på samma linje.

– Det är trist när det syns så tydligt att folk inte har valt kläderna själva utan att de i stället köpt ett koncept. De här killarna har ofta samma roll på arbetsmarknaden – de är resurskonsulter, it-världens manpower, som hyr ut sig själva och andra till olika projekt. Och de har ingen egen identitet.

– De följer den uttalade eller outtalade dress-coden som finns på deras företag, säger Södersten – för dagen klädd i en Tiger-kostym, och man undrar förstås om Mattias Hansson skulle gett honom en rak höger om de hade suttit här tillsammans. Men det ska sägas till Söderstens försvar att kostymen är snygg, ingen dussinvara från Tiger och – framför allt – Wiktor skulle aldrig hänge sig åt någon form av konformism. Hallå, det här är killen som skakade it-världen när han dök upp i kilt på det ena cocktailpartyt efter det andra.

Kostymbärarna är den ena av två stora falanger i it-samhället. Den andra består av det lite yngre, kreativa gardet (ofta art directors, konceptutvecklare etcetera) som är mer casual, och figurerna är goda representanter för den bild som många har av en it-människa – en person som tar på sig det som är skönt, inte vad som är god sed, vilket i många fall innebär slitna amerikanska t-shirts, gärna med ett gammalt Jethro Tull-tryck på, surfshorts, slitna jeans med kedja, Santa Cruz-slip-ons – och Buddha-armband i olika färger och gärna en rejäl tribal-tatuering som en subtil finish.

– De skulle kunna byta kläder med varandra allihop och ingen skulle märka någon skillnad, säger Mattias Hansson.

– Ja, de här människorna skrattar säkert ofta åt ”de fantasilösa resurskonsulterna”, men sanningen är att de är lika fantasilösa. Jag skulle aldrig ta på mig en kortärmad bowling- eller surfskjorta. Då har jag hellre kostym, säger Wiktor Södersten.

En tredje kategori av it-människor är förstås nördarna, låt oss kalla dem så. Eller genierna, de som var först, de som ligger bakom de tekniska underverk som gör att vi surfar fortare än någonsin i dag. Jonas Birgersson är en sådan, förstås. Men Bill Gates är ett mycket bättre exempel på hur de klär sig. Ofta nöjer de sig med en enkel skjorta, rutig eller randig, och ett par chinos. De har aldrig och kommer aldrig att bry sig om hur de ser ut, men de kommer alltid att vara en viktig del i den här världen. Och det ska poängteras, att det många gånger är nördarnas grovarbete i skymundan som finansierar alla Tiger-kostymer och årgångsjeans.

– Men kommer du in i ett rum där det sitter nio killar i kostym och en kille i flanellskjorta, kan jag garantera att det är flanellskjortan som tjänar mest pengar. Det är han som är geniet, säger Wiktor Södersten.

MÄN, MÄN, MÄN, men vi får absolut inte glömma kvinnorna. Tyvärr har de hamnat i skymundan i det här sammanhanget. En av anledningarna till det är att den här branschen fortfarande domineras av män och det är främst de som syns. En annan är att kvinnor inte alls på samma sätt har den fula ovanan att uniformera sig, och de tycker inte alls att det är lika skoj att titta in i sin egen spegelbild vid bardisken på exempelvis T/Bar.

– Hos tjejerna ser jag ett helt annat klädintresse. De har spännande stil, modern, hellre Burfitt än Burberry, och de verkar inte ha något ”vi-tänkande”. Det är väldigt svårt att titta på en tjej och sedan direkt kunna säga: ”Du jobbar med it, va?”, konstaterar Mattias Hansson.

Wiktor Södersten menar att många tjejer som började jobba med it i ett tidigt skede var lika illa klädda som programmerarna, nördarna. Men till skillnad från sina manliga kollegor har de allt eftersom (plånboken har växt?) skaffat sig en helt annan medvetenhet, och idag kan många av dem betraktas som trendiga. Den resan är inte alls lika vanlig bland män.

MOT DEN HÄR BAKGRUNDEN kan man ganska enkelt konstatera att inställningen till kläder på den ”nya” arbetsmarknaden inte alls är så avslappnad som somliga vill få oss att tro. Gamla regler och lagar gäller fortfarande – en kostym är fortfarande en kostym. Och en kostym inger fortfarande förtroende. Precis som den alltid har gjort.

– Det finns stora synergier mellan it-världen och bankvärlden, och därför är kostymen fortfarande viktig. Bland bankmänniskor förväntas man se ut på ett korrekt sätt, där har modet inte förändras på något sätt, säger Paula Malm Haeger, trendkonsult på Trendunion, ett internationellt företag med holländskan Li Edelkoort i spetsen, som gör analyser av trender inom olika branscher.

– Men jag tror att det här mycket handlar om en generationsfråga. Det är ofta de som är lite äldre, närmare 40, i it-världen som klär sig efter gamla ideal. De yngsta, gänget under 30 eller under 25, de var inte med på 80-talet när det var högkonjunktur förra gången, så de kan välja sin egen stil, säger Malm Haeger.

– De här unga it-slynglarna som bryter med de gamla konventionerna, även om de uniformerar sig, håller just nu på att revolutionera arbetsmarknaden. På sikt kommer deras stil att gå vinnande ur striden mellan gammalt och nytt. En bankchef i en sliten Aerosmith-t-shirt och tribal-tatuering låter inte bara larvigt. Det är orealistiskt. Men höjdarna i finansvärlden har lärt sig att de inte bara kan avfärda en person i linne och keps på en anställningsintervju – han eller hon kan nämligen vara ett geni. Acceptansen har med andra ord ökat.

– Och en av de mest konkreta effekterna av det är att ”Casual Friday” nu existerar på riktigt inne i de mest konservativa kretsarna i Stockholm. Deltagarna där måste också börja lära sig att leva utan slips.

Mattias Hansson och Wiktor Södersten skulle aldrig behöva införa sådana jippon på sina företag. Där är det redan rätt casual och själva är de ofta mest casual av alla. Eller de har i alla fall hittat sina egna stilar, och flockbeteende är inte riktigt deras grej.

– Var dig själv och skit i andra! Testa en arbetsdag att ta på dig det du verkligen gillar. Du ska se hur överraskande få det är som tycker att du gjort något dåligt, fel eller konstigt, säger Mattias.

– Kläder är ett tecken på identitet, säger Wiktor Södersten, som allt oftare lämnar kilten hemma. Det gäller ju att gå vidare, och nu håller han på att bygga en tango-garderob. De spetsiga läderskorna är redan införskaffade och det långa håret har alltid funnits där. Det återstår att se hur branschen reagerar.

Mattias är inte riktigt lika djärv (och konceptuell), å andra sidan skulle han aldrig ta på sig en Tiger-kostym. Men vägen till it-världens modetopp är lång.

– Det är en prisfråga. Och de pengarna har jag inte.

”DET YNGSTA GÄNGET UNDER 30 ELLER 25 KAN KLÄ SIG UTAN ATT TÄNKA PÅ HUR MAN SÅG UT FÖRR”

PAULA MALM HAEGER

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

STORMODERUBRIKSATTmedDIN
–Nu kör de kostymstilen, säger Mattias och tittar på killarna vid
bardisken igen. Men på helgerna när de känner sig lite leisure kan de
faktisktvarariktigtdjärvaochgåruntiliteJLindeberg-kläder,menty-
värr glömmer de bort att ta bort de turkosa tagsen på ärmarna, så det
blir fel ändå. Inget brottsligt, förstås, men lite trist.
Mattias uppfattning är inte unik på något sätt. Wiktor Södersten,
delägare i den nystartade musiksajten Sonnox.com, är inne på samma
linje.
–Det är trist när det syns så tydligt att folk inte har valt kläderna
själva utan att de i stället köpt ett koncept. De här killarna har ofta
samma roll på arbetsmarknaden – de är resurskonsulter, it-världens
manpower, som hyr ut sig själva och andra till olika projekt. Och de
har ingen egen identitet.
–De följer den uttalade eller outtalade dress-coden som finns på
derasföretag,sägerSödersten–fördagenkläddienTiger-kostym,och
man undrar förstås om Mattias Hansson skulle gett honom en rak hö-
ger om de hade suttit här tillsammans. Men det ska sägas till Söder-
stens försvar att kostymen är
snygg, ingen dussinvara från
Tiger och – framför allt – Wik-
tor skulle aldrig hänge sig åt
någon form av konformism.
Hallå,dethärärkillensomska-
kade it-världen när han dök
upp i kilt på det ena cocktail-
partyt efter det andra.
Kostymbärarna är den ena
av två stora falanger i it-sam-
hället. Den andra består av det
lite yngre, kreativa gardet (ofta
art directors, konceptutveckla-
re etcetera) som är mer casual, och figurerna är goda representanter
för den bild som många har av en it-människa – en person som tar på
sig det som är skönt, inte vad som är god sed, vilket i många fall inne-
bär slitna amerikanska t-shirts, gärna med ett gammalt Jethro Tull-
tryck på, surfshorts, slitna jeans med kedja, Santa Cruz-slip-ons – och
Buddha-armband i olika färger och gärna en rejäl tribal-tatuering
som en subtil finish.
–Deskullekunnabytaklädermedvarandraallihopochingenskul-
le märka någon skillnad, säger Mattias Hansson.
– Ja, de här människorna skrattar säkert ofta åt ”de fantasilösa re-
surskonsulterna”, men sanningen är att de är lika fantasilösa. Jag skul-
le aldrig ta på mig en kortärmad bowling- eller surfskjorta. Då har jag
hellre kostym, säger Wiktor Södersten.
En tredje kategori av it-människor är förstås nördarna, låt oss kalla
dem så. Eller genierna, de som var först, de som ligger bakom de tek-
niska underverk som gör att vi surfar fortare än någonsin i dag. Jonas
Birgersson är en sådan, förstås. MenBill Gates är ett mycket bättre ex-
empel på hur de klär sig. Ofta nöjer de sig med en enkel skjorta, rutig
eller randig, och ett par chinos. De har aldrig och kommer aldrig att
bry sig om hur de ser ut, men de kommer alltid att vara en viktig del i
den här världen. Och det ska poängteras, att det många gånger är nör-
darnas grovarbete i skymundan som finansierar alla Tiger-kostymer
och årgångsjeans.
– Men kommer du in i ett rum där det sitter nio killar i kostym och
enkilleiflanellskjorta,kanjaggaranteraattdetärflanellskjortansom
tjänar mest pengar. Det är han som är geniet, säger Wiktor Södersten.
män, män, män, men vi får absolut inte glömma kvinnorna. Tyvärr
har de hamnat i skymundan i det här sammanhanget. En av anled-
ningarna till det är att den här branschen fortfarande domineras av
mänochdetärfrämstdesomsyns.Enannanärattkvinnorinteallspå
samma sätt har den fula ovanan att uniformera sig, och de tycker inte
alls att det är lika skoj att titta in i sin egen spegelbild vid bardisken på
exempelvis T/Bar.
–Hos tjejerna ser jag ett helt annat klädintresse. De har spännande
stil,modern,hellreBurfittänBurberry,ochdeverkarintehanågot”vi-
tänkande”. Det är väldigt svårt att titta på en tjej och sedan direkt kun-
na säga: ”Du jobbar med it, va?”, konstaterar Mattias Hansson.
Wiktor Södersten menar att många tjejer som började jobba med
it i ett tidigt skede var lika illa klädda som programmerarna, nördar-
na. Men till skillnad från sina manliga kollegor har de allt eftersom
(plånboken har växt?) skaffat sig en helt annan medvetenhet, och
idag kan många av dem betraktas som trendiga. Den resan är inte alls
lika vanlig bland män.
mot den här bakgrunden kan man ganska enkelt konstatera
att inställningen till kläder på den ”nya” arbetsmarknaden inte alls är
såavslappnadsomsomligavillfåossatttro.Gamlareglerochlagargäl-
lerfortfarande–enkostymärfortfarandeenkostym.Ochenkostymin-
ger fortfarande förtroende. Precis
somdenalltidhargjort.
–Det finns stora synergier mellan
it-världen och bankvärlden, och
därför är kostymen fortfarande vik-
tig.Blandbankmänniskorförväntas
man se ut på ett korrekt sätt, där har
modet inte förändras på något sätt,
säger Paula Malm Haeger, trend-
konsult på Trendunion, ett interna-
tionellt företag med holländskan Li
Edelkoort i spetsen, som gör analy-
ser av trender inom olika branscher.
–Men jag tror att det här mycket
handlar om en generationsfråga. Det är ofta de som är lite äldre, när-
mare 40, i it-världen som klär sig efter gamla ideal. De yngsta, gänget
under30ellerunder25,devarintemedpå80-taletnärdetvarhögkon-
junkturförragången,sådekanväljasinegenstil,sägerMalmHaeger.
–De här unga it-slynglarna som bryter med de gamla konventio-
nerna, även om de uniformerar sig, håller just nu på att revolutionera
arbetsmarknaden.Påsiktkommerderasstilattgåvinnandeurstriden
mellan gammalt och nytt. En bankchef i en sliten Aerosmith-t-shirt
ochtribal-tatueringlåterintebaralarvigt.Detärorealistiskt.Menhöj-
darna i finansvärlden har lärt sig att de inte bara kan avfärda en per-
son i linne och keps på en anställningsintervju – han eller hon kan
nämligen vara ett geni. Acceptansen har med andra ord ökat.
–Ochenavdemestkonkretaeffekternaavdetäratt”CasualFriday”
nu existerar på riktigt inne i de mest konservativa kretsarna i Stock-
holm. Deltagarna där måste också börja lära sig att leva utan slips.
Mattias Hansson och Wiktor Södersten skulle aldrig behöva införa
sådanajipponpåsinaföretag.Därärdetredanrättcasualochsjälvaär
de ofta mest casual av alla. Eller de har i alla fall hittat sina egna stilar,
och flockbeteende är inte riktigt deras grej.
–Var dig själv och skit i andra! Testa en arbetsdag att ta på dig det
du verkligen gillar. Du ska se hur överraskande få det är som tycker att
du gjort något dåligt, fel eller konstigt, säger Mattias.
–Kläder är ett tecken på identitet, säger Wiktor Södersten, som allt
oftare lämnar kilten hemma. Det gäller ju att gå vidare, och nu håller
han på att bygga en tango-garderob. De spetsiga läderskorna är redan
införskaffadeochdetlångahåretharalltidfunnitsdär.Detåterståratt
se hur branschen reagerar.
Mattias är inte riktigt lika djärv (och konceptuell), å andra sidan
skulle han aldrig ta på sig en Tiger-kostym. Men vägen till it-världens
modetopp är lång.
– Det är en prisfråga. Och de pengarna har jag inte.
FILIP HAMMAR
’’DET YNGSTA GÄNGET
UNDER 30 ELLER 25 KAN KLÄ
SIG UTAN ATT TÄNKA PÅ HUR
MAN SÅG UT FÖRR
’’PAULA MALM HAEGER
OKTOBER 2000 GURu 77

Texter på sidan

Samma position i PDF →