Oktober 2000 · reportage/stilartikel
Jaha. Du jobbar med IT, va?
Artikel om it-branschens klädkoder: Birgersson och Staël von Holstein representerar enligt texten inte verkligheten; kostymen lever kvar, yngre klär sig friare och kvinnor mer medvetet. Delarna på 049 och 051 sammanfogas som hypotes; sida 050 (modeserie) ligger emellan och slots 076 kan innehålla mitten.
Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.
Oktober 2000 · läsposition 75
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
Vet alla att du tillhör it-världen redan innan du öppnat munnen? Inte så konstigt. Du har fastnat i it-stilen. Guru vet varför det har blivit så här.
JAHA. DU JOBBAR MED IT, VA?
”Mitt i naturens” khakimonster Jan Danielson och Ferrariägaren Ulf Ekberg har – förmodligen – inte mycket gemensamt. När Janne är ute på de skånska slätterna och spanar in ljungpipare är det högst troligt att Uffe häller champagne över sig själv på en privatstrand i St Tropez. Ändå är de här herrarna huvudpersoner i den svenska it-världen, inte med sitt eget kött och blod, men som symboler för två diametralt olika stilar.
Deras alter egon heter nämligen Jonas Birgersson och Johan Staël von Holstein, den nya ekonomins största rockstjärnor – och två vådaskott när det kommer till kläder.
De skiljer sig emellertid markant åt. Jonas Birgersson har aldrig utgett sig för att vara någon trendguru. I sina stryktåliga skogshuggartröjor har han redan från början tydligt deklarerat att kompetens inte har med yta att göra. Men Framfab-grundaren har å andra sidan skapat ett antimode tack vare sin kläd-nihilism och effekten har på så sätt blivit den motsatta. För även om bredbandet är den största anledningen till hans mediala genombrott, så har hans klädstil också skapat ganska många rubriker. Johan Staël von Holstein däremot tycker nog att han är rätt härlig när han står där framför spegeln. Problemet är bara att han aldrig reflekterar över om plaggen kommer överens, och då spelar det ingen roll om vi snackar Gucci eller Armani, det blir bara ytterligare ett bevis på att ”it’s expensive to look cheap”.
Så varför en sådan här inledning? Jo, för att branschens största omslagspojkar inte alls representerar den sanna bilden av hur man klär sig i it-världen. De är två parias.
Naturligtvis är det svårt att ge en helt rättvis bild av hur de moderna it-männen och it-kvinnorna klär sig. Det blir schabloner, slarviga förenklingar och konstruerade grupperingar – men också en ganska sanningsenlig beskrivning av modet på en arbetsmarknad där människorna håller på att göra upp med alla gamla konventioner som fortfarande bestämmer hur man ”ska” se ut.
FÖRST: KOSTYMEN ÄR INTE DÖD. Den lever i allra högsta grad, vad ni än läser i tidningarna eller hör från era upplysta kompisar. Det sägs ju ibland att den där korrekta stilen inte funkar på en webbyrå, att det är löst och ledigt som gäller på alla arbetsplatser med direkt anknytning till den nya ekonomin. Amerikanska magasin skriver långa artiklar om hur surfmodet nu annekterat Silicon Valley och frustrerade slipsförsäljare uttalar sig om hur deras försäljning sjunker lavinartat. Vässat, förstås. För it-världens kostymkillar finns – överallt.
– Vi valde verkligen rätt ställe. Det är bara att vända sig om. Där står ett helt gäng killar och jag kan sätta min månadslön på att de jobbar med it, säger Mattias Hansson, känd debattör och vd för Jarowskij Media AB, och scannar av den trendigt minimalistiska lokalen inne på T/Bar, ett nyöppnat ställe på fashionabla Strandvägen i Stockholm.
Vid bardisken står ett tjugotal killar i ungefär likadana kostymer och hinkar mellanöl.
– Det finns en likriktning bland de här it-killarna, som oftast är konsulter: de ser samma tv-program, läser samma tidningar och köper sina kläder på samma ställe – på gissningsvis Brothers. Men om de lyxar till det går de in på en affär som säljer Tiger och då känner de sig exklusiva eftersom de har hoppat över Brothers. Jag skulle vilja påstå att it-männen är modevärldens hobos; de följer tåget dit lagd räls leder. Det finns egentligen ingen annan yrkeskategori som är så lätt att ringa in. Det är skönt. Ett stort tack till världens alla it-män, säger Mattias, som själv är en del av branschen. Han var bland annat med och startade Torget. I höst kommer han med sin andra bok, med den försiktiga titeln ”Media – så funkar det (egentligen)”. Alltså, det här är ingen man som skräder orden.
”VAR DIG SJÄLV OCH SKIT I ANDRA! TESTA ATT TA PÅ DIG DET DU VERKLIGEN GILLAR”
MATTIAS HANSSON
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
itt i naturens” khakimonsterJanDanielson ochFerrariäga- ren Ulf Ekberg har – förmodligen – inte mycket gemen- samt.NärJanneärutepådeskånskaslätternaochspanarin ljungpipare är det högst troligt att Uffe häller champagne över sig själv på en privatstrand i St Tropez. Ändå är de här herrarna huvudpersoner i den svenska it-världen, inte med sitt eget kött och blod, men som symboler för två diametralt olika stilar. DerasalteregonheternämligenJonasBirgerssonochJohanStaël von Holstein, den nya ekonomins största rockstjärnor – och två vå- daskott när det kommer till kläder. De skiljer sig emellertid markant åt. Jonas Birgersson har aldrig ut- gett sig för att vara någon trendguru. I sina stryktåliga skogshuggar- tröjor har han redan från början tydligt deklarerat att kompetens inte har med yta att göra. Men Framfab-grundaren har å andra sidan ska- patettantimodetackvaresinkläd-nihilismocheffektenharpåsåsätt blivitdenmotsatta.Förävenombredbandetärdenstörstaanledning- en till hans mediala genombrott, så har hans klädstil också skapat ganska många rubriker. Johan Staël von Holstein däremot tycker nog att han är rätt härlig när han står där framför spegeln. Problemet är bara att han aldrig reflekterar över om plaggen kommer överens, och då spelar det ingen roll om vi snackar Gucci eller Armani, det blir bara ytterligare ett bevis på att ”it’s expensive to look cheap”. Såvarförensådanhärinledning?Jo,förattbranschensstörstaom- slagspojkar inte alls representerar den sanna bilden av hur man klär sig i it-världen. De är två parias. Naturligtvis är det svårt att ge en helt rättvis bild av hur de moderna it-männen och it- kvinnorna klär sig. Det blir schabloner, slarviga förenk- lingar och konstruerade grup- peringar – men också en gans- ka sanningsenlig beskrivning av modet på en arbetsmark- nad där människorna håller på att göra upp med alla gamla konven- tioner som fortfarande bestämmer hur man ”ska” se ut. först: kostymen är inte död. Den lever i allra högsta grad, vad ni än läser i tidningarna eller hör från era upplysta kompisar. Det sägs ju ibland att den där korrekta stilen inte funkar på en webbyrå, attdetärlöstochledigtsomgällerpåallaarbetsplatsermeddirektan- knytning till den nya ekonomin. Amerikanska magasin skriver långa artiklar om hur surfmodet nu annekterat Silicon Valley och frustrera- de slipsförsäljare uttalar sig om hur deras försäljning sjunker lavinar- tat. Vässat, förstås. För it-världens kostymkillar finns – överallt. –Vivaldeverkligenrättställe.Detärbaraattvändasigom.Därstår ett helt gäng killar och jag kan sätta min månadslön på att de jobbar med it, säger Mattias Hansson, känd debattör och vd för Jarowskij Media ab, och scannar av den trendigt minimalistiska lokalen inne på T/Bar, ett nyöppnat ställe på fashionabla Strandvägen i Stockholm. Vid bardisken står ett tjugotal killar i ungefär likadana kostymer och hinkar mellanöl. –Detfinnsenlikriktningblanddehärit-killarna,somoftastärkon- sulter:desersammatv-program,läsersammatidningarochköpersina kläder på samma ställe – på gissningsvis Brothers. Men om de lyxar till det går de in på en affär som säljer Tiger och då känner de sig exklusiva eftersom de har hoppat över Brothers. Jag skulle vilja påstå att it-män- nenärmodevärldenshobos;deföljertågetditlagdrälsleder.Detfinns egentligen ingen annan yrkeskategori som är så lätt att ringa in. Det är skönt. Ett stort tack till världens al- la it-män, säger Mattias, som själv är en del av branschen. Han var bland annat med och startade Tor- get. I höst kommer han med sin andra bok, med den försiktiga ti- teln ”Media – så funkar det (egent- ligen)”. Alltså, det här är ingen mansomskräderorden. JAHA.DUJOBBAR MEDIT,VA? ’’VAR DIG SJÄLV OCH SKIT I ANDRA! TESTA ATT TA PÅ DIG DET DU VERKLIGEN GILLAR ’’ Vet alla att du tillhör it-världen redan innan du öppnat munnen? Inte så konstigt. Du har fastnat i it-stilen. Guru vet varför det har blivit så här. ”M MATTIAS HANSSON OKTOBER 2000 GURu 75
Oktober 2000 · läsposition 77
– Nu kör de kostymstilen, säger Mattias och tittar på killarna vid bardisken igen. Men på helgerna när de känner sig lite leisure kan de faktiskt vara riktigt djärva och gå runt i lite J Lindeberg-kläder, men tyvärr glömmer de bort att ta bort de turkosa tagsen på ärmarna, så det blir fel ändå. Inget brottsligt, förstås, men lite trist.
Mattias uppfattning är inte unik på något sätt. Wiktor Södersten, delägare i den nystartade musiksajten Sonnox.com, är inne på samma linje.
– Det är trist när det syns så tydligt att folk inte har valt kläderna själva utan att de i stället köpt ett koncept. De här killarna har ofta samma roll på arbetsmarknaden – de är resurskonsulter, it-världens manpower, som hyr ut sig själva och andra till olika projekt. Och de har ingen egen identitet.
– De följer den uttalade eller outtalade dress-coden som finns på deras företag, säger Södersten – för dagen klädd i en Tiger-kostym, och man undrar förstås om Mattias Hansson skulle gett honom en rak höger om de hade suttit här tillsammans. Men det ska sägas till Söderstens försvar att kostymen är snygg, ingen dussinvara från Tiger och – framför allt – Wiktor skulle aldrig hänge sig åt någon form av konformism. Hallå, det här är killen som skakade it-världen när han dök upp i kilt på det ena cocktailpartyt efter det andra.
Kostymbärarna är den ena av två stora falanger i it-samhället. Den andra består av det lite yngre, kreativa gardet (ofta art directors, konceptutvecklare etcetera) som är mer casual, och figurerna är goda representanter för den bild som många har av en it-människa – en person som tar på sig det som är skönt, inte vad som är god sed, vilket i många fall innebär slitna amerikanska t-shirts, gärna med ett gammalt Jethro Tull-tryck på, surfshorts, slitna jeans med kedja, Santa Cruz-slip-ons – och Buddha-armband i olika färger och gärna en rejäl tribal-tatuering som en subtil finish.
– De skulle kunna byta kläder med varandra allihop och ingen skulle märka någon skillnad, säger Mattias Hansson.
– Ja, de här människorna skrattar säkert ofta åt ”de fantasilösa resurskonsulterna”, men sanningen är att de är lika fantasilösa. Jag skulle aldrig ta på mig en kortärmad bowling- eller surfskjorta. Då har jag hellre kostym, säger Wiktor Södersten.
En tredje kategori av it-människor är förstås nördarna, låt oss kalla dem så. Eller genierna, de som var först, de som ligger bakom de tekniska underverk som gör att vi surfar fortare än någonsin i dag. Jonas Birgersson är en sådan, förstås. Men Bill Gates är ett mycket bättre exempel på hur de klär sig. Ofta nöjer de sig med en enkel skjorta, rutig eller randig, och ett par chinos. De har aldrig och kommer aldrig att bry sig om hur de ser ut, men de kommer alltid att vara en viktig del i den här världen. Och det ska poängteras, att det många gånger är nördarnas grovarbete i skymundan som finansierar alla Tiger-kostymer och årgångsjeans.
– Men kommer du in i ett rum där det sitter nio killar i kostym och en kille i flanellskjorta, kan jag garantera att det är flanellskjortan som tjänar mest pengar. Det är han som är geniet, säger Wiktor Södersten.
MÄN, MÄN, MÄN, men vi får absolut inte glömma kvinnorna. Tyvärr har de hamnat i skymundan i det här sammanhanget. En av anledningarna till det är att den här branschen fortfarande domineras av män och det är främst de som syns. En annan är att kvinnor inte alls på samma sätt har den fula ovanan att uniformera sig, och de tycker inte alls att det är lika skoj att titta in i sin egen spegelbild vid bardisken på exempelvis T/Bar.
– Hos tjejerna ser jag ett helt annat klädintresse. De har spännande stil, modern, hellre Burfitt än Burberry, och de verkar inte ha något ”vi-tänkande”. Det är väldigt svårt att titta på en tjej och sedan direkt kunna säga: ”Du jobbar med it, va?”, konstaterar Mattias Hansson.
Wiktor Södersten menar att många tjejer som började jobba med it i ett tidigt skede var lika illa klädda som programmerarna, nördarna. Men till skillnad från sina manliga kollegor har de allt eftersom (plånboken har växt?) skaffat sig en helt annan medvetenhet, och idag kan många av dem betraktas som trendiga. Den resan är inte alls lika vanlig bland män.
MOT DEN HÄR BAKGRUNDEN kan man ganska enkelt konstatera att inställningen till kläder på den ”nya” arbetsmarknaden inte alls är så avslappnad som somliga vill få oss att tro. Gamla regler och lagar gäller fortfarande – en kostym är fortfarande en kostym. Och en kostym inger fortfarande förtroende. Precis som den alltid har gjort.
– Det finns stora synergier mellan it-världen och bankvärlden, och därför är kostymen fortfarande viktig. Bland bankmänniskor förväntas man se ut på ett korrekt sätt, där har modet inte förändras på något sätt, säger Paula Malm Haeger, trendkonsult på Trendunion, ett internationellt företag med holländskan Li Edelkoort i spetsen, som gör analyser av trender inom olika branscher.
– Men jag tror att det här mycket handlar om en generationsfråga. Det är ofta de som är lite äldre, närmare 40, i it-världen som klär sig efter gamla ideal. De yngsta, gänget under 30 eller under 25, de var inte med på 80-talet när det var högkonjunktur förra gången, så de kan välja sin egen stil, säger Malm Haeger.
– De här unga it-slynglarna som bryter med de gamla konventionerna, även om de uniformerar sig, håller just nu på att revolutionera arbetsmarknaden. På sikt kommer deras stil att gå vinnande ur striden mellan gammalt och nytt. En bankchef i en sliten Aerosmith-t-shirt och tribal-tatuering låter inte bara larvigt. Det är orealistiskt. Men höjdarna i finansvärlden har lärt sig att de inte bara kan avfärda en person i linne och keps på en anställningsintervju – han eller hon kan nämligen vara ett geni. Acceptansen har med andra ord ökat.
– Och en av de mest konkreta effekterna av det är att ”Casual Friday” nu existerar på riktigt inne i de mest konservativa kretsarna i Stockholm. Deltagarna där måste också börja lära sig att leva utan slips.
Mattias Hansson och Wiktor Södersten skulle aldrig behöva införa sådana jippon på sina företag. Där är det redan rätt casual och själva är de ofta mest casual av alla. Eller de har i alla fall hittat sina egna stilar, och flockbeteende är inte riktigt deras grej.
– Var dig själv och skit i andra! Testa en arbetsdag att ta på dig det du verkligen gillar. Du ska se hur överraskande få det är som tycker att du gjort något dåligt, fel eller konstigt, säger Mattias.
– Kläder är ett tecken på identitet, säger Wiktor Södersten, som allt oftare lämnar kilten hemma. Det gäller ju att gå vidare, och nu håller han på att bygga en tango-garderob. De spetsiga läderskorna är redan införskaffade och det långa håret har alltid funnits där. Det återstår att se hur branschen reagerar.
Mattias är inte riktigt lika djärv (och konceptuell), å andra sidan skulle han aldrig ta på sig en Tiger-kostym. Men vägen till it-världens modetopp är lång.
– Det är en prisfråga. Och de pengarna har jag inte.
”DET YNGSTA GÄNGET UNDER 30 ELLER 25 KAN KLÄ SIG UTAN ATT TÄNKA PÅ HUR MAN SÅG UT FÖRR”
PAULA MALM HAEGER
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
STORMODERUBRIKSATTmedDIN –Nu kör de kostymstilen, säger Mattias och tittar på killarna vid bardisken igen. Men på helgerna när de känner sig lite leisure kan de faktisktvarariktigtdjärvaochgåruntiliteJLindeberg-kläder,menty- värr glömmer de bort att ta bort de turkosa tagsen på ärmarna, så det blir fel ändå. Inget brottsligt, förstås, men lite trist. Mattias uppfattning är inte unik på något sätt. Wiktor Södersten, delägare i den nystartade musiksajten Sonnox.com, är inne på samma linje. –Det är trist när det syns så tydligt att folk inte har valt kläderna själva utan att de i stället köpt ett koncept. De här killarna har ofta samma roll på arbetsmarknaden – de är resurskonsulter, it-världens manpower, som hyr ut sig själva och andra till olika projekt. Och de har ingen egen identitet. –De följer den uttalade eller outtalade dress-coden som finns på derasföretag,sägerSödersten–fördagenkläddienTiger-kostym,och man undrar förstås om Mattias Hansson skulle gett honom en rak hö- ger om de hade suttit här tillsammans. Men det ska sägas till Söder- stens försvar att kostymen är snygg, ingen dussinvara från Tiger och – framför allt – Wik- tor skulle aldrig hänge sig åt någon form av konformism. Hallå,dethärärkillensomska- kade it-världen när han dök upp i kilt på det ena cocktail- partyt efter det andra. Kostymbärarna är den ena av två stora falanger i it-sam- hället. Den andra består av det lite yngre, kreativa gardet (ofta art directors, konceptutveckla- re etcetera) som är mer casual, och figurerna är goda representanter för den bild som många har av en it-människa – en person som tar på sig det som är skönt, inte vad som är god sed, vilket i många fall inne- bär slitna amerikanska t-shirts, gärna med ett gammalt Jethro Tull- tryck på, surfshorts, slitna jeans med kedja, Santa Cruz-slip-ons – och Buddha-armband i olika färger och gärna en rejäl tribal-tatuering som en subtil finish. –Deskullekunnabytaklädermedvarandraallihopochingenskul- le märka någon skillnad, säger Mattias Hansson. – Ja, de här människorna skrattar säkert ofta åt ”de fantasilösa re- surskonsulterna”, men sanningen är att de är lika fantasilösa. Jag skul- le aldrig ta på mig en kortärmad bowling- eller surfskjorta. Då har jag hellre kostym, säger Wiktor Södersten. En tredje kategori av it-människor är förstås nördarna, låt oss kalla dem så. Eller genierna, de som var först, de som ligger bakom de tek- niska underverk som gör att vi surfar fortare än någonsin i dag. Jonas Birgersson är en sådan, förstås. MenBill Gates är ett mycket bättre ex- empel på hur de klär sig. Ofta nöjer de sig med en enkel skjorta, rutig eller randig, och ett par chinos. De har aldrig och kommer aldrig att bry sig om hur de ser ut, men de kommer alltid att vara en viktig del i den här världen. Och det ska poängteras, att det många gånger är nör- darnas grovarbete i skymundan som finansierar alla Tiger-kostymer och årgångsjeans. – Men kommer du in i ett rum där det sitter nio killar i kostym och enkilleiflanellskjorta,kanjaggaranteraattdetärflanellskjortansom tjänar mest pengar. Det är han som är geniet, säger Wiktor Södersten. män, män, män, men vi får absolut inte glömma kvinnorna. Tyvärr har de hamnat i skymundan i det här sammanhanget. En av anled- ningarna till det är att den här branschen fortfarande domineras av mänochdetärfrämstdesomsyns.Enannanärattkvinnorinteallspå samma sätt har den fula ovanan att uniformera sig, och de tycker inte alls att det är lika skoj att titta in i sin egen spegelbild vid bardisken på exempelvis T/Bar. –Hos tjejerna ser jag ett helt annat klädintresse. De har spännande stil,modern,hellreBurfittänBurberry,ochdeverkarintehanågot”vi- tänkande”. Det är väldigt svårt att titta på en tjej och sedan direkt kun- na säga: ”Du jobbar med it, va?”, konstaterar Mattias Hansson. Wiktor Södersten menar att många tjejer som började jobba med it i ett tidigt skede var lika illa klädda som programmerarna, nördar- na. Men till skillnad från sina manliga kollegor har de allt eftersom (plånboken har växt?) skaffat sig en helt annan medvetenhet, och idag kan många av dem betraktas som trendiga. Den resan är inte alls lika vanlig bland män. mot den här bakgrunden kan man ganska enkelt konstatera att inställningen till kläder på den ”nya” arbetsmarknaden inte alls är såavslappnadsomsomligavillfåossatttro.Gamlareglerochlagargäl- lerfortfarande–enkostymärfortfarandeenkostym.Ochenkostymin- ger fortfarande förtroende. Precis somdenalltidhargjort. –Det finns stora synergier mellan it-världen och bankvärlden, och därför är kostymen fortfarande vik- tig.Blandbankmänniskorförväntas man se ut på ett korrekt sätt, där har modet inte förändras på något sätt, säger Paula Malm Haeger, trend- konsult på Trendunion, ett interna- tionellt företag med holländskan Li Edelkoort i spetsen, som gör analy- ser av trender inom olika branscher. –Men jag tror att det här mycket handlar om en generationsfråga. Det är ofta de som är lite äldre, när- mare 40, i it-världen som klär sig efter gamla ideal. De yngsta, gänget under30ellerunder25,devarintemedpå80-taletnärdetvarhögkon- junkturförragången,sådekanväljasinegenstil,sägerMalmHaeger. –De här unga it-slynglarna som bryter med de gamla konventio- nerna, även om de uniformerar sig, håller just nu på att revolutionera arbetsmarknaden.Påsiktkommerderasstilattgåvinnandeurstriden mellan gammalt och nytt. En bankchef i en sliten Aerosmith-t-shirt ochtribal-tatueringlåterintebaralarvigt.Detärorealistiskt.Menhöj- darna i finansvärlden har lärt sig att de inte bara kan avfärda en per- son i linne och keps på en anställningsintervju – han eller hon kan nämligen vara ett geni. Acceptansen har med andra ord ökat. –Ochenavdemestkonkretaeffekternaavdetäratt”CasualFriday” nu existerar på riktigt inne i de mest konservativa kretsarna i Stock- holm. Deltagarna där måste också börja lära sig att leva utan slips. Mattias Hansson och Wiktor Södersten skulle aldrig behöva införa sådanajipponpåsinaföretag.Därärdetredanrättcasualochsjälvaär de ofta mest casual av alla. Eller de har i alla fall hittat sina egna stilar, och flockbeteende är inte riktigt deras grej. –Var dig själv och skit i andra! Testa en arbetsdag att ta på dig det du verkligen gillar. Du ska se hur överraskande få det är som tycker att du gjort något dåligt, fel eller konstigt, säger Mattias. –Kläder är ett tecken på identitet, säger Wiktor Södersten, som allt oftare lämnar kilten hemma. Det gäller ju att gå vidare, och nu håller han på att bygga en tango-garderob. De spetsiga läderskorna är redan införskaffadeochdetlångahåretharalltidfunnitsdär.Detåterståratt se hur branschen reagerar. Mattias är inte riktigt lika djärv (och konceptuell), å andra sidan skulle han aldrig ta på sig en Tiger-kostym. Men vägen till it-världens modetopp är lång. – Det är en prisfråga. Och de pengarna har jag inte. FILIP HAMMAR ’’DET YNGSTA GÄNGET UNDER 30 ELLER 25 KAN KLÄ SIG UTAN ATT TÄNKA PÅ HUR MAN SÅG UT FÖRR ’’PAULA MALM HAEGER OKTOBER 2000 GURu 77