guru.

Februari 2001 · reportage

Är du med – eller finns inte? (mailinglistor)

Temaartikel om svenska mailinglistor (Elit, Bang, Trafik, Media m.fl.): hemliga kontra öppna nätverk, listmasters makt, etikett och demokrati. Innehåller faktarutor om listorna och en förklarande ruta om mailinglistor. Öppnas på 50–51 och fortsätter på sidor utanför underlaget.

Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.

Februari 2001 · läsposition 50

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

ÄR DU ELLER DU

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

50 GURu FEBRUARI 2001
ELLER
DU
ÄR DU

Läs sidan med originalbild →

Februari 2001 · läsposition 51

MED – FINNS INTE?

Mailinglistor. Öppna eller slutna nätverk. 2000-talets folkrörelser eller Rotary. Hotet mot demokratin eller steget mot framtiden. Guru har valt ut några av Sveriges fräckaste listor. Och männen och kvinnorna bakom.

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

TEXT ÅSA LEKBERG FOTO ÅKE E-SON LINDMAN
◗ Mailinglistor. Öppna
eller slutna nätverk.
2000-talets folkrörel-
ser eller Rotary. Hotet
mot demokratin eller
steget mot framtiden.
Guru har valt ut några
av Sveriges fräckaste
listor. Och männen och
kvinnorna bakom.
TEXT ERIKA AUGUSTINSSON
MED –
FINNS
INTE?
FEBRUARI 2001 GURu 51

Läs sidan med originalbild →

Februari 2001 · läsposition 52

”Om någon pratar offentligt om listan så åker den personen ut”

ALEXANDER BARD OM ELIT

Allmänbildade, intellektuella, spirituella, roliga, vassa, lite lättstötta, maktmedvetna, visionära, lätt barnsliga och trumpna. Så ungefär skulle jag beskriva de människor som Alexander Bard och Jan Söderqvist i sin bok ”Nätokraterna” kallar för humancuratorer. De som driver, startar och avslutar de e-postlistor som Sveriges eliter är med på. Paradoxalt nog hittar du människorna som driver tesen ”Information wants to be free” allt som oftast i just dessa slutna nätverk. Här finns den annars i Sverige så utdöda politiska, filosofiska och samhälleliga debatten.

VISSA LISTOR ÄR SLUTNA och hemliga och har därför mer status än andra, som till exempel Elit. Andra är mer offentliga men släpper inte in alla på listan. Visst, du behöver inte heta prinsessan Victoria men du måste ändå ha något att komma med. Något unikt. Något som tillför något nytt.

Listvärlden drivs av en viss etikett. Du får inte arkivera mail du fått. Ofta får man inte citera det som sägs på listorna offentligt. I vissa fall får du inte ens säga att du är med på listan. Det är de officiella reglerna. Men om man kan snappa upp det kodex som driver listorna inser jag att det är djupt mänskliga mekanismer som styr. Mekanismer som framför allt Alexander Bard, listmaster på Elit, har klurat ut och använder sig av mycket skickligt. Önskan att få tillhöra. Att bli utvald. Det är också det som väcker ilska mot dessa mailinglistor. Hos dem som inte är utvalda. Det är djupt mänskligt på alla plan.

Men när blir den information och de människor du har tillgång till i nätverket viktigare än ditt eget fria val? Kanske viktigare än vad som är rätt och fel? På Elit får medlemmarna inte prata om listan. De är tysta som möss. Står med mössan i handen och tittar i marken när vi ställer frågor. Bard håller sina listmedlemmar i ett järngrepp. Vad händer då om den här makten hamnar i orätta händer? Jag kan bara ställa frågan. För det har hänt förut. Fenomenet mailinglistor kan väcka konspirationsteoretikern i vem som helst. Men det är inte så konstigt. Många av de listansvariga odlar mer än gärna myten om den hemliga listan för en skara utvalda.

– Jag skulle aldrig drömma om att prata om Elit offentligt. Då skulle hela listans trovärdighet gå i graven. Folk får gärna prata och gissa om Elit, det kan ingen hindra dem från att göra. Men om någon på listan pratar om Elit offentligt så åker den personen ut. Så även dess ”förmodade grundare”, säger Alexander Bard.

Nu hör det till saken att det mesta som sägs på Elit är kvalificerat skvaller. Vem som knullar med vem fast sagt med litterära krumsprång och spirituella kommentarer.

– SOM FENOMEN ÄR Bards lista intressant och där råder extrem elitism och maktkotteri. Men han kan inte påverka vad som läggs ut på listan och risken är ju stor att han anklagas för förtal om det kommer ut, säger Fredrik Laurin, journalist och ansvarig för den öppna Medialistan, som en alternativ förklaring till hemlighetsmakeriet.

Men det är inte bara Bard som är hemlig. Inte heller Mikael Pawlo, listansvarig för PP-List, eller Erik Hörnfeldt, listansvarig för den nya mailinglistan Absolut, vill diskutera sina listor.

– Jag tycker, likt Pawlo och Babban, att en anständig listmaster inte pratar om sin lista, säger Hörnfeldt.

Och här finner vi en skiljelinje. De som anser att en mailinglista ska vara hemlig för att på så vis uppnå mer status och vara mer attraktiv. Och de som anser att det är helt OK att vara offentlig. Och de två lägren tittar lite snett på varandra.

– Man ska inte tillskriva sig själv eller en lista sådan betydelse och bli för pretentiös. Visst, det är en initierad miljö. På Trafik tänker vi inte på vad vi har för titlar även om många säkert betraktas som ”mäktiga” i vissa kretsar. Den dag en listmaestro tar sig själv eller sin lista på

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

52 GURu FEBRUARI 2001
llmänbildade, intellektuella, spiritu-
ella, roliga, vassa, lite lättstötta, makt-
medvetna, visionära, lätt barnsliga
och trumpna. Så ungefär skulle jag
beskriva de människor som Alexander Bard
och Jan Söderqvist i sin bok ”Nätokraterna”
kallar för humancuratorer. De som driver, star-
tar och avslutar de e-postlistor som Sveriges
eliter är med på. Paradoxalt nog hittar du män-
niskorna som driver tesen ”Information wants
to be free” allt som oftast i just dessa slutna nät-
verk. Här finns den annars i Sverige så utdöda
politiska, filosofiska och samhälleliga debat-
ten.
vissa listor är slutna och hemliga och
har därför mer status än andra, som till exem-
pel Elit. Andra är mer offentliga men släpper
inte in alla på listan. Visst, du behöver inte heta
prinsessan Victoria men du måste ändå ha
något att komma med. Något unikt. Något som
tillför något nytt.
Listvärlden drivs av en viss etikett. Du får
inte arkivera mail du fått. Ofta får man inte
citera det som sägs på listorna offentligt. I vissa
fall får du inte ens säga att du är med på listan.
Det är de officiella reglerna. Men om man kan
snappa upp det kodex som driver listorna
inser jag att det är djupt mänskliga mekanis-
mer som styr. Mekanismer som framför allt
Alexander Bard, listmaster på Elit, har klurat
ut och använder sig av mycket skickligt.
Önskan att få tillhöra. Att bli utvald. Det är
också det som väcker ilska mot dessa mailing-
listor. Hos dem som inte är utvalda. Det är
djupt mänskligt på alla plan.
Men när blir den information och de män-
niskor du har tillgång till i nätverket viktigare
än ditt eget fria val? Kanske viktigare än vad
som är rätt och fel? På Elit får medlemmarna
inte prata om listan. De är tysta som möss. Står
med mössan i handen och tittar i marken när vi
ställer frågor. Bard håller sina listmedlemmar i
ett järngrepp. Vad händer då om den här mak-
ten hamnar i orätta händer? Jag kan bara ställa
frågan. För det har hänt förut. Fenomenet mai-
linglistor kan väcka konspirationsteoretikern i
vem som helst. Men det är inte så konstigt.
Många av de listansvariga odlar mer än gärna
myten om den hemliga listan för en skara
utvalda.
– Jag skulle aldrig drömma om att prata
om Elit offentligt. Då skulle hela listans tro-
värdighet gå i graven. Folk får gärna prata och
gissa om Elit, det kan ingen hindra dem från
att göra. Men om någon på listan pratar om
Elit offentligt så åker den personen ut. Så även
dess ”förmodade grundare”, säger Alexander
Bard.
Nu hör det till saken att det mesta som sägs
på Elit är kvalificerat skvaller. Vem som knullar
med vem fast sagt med litterära krumsprång
och spirituella kommentarer.
– som fenomen är Bards lista intressant
och där råder extrem elitism och maktkotteri.
Men han kan inte påverka vad som läggs ut på
listan och risken är ju stor att han anklagas för
förtal om det kommer ut, säger Fredrik Laurin,
journalist och ansvarig för den öppna Media-
listan, som en alternativ förklaring till hemlig-
hetsmakeriet.
Men det är inte bara Bard som är hemlig.
Inte heller Mikael Pawlo, listansvarig för pp-
List, eller Erik Hörnfeldt, listansvarig för den
nya mailinglistan Absolut, vill diskutera sina
listor.
–Jag tycker, likt Pawlo och Babban, att en
anständig listmaster inte pratar om sin lista,
säger Hörnfeldt.
Och här finner vi en skiljelinje. De som anser
att en mailinglista ska vara hemlig för att på så
vis uppnå mer status och vara mer attraktiv.
Och de som anser att det är helt OK att vara
offentlig. Och de två lägren tittar lite snett på
varandra.
– Man ska inte tillskriva sig själv eller en lista
sådan betydelse och bli för pretentiös. Visst, det
är en initierad miljö. På Trafik tänker vi inte på
vad vi har för titlar även om många säkert
betraktas som ”mäktiga” i vissa kretsar. Den
dag en listmaestro tar sig själv eller sin lista på
”Nätverkens sociala status avgörs av hur
väl deras professionella dörrvakter,
humancuratorerna, tillika smakdomare
och övervakare av netiketten utför sin
vanskliga uppgift. Eftersom också curato-
rerna i sin tur konkurrerar på en nät-
verksmarknad, måste de hela tiden göra
reklam för det egna nätverket och överty-
ga omvärlden om dess förträfflighet, dels
för att locka till sig attraktiva medlem-
mar, dels för att kunna medverka i infly-
telserika allianser. Den enskilde cura-
torns tillvaro är turbulent och oviss, men
gruppen av curatorer behöver knappast
oroa sig. Deras kollektiva maktposition
är ohotad, vilket inte minst hänger sam-
man med att curatorernas verksamhet
under en överskådlig framtid inte kan
utföras av maskiner inte heller understäl-
las några standardiserade regler. En kon-
sekvens av denna utveckling är att den
allra mest efterfrågade och därmed vär-
defullaste informationen på nätet är den
som gäller själva nätverkandet i sig: hur
bygga upp och administrera sitt nätverk
på det allra intelligentaste sättet? Detta
medför i sin tur att det mäktigaste nät-
verket av alla är det metanätverk där
curatorerna knyter kontakter, lär av och
upprättar allianser med varandra.”
Ur ”Nätokraterna” av Alexander Bard
och Jan Söderqvist.
Läs det här först
◗
”Om någon pratar offentligt om
listan så åker den personen ut”
A
ALEXANDER BARD OM ELIT

Läs sidan med originalbild →

Februari 2001 · läsposition 53

Alla skiter väl i den breda allmänheten, ingen vill tillhöra den och ingen vill värna om den och who gives a fuck liksom? Så länge den breda allmänheten köper det de ska köpa, hypar de varumärken de ska hypa eller tillåter vår tids gudar att fortsätta vara gudar.

Listmaster, Bang: Martina Lundgren

GUNNAR SEIJBOLD

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

FEBRUARI 2001 GURu 53
GRUNDARE: Maria Hörnfeldt, fd journa-
list, driver nu PR-byrån Frank PR.
VARFÖR: Bang startade i november 1996
som ett skvallrigt komplement till den
mer seriösa Medialistan.
LISTMASTER: Martina Lundgren, mark-
nadsförare.
ANTAL MEDLEMMAR: Ca 70. Från hela
landet men med tonvikt på Stockholm.
INRIKTNING: Skvaller, socialt umgänge,
det allmänna fikarummet med högt i
tak. Bangs nerv är media i allmänhet
och skvaller i synnerhet.
ANTAL INLÄGG PER DYGN: 50 till 100. Färre
på helgerna.
SÅ BLIR DU BANGARE: På inbjudan eller på
rekommendation av ansvariga eller med-
lemmar. Sedan måste du övertyga admi-
nistrationen om att du är rätt för Bang.
REGLER: Skvaller utanför Bang om det
som sagts på Bang ger foten direkt.
Metadebatt är förbjuden liksom för få
bidrag till debatten eller ”grovt ocivili-
serat uppförande”.
Listmaster, Bang: Martina Lundgren
’’Alla skiter väl i den
breda allmänheten, ingen
vill tillhöra den och ingen
vill värna om den och who
gives a fuck liksom? Så
länge den breda allmän-
heten köper det de ska
köpa, hypar de varumär-
ken de ska hypa eller tillå-
ter vår tids gudar att fort-
sätta vara gudar.
’’ G
U
N
N
A
R
S
E
I
J
B
O
L
D

Läs sidan med originalbild →

Februari 2001 · läsposition 54

”En bra community uppfostrar sig själv och har ett eget liv”

STEFAN HELLGREN, LISTMASTER TRAFIK

ett alltför pösigt eller pretentiöst sätt har han/hon förverkat rätten att äga så många människors förtroende. En bra community uppfostrar sig själv och har ett eget liv, säger Stefan Hallgren, listansvarig på Trafik.

Han ger ett exempel på att öppenhet inte nödvändigtvis innebär att all information blir offentlig.

– Du känner ju till Ericssons existens och det skrivs en massa om företaget. Men du vet inte vad som sägs i deras fikarum. Samma sak. Listan är som ett fikarum.

HEMLIGA ELLER INTE hemliga. Jacob Palme, professor vid institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet, liknar de nya nätverken vid äldre tiders folkrörelser.

De öppna e-postlistorna är som fotbollsföreningen i byn. De slutna och hemliga mer som frimurarordnar eller Rotary. En plats dit en skara utvalda vänt sig för att dra nytta av och bekräfta varandra. Man knyter kontakter och ger varandra jobb. Debatten om att nätverken skulle vara odemokratiska ger han dock inte mycket för.

– Om alla ska ha rätt att skriva i en grupp kan de inte vara för stora och blir därmed inget hot. Det reglerar sig själv. Tiden gör att du inte hinner vara med i så många olika nätverk och därmed begränsar du ditt eget inflytande naturligt. I så fall skulle DN också vara odemokratisk, för alla har inte råd att prenumerera och har därför inte tillgång till all information, säger Palme.

Han menar tvärtom att den nya kommunikationen ger ökat demokratiskt inflytande.

– I en fysisk grupp kan det finnas max fem - sju deltagare för att alla ska kunna yttra sig jämlikt. Bara med internet kan man skapa fungerande kommunikation med större grupper.

ATT DEMOKRATI-ASPEKTEN på listorna är intressant ifrågasätts av de flesta listansvariga. Ingen verkar direkt tro på demokratin som den ser ut idag, och vad som är demokratiskt beror helt enkelt på hur man definierar ordet demokrati.

– Nätverken är ett race som du nästan alltid kan välja att delta i eller inte, men de kräver större eller mindre ansträngning från dig för att komma med och för att bli kvar. Har du inte dina motiv klara för att delta kommer du förmodligen att i en del fall känna dig ännu mer vilsen i dem än utanför dem. Och nej, en del kommer aldrig att få tillträde till dem. Det fick de inte igår och de får det inte idag, säger Martina Lundgren, listansvarig på Bang.

OPK OCH MEDIA ÄR TVÅ öppna men inflytelserika nätverk. På den ena finns Sveriges ledande kvinnor i it-branschen, på den andra många av landets journalister. Kanske är de mer rättvisa och just därför inte helt problemfria.

– Vi tappar ibland viktiga och kunniga medlemmar som inte gillar sammansättningen och tycker att det blir för stökigt. Vi kunde sålla hårdare och styra debatten mer, men det är problematiskt både resursmässigt och principiellt. Visst är politiker och PR-byråer inte 100 procent välkomna, men om ska vi diskutera yttrandefrihet så känns det ju konstigt med en sluten lista, säger Fredrik Laurin, listmaster på Media.

Alla pratar om sina listor med omsorgsfull värme och hävdar att listgrupperna fungerar som de flesta andra grupper. Men Martina Lundgren menar att det finns vissa drag som utmärker grupperingar på nätet.

– Alla som deltar på en lista är kommunikativa i allmänhet och i skrift i synnerhet, det vill säga kan uttrycka sig väl och på ett övertygande sätt. Samtidigt är man som listdeltagare också i regel bra på att snappa koderna för dagen, både inom och utanför gruppen. Är man inte det tror jag inte att man gillar/klarar listlivet.

ATT MAILINGLISTORNA ÄR skulle vara elitistiska reagerar många starkt mot liksom att utmålas som sekter som sitter med makten i sin hand. De flesta beskriver sina listor som små-

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

54 GURu FEBRUARI 2001
ett alltför pösigt eller pretentiöst sätt har
han/hon förverkat rätten att äga så många
människors förtroende. En bra community
uppfostrar sig själv och har ett eget liv, säger
Stefan Hallgren, listansvarig på Trafik.
Han ger ett exempel på att öppenhet inte
nödvändigtvis innebär att all information blir
offentlig.
– Du känner ju till Ericssons existens och det
skrivs en massa om företaget. Men du vet inte
vad som sägs i deras fikarum. Samma sak.
Listan är som ett fikarum.
hemliga eller inte hemliga. Jacob Palme,
professor vid institutionen för data- och sys-
temvetenskap vid Stockholms universitet, lik-
nar de nya nätverken vid äldre tiders folkrörel-
ser.
De öppna e-postlistorna är som fotbolls-
föreningen i byn. De slutna och hemliga mer
som frimurarordnar eller Rotary. En plats dit en
skara utvalda vänt sig för att dra nytta av och
bekräfta varandra. Man knyter kontakter och
ger varandra jobb. Debatten om att nätverken
skulle vara odemokratiska ger han dock inte
mycket för.
–Om alla ska ha rätt att skriva i en grupp
kan de inte vara för stora och blir därmed inget
hot. Det reglerar sig själv. Tiden gör att du inte
hinner vara med i så många olika nätverk och
därmed begränsar du ditt eget inflytande
naturligt. I så fall skulle dn också vara odemo-
kratisk, för alla har inte råd att prenumerera
och har därför inte tillgång till all information,
säger Palme.
Han menar tvärtom att den nya kommuni-
kationen ger ökat demokratiskt inflytande.
– I en fysisk grupp kan det finnas max fem -
sju deltagare för att alla ska kunna yttra sig
jämlikt. Bara med internet kan man skapa fun-
gerande kommunikation med större grupper.
att demokrati-aspekten på listorna är
intressant ifrågasätts av de flesta listansvariga.
Ingen verkar direkt tro på demokratin som den
ser ut idag, och vad som är demokratiskt beror
helt enkelt på hur man definierar ordet demo-
krati.
–Nätverken är ett race som du nästan alltid
kan välja att delta i eller inte, men de kräver
större eller mindre ansträngning från dig för
att komma med och för att bli kvar. Har du inte
dina motiv klara för att delta kommer du för-
modligen att i en del fall känna dig ännu mer
vilsen i dem än utanför dem. Och nej, en del
kommer aldrig att få tillträde till dem. Det fick
de inte igår och de får det inte idag, säger
Martina Lundgren, listansvarig på Bang.
opk och media är två öppna men infly-
telserika nätverk. På den ena finns Sveriges
ledande kvinnor i it-branschen, på den andra
många av landets journalister. Kanske är de
mer rättvisa och just därför inte helt problem-
fria.
– Vi tappar ibland viktiga och kunniga med-
lemmar som inte gillar sammansättningen och
tycker att det blir för stökigt. Vi kunde sålla hår-
dare och styra debatten mer, men det är proble-
matiskt både resursmässigt och principiellt.
Visst är politiker och pr-byråer inte 100 procent
välkomna, men om ska vi diskutera yttrandefri-
het så känns det ju konstigt med en sluten lista,
säger Fredrik Laurin, listmaster på Media.
Alla pratar om sina listor med omsorgsfull
värme och hävdar att listgrupperna fungerar
som de flesta andra grupper. Men Martina
Lundgren menar att det finns vissa drag som
utmärker grupperingar på nätet.
–Alla som deltar på en lista är kommunika-
tiva i allmänhet och i skrift i synnerhet, det vill
säga kan uttrycka sig väl och på ett övertygan-
de sätt. Samtidigt är man som listdeltagare
också i regel bra på att snappa koderna för
dagen, både inom och utanför gruppen. Är
man inte det tror jag inte att man gillar/klarar
listlivet.
att mailinglistorna är skulle vara elitis-
tiska reagerar många starkt mot liksom att
utmålas som sekter som sitter med makten i sin
hand. De flesta beskriver sina listor som små-
”En bra community uppfostrar
sig själv och har ett eget liv”
STEFAN HELLGREN, LISTMASTER TRAFIK
ALDRIG TESTAT EN LISTA? Läs då det
här: Mailinglistor är idag det vanligaste
sättet att kommunicera i grupp på inter-
net. Och det överlägset bästa.
Organisationer, föreningar, företag – alla
använder listor för att länka samman
människor med samma intressen eller
behov.
EN LISTA GÖR det möjligt att på ett enkelt
sätt göra utskick till ett större antal per-
soner. Den stora fördelen är att du alltid
skickar till samma adress, oavsett om
personer tillkommit eller förvunnit från
gruppen. Listservern ser sedan till att
mailet distribueras till alla som abonne-
rar på listan, och den som vill svara får på
samma sätt ut sitt svar till alla på listan.
Det finns öppna listor och slutna listor,
och oavsett vad du har för intressen kan
du hitta en lista för likasinnade – antingen
du är hundägare, tvillingförälder eller
webdesigner. Det är bara att söka.
LISTOR ANVÄNDS IDAG också som ett
arbetsredskap på många företag. Det
företag som kommit längst är kanske
Cisco Systems, som lär ha 75 000 olika
listor…
Vad är en mailinglista?
◗

Läs sidan med originalbild →