guru.

Februari 2001

Läsposition 52

Originalsida, Februari 2001, läsposition 52
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

”Om någon pratar offentligt om listan så åker den personen ut”

ALEXANDER BARD OM ELIT

Allmänbildade, intellektuella, spirituella, roliga, vassa, lite lättstötta, maktmedvetna, visionära, lätt barnsliga och trumpna. Så ungefär skulle jag beskriva de människor som Alexander Bard och Jan Söderqvist i sin bok ”Nätokraterna” kallar för humancuratorer. De som driver, startar och avslutar de e-postlistor som Sveriges eliter är med på. Paradoxalt nog hittar du människorna som driver tesen ”Information wants to be free” allt som oftast i just dessa slutna nätverk. Här finns den annars i Sverige så utdöda politiska, filosofiska och samhälleliga debatten.

VISSA LISTOR ÄR SLUTNA och hemliga och har därför mer status än andra, som till exempel Elit. Andra är mer offentliga men släpper inte in alla på listan. Visst, du behöver inte heta prinsessan Victoria men du måste ändå ha något att komma med. Något unikt. Något som tillför något nytt.

Listvärlden drivs av en viss etikett. Du får inte arkivera mail du fått. Ofta får man inte citera det som sägs på listorna offentligt. I vissa fall får du inte ens säga att du är med på listan. Det är de officiella reglerna. Men om man kan snappa upp det kodex som driver listorna inser jag att det är djupt mänskliga mekanismer som styr. Mekanismer som framför allt Alexander Bard, listmaster på Elit, har klurat ut och använder sig av mycket skickligt. Önskan att få tillhöra. Att bli utvald. Det är också det som väcker ilska mot dessa mailinglistor. Hos dem som inte är utvalda. Det är djupt mänskligt på alla plan.

Men när blir den information och de människor du har tillgång till i nätverket viktigare än ditt eget fria val? Kanske viktigare än vad som är rätt och fel? På Elit får medlemmarna inte prata om listan. De är tysta som möss. Står med mössan i handen och tittar i marken när vi ställer frågor. Bard håller sina listmedlemmar i ett järngrepp. Vad händer då om den här makten hamnar i orätta händer? Jag kan bara ställa frågan. För det har hänt förut. Fenomenet mailinglistor kan väcka konspirationsteoretikern i vem som helst. Men det är inte så konstigt. Många av de listansvariga odlar mer än gärna myten om den hemliga listan för en skara utvalda.

– Jag skulle aldrig drömma om att prata om Elit offentligt. Då skulle hela listans trovärdighet gå i graven. Folk får gärna prata och gissa om Elit, det kan ingen hindra dem från att göra. Men om någon på listan pratar om Elit offentligt så åker den personen ut. Så även dess ”förmodade grundare”, säger Alexander Bard.

Nu hör det till saken att det mesta som sägs på Elit är kvalificerat skvaller. Vem som knullar med vem fast sagt med litterära krumsprång och spirituella kommentarer.

– SOM FENOMEN ÄR Bards lista intressant och där råder extrem elitism och maktkotteri. Men han kan inte påverka vad som läggs ut på listan och risken är ju stor att han anklagas för förtal om det kommer ut, säger Fredrik Laurin, journalist och ansvarig för den öppna Medialistan, som en alternativ förklaring till hemlighetsmakeriet.

Men det är inte bara Bard som är hemlig. Inte heller Mikael Pawlo, listansvarig för PP-List, eller Erik Hörnfeldt, listansvarig för den nya mailinglistan Absolut, vill diskutera sina listor.

– Jag tycker, likt Pawlo och Babban, att en anständig listmaster inte pratar om sin lista, säger Hörnfeldt.

Och här finner vi en skiljelinje. De som anser att en mailinglista ska vara hemlig för att på så vis uppnå mer status och vara mer attraktiv. Och de som anser att det är helt OK att vara offentlig. Och de två lägren tittar lite snett på varandra.

– Man ska inte tillskriva sig själv eller en lista sådan betydelse och bli för pretentiös. Visst, det är en initierad miljö. På Trafik tänker vi inte på vad vi har för titlar även om många säkert betraktas som ”mäktiga” i vissa kretsar. Den dag en listmaestro tar sig själv eller sin lista på

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

52 GURu FEBRUARI 2001
llmänbildade, intellektuella, spiritu-
ella, roliga, vassa, lite lättstötta, makt-
medvetna, visionära, lätt barnsliga
och trumpna. Så ungefär skulle jag
beskriva de människor som Alexander Bard
och Jan Söderqvist i sin bok ”Nätokraterna”
kallar för humancuratorer. De som driver, star-
tar och avslutar de e-postlistor som Sveriges
eliter är med på. Paradoxalt nog hittar du män-
niskorna som driver tesen ”Information wants
to be free” allt som oftast i just dessa slutna nät-
verk. Här finns den annars i Sverige så utdöda
politiska, filosofiska och samhälleliga debat-
ten.
vissa listor är slutna och hemliga och
har därför mer status än andra, som till exem-
pel Elit. Andra är mer offentliga men släpper
inte in alla på listan. Visst, du behöver inte heta
prinsessan Victoria men du måste ändå ha
något att komma med. Något unikt. Något som
tillför något nytt.
Listvärlden drivs av en viss etikett. Du får
inte arkivera mail du fått. Ofta får man inte
citera det som sägs på listorna offentligt. I vissa
fall får du inte ens säga att du är med på listan.
Det är de officiella reglerna. Men om man kan
snappa upp det kodex som driver listorna
inser jag att det är djupt mänskliga mekanis-
mer som styr. Mekanismer som framför allt
Alexander Bard, listmaster på Elit, har klurat
ut och använder sig av mycket skickligt.
Önskan att få tillhöra. Att bli utvald. Det är
också det som väcker ilska mot dessa mailing-
listor. Hos dem som inte är utvalda. Det är
djupt mänskligt på alla plan.
Men när blir den information och de män-
niskor du har tillgång till i nätverket viktigare
än ditt eget fria val? Kanske viktigare än vad
som är rätt och fel? På Elit får medlemmarna
inte prata om listan. De är tysta som möss. Står
med mössan i handen och tittar i marken när vi
ställer frågor. Bard håller sina listmedlemmar i
ett järngrepp. Vad händer då om den här mak-
ten hamnar i orätta händer? Jag kan bara ställa
frågan. För det har hänt förut. Fenomenet mai-
linglistor kan väcka konspirationsteoretikern i
vem som helst. Men det är inte så konstigt.
Många av de listansvariga odlar mer än gärna
myten om den hemliga listan för en skara
utvalda.
– Jag skulle aldrig drömma om att prata
om Elit offentligt. Då skulle hela listans tro-
värdighet gå i graven. Folk får gärna prata och
gissa om Elit, det kan ingen hindra dem från
att göra. Men om någon på listan pratar om
Elit offentligt så åker den personen ut. Så även
dess ”förmodade grundare”, säger Alexander
Bard.
Nu hör det till saken att det mesta som sägs
på Elit är kvalificerat skvaller. Vem som knullar
med vem fast sagt med litterära krumsprång
och spirituella kommentarer.
– som fenomen är Bards lista intressant
och där råder extrem elitism och maktkotteri.
Men han kan inte påverka vad som läggs ut på
listan och risken är ju stor att han anklagas för
förtal om det kommer ut, säger Fredrik Laurin,
journalist och ansvarig för den öppna Media-
listan, som en alternativ förklaring till hemlig-
hetsmakeriet.
Men det är inte bara Bard som är hemlig.
Inte heller Mikael Pawlo, listansvarig för pp-
List, eller Erik Hörnfeldt, listansvarig för den
nya mailinglistan Absolut, vill diskutera sina
listor.
–Jag tycker, likt Pawlo och Babban, att en
anständig listmaster inte pratar om sin lista,
säger Hörnfeldt.
Och här finner vi en skiljelinje. De som anser
att en mailinglista ska vara hemlig för att på så
vis uppnå mer status och vara mer attraktiv.
Och de som anser att det är helt OK att vara
offentlig. Och de två lägren tittar lite snett på
varandra.
– Man ska inte tillskriva sig själv eller en lista
sådan betydelse och bli för pretentiös. Visst, det
är en initierad miljö. På Trafik tänker vi inte på
vad vi har för titlar även om många säkert
betraktas som ”mäktiga” i vissa kretsar. Den
dag en listmaestro tar sig själv eller sin lista på
”Nätverkens sociala status avgörs av hur
väl deras professionella dörrvakter,
humancuratorerna, tillika smakdomare
och övervakare av netiketten utför sin
vanskliga uppgift. Eftersom också curato-
rerna i sin tur konkurrerar på en nät-
verksmarknad, måste de hela tiden göra
reklam för det egna nätverket och överty-
ga omvärlden om dess förträfflighet, dels
för att locka till sig attraktiva medlem-
mar, dels för att kunna medverka i infly-
telserika allianser. Den enskilde cura-
torns tillvaro är turbulent och oviss, men
gruppen av curatorer behöver knappast
oroa sig. Deras kollektiva maktposition
är ohotad, vilket inte minst hänger sam-
man med att curatorernas verksamhet
under en överskådlig framtid inte kan
utföras av maskiner inte heller understäl-
las några standardiserade regler. En kon-
sekvens av denna utveckling är att den
allra mest efterfrågade och därmed vär-
defullaste informationen på nätet är den
som gäller själva nätverkandet i sig: hur
bygga upp och administrera sitt nätverk
på det allra intelligentaste sättet? Detta
medför i sin tur att det mäktigaste nät-
verket av alla är det metanätverk där
curatorerna knyter kontakter, lär av och
upprättar allianser med varandra.”
Ur ”Nätokraterna” av Alexander Bard
och Jan Söderqvist.
Läs det här först
◗
”Om någon pratar offentligt om
listan så åker den personen ut”
A
ALEXANDER BARD OM ELIT

Texter på sidan

Samma position i PDF →