Februari 2001
Läsposition 67

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
”HÄR SKULLE JAG KUNNA JOBBA! LEKEN OCH KREATIVITETEN VAR CENTRAL, PRECIS SOM PÅ TEATERN, OCH DE GAMLA REGLERNA OCH HIERARKIERNA VAR BORTA”
REGISSÖREN SIMON NORRTHON EFTER ETT STUDIEBESÖK PÅ ADCORE
Snygga människor i snygga kläder. Men det är svårt att komma igenom fernissan. Så beskrivs människorna i den nya ekonomin i ”JB”.
Den lättas dock upp av mycket musik och sång. Ensemblen består av sju skådespelare och tre musiker och pjäsen spelas fram till påsk, gör sedan uppehåll över sommaren men återkommer igen i höst.
Mycket av sin research har manusförfattaren hämtat från sin bekantskapskrets men också genom böcker, tidningar och studiebesök bland annat på flera kontor i Hitechbuilding eller hos till exempel Adcore.
– Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg hur de arbetade. Här skulle jag kunna jobba! Leken och kreativiteten var central, precis som på teatern, och de gamla reglerna och hierarkierna var borta, säger Simon Norrthon.
– Visst var där avspänt, kaxigt och självsäkert. Snygga människor i snygga kläder. Inte ”too much” utan allt var smakfullt. Nästan renässansartat, utropar Kundler. Men det var svårt att komma igenom fernissan. Allt var bara så bra.
Samtidigt drar förändringens vindar över hela Sverige och världen. Skiljelinjen mellan det nya och fräcka och det gamla och trista har suddats ut. Men orättvisorna finns kvar trots allt, noterar Andreas Kundler:
– Vad händer med dem som inte tillhör it-världen? Min mamma jobbar i offentlig sektor. Hon jobbar också från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Sitter framför datorn i stället för att möta människor. Skillnaden är bara att hon inte har kuddrum, optioner eller fredagsöl… ■
Erika Augustinssons skådespelarkarriär nådde sin absoluta höjdpunkt i pjäsen ”Vägen till Betlehem”. Hon var Jesus.
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
FEBRUARI 2001 GURu 67 Den lättas dock upp av mycket musik och sång. Ensemblen består av sju skådespelare och tre musiker och pjäsen spelas fram till påsk, gör sedan uppehåll över sommaren men återkom- mer igen i höst. Mycket av sin research har manusförfattaren hämtat från sin bekantskapskrets men också ge- nom böcker, tidningar och studiebesök bland annat på flera kontor i Hitechbuilding eller hos till exempel Adcore. –Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg hur de arbetade. Här skulle jag kunnajobba!Lekenochkreativitetenvarcentral, precis som på teatern, och de gamla reglerna och hierarkierna var borta, säger Simon Norrthon. –Visst var där avspänt, kaxigt och självsäkert. Snygga människor i snygga kläder. Inte ”too much” utan allt var smakfullt. Nästan renäs- sansartat, utropar Kundler. Men det var svårt att komma igenom fernissan. Allt var bara så bra. samtidigt drar förändringens vindar över hela Sverige och världen. Skiljelinjen mel- lan det nya och fräcka och det gamla och trista har suddats ut. Men orättvisorna finns kvar trots allt, noterar Andreas Kundler: –Vad händer med dem som inte tillhör it- världen? Min mamma jobbar i offentlig sektor. Hon jobbar också från åtta på morgonen till åt- ta på kvällen. Sitter framför datorn i stället för att möta människor. Skillnaden är bara att hon inte har kuddrum, optioner eller fredagsöl… ■ Erika Augustinssons skådespelarkarriär nådde sin absoluta höjdpunkt i pjäsen ”Vägen till Bet- lehem”. Hon var Jesus. Snygga människor i snygga kläder. Men det är svårt att komma igenom fernissan. Så beskrivs människorna i den nya ekonomin i ”JB”. ’’HÄR SKULLE JAG KUNNA JOBBA! LEKEN OCH KREATIVITETEN VAR CENTRAL, PRECIS SOM PÅ TEATERN, OCH DE GAMLA REGLERNA OCH HIERARKIERNA VAR BORTA ’’ REGISSÖREN SIMON NORRTHON EFTER ETT STUDIEBESÖK PÅ ADCORE