Februari 2001 · reportage
En vanlig dag på webbyrån (teaterpjäsen JB)
Reportage om pjäsen JB på Unga Klara/Stockholms stadsteater, som utspelar sig på en webbyrå i Stockholm år 2000: handling, personer, teman (vinnare/förlorare, stad/landsbygd, idealism/moral), research bland it-företag samt ensemble och spelperiod.
Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.
Februari 2001 · läsposition 64
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
En vanlig dag på webbyrån
En pjäs om it-världen och den nya ekonomin sätts upp av Unga Klara i februari. På tiden att teatern och näringslivet närmar sig varandra. Det tycker ensemblen bakom pjäsen med det klockrena namnet ”JB”.
Shakespeare och Molière. Hur länge ska man använda de klassiska teaterpjäserna för att försöka förklara dagens fenomen? Så funderade Andreas Kundler, skådespelare och manusförfattare på teatergruppen Unga Klara. För ett år sedan började han titta närmare på sin samtid för att skriva en ny pjäs.
Visserligen handlar det också idag om klassiska frågor som makt, kärlek, rikedom och erövringar. Men det utspelar sig på en webbyrå. I Stockholm. År 2000.
Pjäsen med det passande namnet ”JB” har premiär den 10 februari på Stockholms stadsteater.
– Jag ville göra något om förändringen i samhället. Den som startade redan 1995, men som för ett och ett halvt år sedan överföll oss. Jag ville göra teater om människorna här och nu. Samma dag som Jonas Birgersson avgick som vd för Framfab hade vi vår kollationering. (Tillfälle då hela ensemblen samlas för att läsa igenom manus tillsammans för första gången, reds anm.)
Visst finns en viss symbolik i händelsen. Det intressanta med pjäsen ”JB” är att det är teaterfolk, det vill säga människor utanför det svenska näringslivet, som studerat det svenska näringslivet i detalj. Det har de gjort för att försöka förstå och sedan förklara för en publik vad som händer. Resultatet blir en hel del nya reflektioner och iakttagelser.
– Det svenska näringslivet har stått för sig själv under lång tid. Teatern har aldrig blandat sig med näringslivet förutom på 70-talet och då var det proggteatern som huserade. Det har alltid varit vattentäta skott mellan områdena, men det ändras. Det vi på teatern satt och skrattade
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
S hakespeare och Molière. Hur länge ska man använda de klassiska teater- pjäserna för att försöka förklara da- gens fenomen? Så funderade Andreas Kundler, skådespelare och manusförfattare på teatergruppen Unga Klara. För ett år sedan bör- jade han titta närmare på sin samtid för att skri- va en ny pjäs. Visserligen handlar det också idag om klas- siska frågor som makt, kärlek, rikedom och er- övringar. Men det utspelar sig på en webbyrå. I Stockholm. År 2000. Pjäsen med det passande namnet ”jb”har pre- miär den 10 februari på Stockholms stadsteater. –Jag ville göra något om förändringen i sam- hället. Den som startade redan 1995, men som för ett och ett halvt år sedan överföll oss. Jag vil- le göra teater om människorna här och nu. Sam- ma dag som Jonas Birgersson avgick som vd för Framfab hade vi vår kollationering. (Tillfälle då hela ensemblen samlas för att läsa igenom ma- nus tillsammans för första gången, reds anm.) Visst finns en viss symbolik i händelsen. Det intressanta med pjäsen ”jb” är att det är teater- folk, det vill säga människor utanför det svenska näringslivet, som studerat det svenska närings- livet i detalj. Det har de gjort för att försöka för- stå och sedan förklara för en publik vad som händer. Resultatet blir en hel del nya reflektio- ner och iakttagelser. –Det svenska näringslivet har stått för sig själv under lång tid. Teatern har aldrig blandat sig med näringslivet förutom på 70-talet och då var det proggteatern som huserade. Det har all- tid varit vattentäta skott mellan områdena, men det ändras. Det vi på teatern satt och skrattade 64 GURu FEBRUARI 2001 En vanlig dag på webbyrån ◗ En pjäs om it-världen och den nya ekonomin sätts upp av Unga Klara i februari. På tiden att teatern och näringslivet närmar sig varandra. Det tycker ensemblen bakom pjäsen med det klockrena namnet ”JB”. TEXT ERIKA AUGUSTINSSON FOTO GUNNAR SEIJBOLD
Februari 2001 · läsposition 65
Livet på webbyrån handlar pjäsen ”JB” om som teatergruppen Unga Klara sätter upp i februari. Den ställer bland annat frågan: Vad händer med dem som inte jobbar i it-världen?
åt för fem år sedan är politiskt korrekt idag. 90 procent av svenskarna sparar i aktier och väljer PPM. Det har skett en fullständig värdeförskjutning, säger Andreas Kundler.
Pjäsen ”JB” handlar om en ung, kvinnlig avhoppad s-politiker, en ung hacker från Norrland, en misslyckad skådis och en medelålders kvinnlig före detta redaktionssekreterare från SVT.
Deras gemensamma nämnare är att alla har fått jobb på en ung, fräck webbyrå i Stockholm och är anställda av den stereotype herr Entreprenör.
Det är klassiska mänskliga problem som avhandlas i relationerna mellan de udda personerna. Ingen i pjäsen är direkt lycklig och alla bär på drömmar som gått i kras. Deras liv blev kanske något annat än vad de tänkt sig.
Men huvuddragen i pjäsen är just det som enligt manusförfattaren utmärker den tid vi lever i:
– Till exempel vinnare och förlorare. Hackern från Norrland som flyttar till stan är vinna-
Andreas Kundler är manusförfattare och Simon Norrthon regisserar ”JB”.
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
FEBRUARI 2001 GURu 65 Livet på webbyrån handlar pjäsen ”JB” om som teatergruppen Unga Klara sätter upp i februari. Den ställer bland annat frågan: Vad händer med dem som inte jobbar i it-världen? åt för fem år sedan är politiskt korrekt idag. 90 procent av svenskarna sparar i aktier och väljer ppm. Det har skett en fullständig värdeförskjut- ning, säger Andreas Kundler. pjäsen ”jb” handlar om en ung, kvinnlig avhoppad s-politiker, en ung hacker från Norr- land, en misslyckad skådis och en medelålders kvinnlig före detta redaktionssekreterare från svt. Deras gemensamma nämnare är att alla har fått jobb på en ung, fräck webbyrå i Stockholm och är anställda av den stereotype herr Entre- prenör. Det är klassiska mänskliga problem som av- handlas i relationerna mellan de udda perso- nerna. Ingen i pjäsen är direkt lycklig och alla bär på drömmar som gått i kras. Deras liv blev kanske något annat än vad de tänkt sig. Men huvuddragen i pjäsen är just det som enligt manusförfattaren utmärker den tid vi le- ver i: –Till exempel vinnare och förlorare. Hack- ern från Norrland som flyttar till stan är vinna- Andreas Kundler är manusförfattare och Simon Norrthon regisserar ”JB”.
Februari 2001 · läsposition 66
re, medan hans föräldrar som kommer och hälsar på är förlorare. Det handlar bland annat om kampen mellan stad och landsbygd, där landsbygden är den stora förloraren idag.
Den avhoppade s-politikern får symbolisera politikens utspelade roll, liksom hur begreppet ”self made” är viktigt idag och att vår USA-anpassning blir större.
Den kvinnliga före detta politikern inleder ett förhållande med den före detta skådisen, och dramat handlar där om hur mycket en relation idag klarar.
Var går gränsen mellan individualism och egoism?
– Och hur länge orkar man vara idealistisk? Vad är det egentligen som är värt något i livet? frågar sig Simon Norrthon, regissör.
Det är ett dilemma som alla kan ställas inför. De tar ett exempel ur sin egen bransch: En skådespelare erbjuds att göra en reklamroll. Han tackar nej för att han inte vill sälja ut sig själv. Men när lönen för en dags arbete är 800 000 kronor – är det då moraliskt försvarbart inför vänner och familj att tacka nej?
– Den samhällsengagerade proggteaterns problem var att den gav alla svaren. Vi har inga svar, för tiden idag är så förvirrad. Men vi kan ställa frågorna, säger Andreas Kundler.
Förutom Jonas Birgersson fladdrar namn som Östen Mäkitalo, Annie Wigelius och Christer Sturmark förbi i pjäsen.
Men frågan är vilka som tar över nu. Var ligger makten framöver och var fattas besluten? Visst finns det allvarliga undertoner och det är många frågor som väcks i pjäsen.
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
66 GURu FEBRUARI 2001 LiVeT äR en FeST! re, medan hans föräldrar som kommer och häl- sar på är förlorare. Det handlar bland annat om kampen mellan stad och landsbygd, där lands- bygden är den stora förloraren idag. Den avhoppade s-politikern får symbolisera politikens utspelade roll, liksom hur begreppet ”self made” är viktigt idag och att vår usa-an- passning blir större. Den kvinnliga före detta politikern inleder ett förhållande med den före detta skådisen, och dramat handlar där om hur mycket en rela- tion idag klarar. Var går gränsen mellan individualism och egoism? –Och hur länge orkar man vara idealistisk? Vad är det egentligen som är värt något i livet? frågar sig Simon Norrthon, regissör. Det är ett dilemma som alla kan ställas inför. De tar ett exempel ur sin egen bransch: En skå- despelare erbjuds att göra en reklamroll. Han tackar nej för att han inte vill sälja ut sig själv. Men när lönen för en dags arbete är 800 000 kronor – är det då moraliskt försvarbart inför vänner och familj att tacka nej? –Den samhällsengagerade proggteaterns problem var att den gav alla svaren. Vi har inga svar, för tiden idag är så förvirrad. Men vi kan ställa frågorna, säger Andreas Kundler. förutom jonas birgersson fladdrarnamn som Östen Mäkitalo, Annie Wigelius och Christer Sturmark förbi i pjäsen. Men frågan är vilka som tar över nu. Var lig- ger makten framöver och var fattas besluten? Visst finns det allvarliga undertoner och det är många frågor som väcks i pjäsen. En dag på byrån
Februari 2001 · läsposition 67
”HÄR SKULLE JAG KUNNA JOBBA! LEKEN OCH KREATIVITETEN VAR CENTRAL, PRECIS SOM PÅ TEATERN, OCH DE GAMLA REGLERNA OCH HIERARKIERNA VAR BORTA”
REGISSÖREN SIMON NORRTHON EFTER ETT STUDIEBESÖK PÅ ADCORE
Snygga människor i snygga kläder. Men det är svårt att komma igenom fernissan. Så beskrivs människorna i den nya ekonomin i ”JB”.
Den lättas dock upp av mycket musik och sång. Ensemblen består av sju skådespelare och tre musiker och pjäsen spelas fram till påsk, gör sedan uppehåll över sommaren men återkommer igen i höst.
Mycket av sin research har manusförfattaren hämtat från sin bekantskapskrets men också genom böcker, tidningar och studiebesök bland annat på flera kontor i Hitechbuilding eller hos till exempel Adcore.
– Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg hur de arbetade. Här skulle jag kunna jobba! Leken och kreativiteten var central, precis som på teatern, och de gamla reglerna och hierarkierna var borta, säger Simon Norrthon.
– Visst var där avspänt, kaxigt och självsäkert. Snygga människor i snygga kläder. Inte ”too much” utan allt var smakfullt. Nästan renässansartat, utropar Kundler. Men det var svårt att komma igenom fernissan. Allt var bara så bra.
Samtidigt drar förändringens vindar över hela Sverige och världen. Skiljelinjen mellan det nya och fräcka och det gamla och trista har suddats ut. Men orättvisorna finns kvar trots allt, noterar Andreas Kundler:
– Vad händer med dem som inte tillhör it-världen? Min mamma jobbar i offentlig sektor. Hon jobbar också från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Sitter framför datorn i stället för att möta människor. Skillnaden är bara att hon inte har kuddrum, optioner eller fredagsöl… ■
Erika Augustinssons skådespelarkarriär nådde sin absoluta höjdpunkt i pjäsen ”Vägen till Betlehem”. Hon var Jesus.
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
FEBRUARI 2001 GURu 67 Den lättas dock upp av mycket musik och sång. Ensemblen består av sju skådespelare och tre musiker och pjäsen spelas fram till påsk, gör sedan uppehåll över sommaren men återkom- mer igen i höst. Mycket av sin research har manusförfattaren hämtat från sin bekantskapskrets men också ge- nom böcker, tidningar och studiebesök bland annat på flera kontor i Hitechbuilding eller hos till exempel Adcore. –Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg hur de arbetade. Här skulle jag kunnajobba!Lekenochkreativitetenvarcentral, precis som på teatern, och de gamla reglerna och hierarkierna var borta, säger Simon Norrthon. –Visst var där avspänt, kaxigt och självsäkert. Snygga människor i snygga kläder. Inte ”too much” utan allt var smakfullt. Nästan renäs- sansartat, utropar Kundler. Men det var svårt att komma igenom fernissan. Allt var bara så bra. samtidigt drar förändringens vindar över hela Sverige och världen. Skiljelinjen mel- lan det nya och fräcka och det gamla och trista har suddats ut. Men orättvisorna finns kvar trots allt, noterar Andreas Kundler: –Vad händer med dem som inte tillhör it- världen? Min mamma jobbar i offentlig sektor. Hon jobbar också från åtta på morgonen till åt- ta på kvällen. Sitter framför datorn i stället för att möta människor. Skillnaden är bara att hon inte har kuddrum, optioner eller fredagsöl… ■ Erika Augustinssons skådespelarkarriär nådde sin absoluta höjdpunkt i pjäsen ”Vägen till Bet- lehem”. Hon var Jesus. Snygga människor i snygga kläder. Men det är svårt att komma igenom fernissan. Så beskrivs människorna i den nya ekonomin i ”JB”. ’’HÄR SKULLE JAG KUNNA JOBBA! LEKEN OCH KREATIVITETEN VAR CENTRAL, PRECIS SOM PÅ TEATERN, OCH DE GAMLA REGLERNA OCH HIERARKIERNA VAR BORTA ’’ REGISSÖREN SIMON NORRTHON EFTER ETT STUDIEBESÖK PÅ ADCORE