guru.

December 2000

Läsposition 94

Originalsida, December 2000, läsposition 94
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

GURU GUIDE DECEMBER

Bli polare med huvudjägarna

MALAYSIA

Jag smuttar på min riswhisky och försöker sitta så stilla som möjligt. Ett brett leende breder ut sig över min solbrända nuna, men det är tveeggat.

Hövdingen för huvudjägarstammen kramar mig konstant och är misstänkt påverkad av whiskyn plus något som han röker. Jag befinner mig på Borneo, eller rättare sagt Sarawak, som den nordvästliga malaysiska delen heter. Efter övertalning har jag lyckats få James att guida mig till en huvudjägarstam ute i regnskogen. När vi landar med båtarna på stranden börjar nervositeten infinna sig. Visserligen högg de huvudet av den senaste (sista?) turisten 1963, men man kan ju aldrig veta.

Under andra världskriget ockuperade japanerna Borneo och var mycket grymma mot lokalbefolkningen. Huvudjägarna svarade med att pricka soldaterna med giftpilar. Halvt förlamade var de oförmögna att göra motstånd och med skarpslipade machetes for huvudena av. När han väl hade halshuggit sin första människa blev huvudjägaren tatuerad på halsen!

Väl framme i stammens bostad – ett så kallat långhus – dukas färgglada plastmuggar fram, riswhiskyn serveras och tydligen ska man svepa innehållet. Jag biter ihop, tömmer i mig den vedervärdiga vätskan och försöker se glad ut.

Hövdingen skiner upp, och när jag bjuder honom på en cigarett är lyckan total. Resten av kvällen sitter han och klämmer på mig och det är bara att hålla masken. När jag vinglar hemåt vid tvåtiden på natten slår jag huvudet i någonting. Det är bastkassar med huvudskallar som hänger i taket. ■

Oj, oj, oj... vilken natt det var. Tre jägare tuppade av efter för mycket riswhisky.

Se upp! Kamel kommer rusande

LIBYEN

Tuaregen högt uppe på sin kamel kommer galopperande emot dig och han gör ingen antydan till att ändra kurs. Du flyr in i jeepen för att inte bli ”överkörd”, sanddynerna runt omkring erbjuder knappast något skydd. Tio centimeter från bilen gör ekipaget halt, beduinen drar bort den underbart blåa slöjan och avslöjar en brun nuna med världens största grin.

Scenen utspelar sig mitt i Sahara på gränsen till Algeriet och Niger, om man nu kan urskilja några gränser i sanden! Folket som lever i världens största sandhav kallas tuareger och känner inga gränser, vare sig fysiskt eller mentalt. De är stora krigare och viker aldrig en tum när de kommer farande på sina ”ökenskepp”, men som i de flesta kulturer är de hur snälla som helst i fredstid. Enligt traditionen är det bara familjen som får se mannens ansikte. Numera håller de inte så hårt på reglerna. Som turist får även du en slöja, till syvende og sidst är de till för att skydda mot sandstormarna.

Den som gillar äventyr och kultur ska definitivt åka till Libyen. Längs medelhavskusten trängs de romerska lämningarna med Sabrata och Leptis Magna i spetsen, i Sahara göms 10 000 år gamla hällristningar med bland annat hjulförsedda vagnar! Till dessa åker man jeep eller ännu hellre rider kamel, beroende på hur bråttom man har. I båda fallen får man räkna med att sova direkt i sanden. I bästa fall erbjuds en madrass, men tuaregerna själva som säkert guidar turisterna genom Sahara vilar helst utan sovunderlag. Det är ett otroligt vänligt och gästfritt folk – räkna dock inte med att någon pratar engelska. Eventuellt kan man hitta fransk- eller italienskspråkiga guider, men till slut brukar tecken gälla. ■

Kört vilse? Lugn, det finns vägskyltar också i Sahara.

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

94 GURu DECEMBER 2000
G U R U G U I D E D E C E M B E R
MALAYSIA
Jag smuttar på min riswhisky
och försöker sitta så stilla som
möjligt. Ett brett leende bre-
der ut sig över min solbrända
nuna, men det är tveeggat.
Hövdingen för huvudjägar-
stammen kramar mig konstant och är miss-
tänkt påverkad av whiskyn plus något som han
röker. Jag befinner mig på Borneo, eller rättare
sagt Sarawak, som den nordvästliga malaysiska
delen heter. Efter övertalning har jag lyckats få
James att guida mig till en huvudjägarstam ute i
regnskogen. När vi landar med båtarna på
stranden börjar nervositeten infinna sig. Visser-
ligen högg de huvudet av den senaste (sista?)
turisten 1963, men man kan ju aldrig veta.
Under andra världskriget ockuperade japa-
nerna Borneo och var mycket grymma mot lo-
kalbefolkningen. Huvudjägarna svarade med
att pricka soldaterna med giftpilar. Halvt förla-
made var de oförmögna att göra motstånd och
med skarpslipade machetes for huvudena av.
När han väl hade halshuggit sin första männi-
ska blev huvudjägaren tatuerad på halsen!
Väl framme i stammens bostad – ett så kallat
långhus – dukas färgglada plastmuggar fram,
riswhiskyn serveras och tydligen ska man svepa
innehållet. Jag biter ihop, tömmer i mig den ve-
dervärdiga vätskan och försöker se glad ut.
Hövdingen skiner upp, och när jag bjuder
honom på en cigarett är lyckan total. Resten av
kvällen sitter han och klämmer på mig och det
är bara att hålla masken. När jag vinglar hemåt
vid tvåtiden på natten slår jag huvudet i någon-
ting. Det är bastkassar med huvudskallar som
hänger i taket. ■
WOKAD GRODA
RESA Lättast till huvudstaden Kuala
Lumpur, eller kl som de beresta säger.
Vidare med buss, flyg eller chartrad
taxi. Stockholm-Kuala Lumpur med Bri-
tish Airways ca 7000 sek.
BO Vettiga priser i kl, men riktigt billigt
på landsbygden. Shangri La kl 400
sek/pers, Plaza kl 190 sek/pers. Båda
priserna gäller i dubbelrum.
ÄTA Billigt. Prova gärna wok på groda (!)
och nudlar, eller pekinganka. Fräsch fisk
och skaldjur på kusten och alltid färska
grönsaker. All mat är inte stark som
man skulle kunna tro. Gott öl.
SE Självklart världens högsta parbygg-
nad i kl, Twin Tower. Frihetsmonumen-
tet och cricketbanan mitt i city! Modern
arkitektur. Rent!
KÖPA Lokala valutan heter ringit. 100
myr = 272 sek. Kvällsmarknaden i kl
översvämmas av allsköns kopior. Antikvi-
tetsaffärerna i Kuching på Sarawak er-
bjuder mycket skoj. De flesta kreditkort
accepteras.
ALKOHOL? GLÖM DET!
RESA Tills nyligen via Tunisien men numera
med direktflyg via Rom, Frankfurt eller Malta.
Inrikes är dock bil eller buss fortfarande det
bästa.
BO Femstjärniga hotell i huvudstaden Tripoli,
för övrigt enklare pensioner och b&b. Turismen
är dock ung och förhållandena förbättras kon-
tinuerligt.
ÄTA Mycket fräscha grönsaker och frukter,
vanligtvis serverat med kyckling. Trots Khadaf-
fis officiellt socialistiska styre är landet strikt
muslimskt, det vill säga inget fläsk och ingen
alkohol. Te dricks dock i mängder, ofta bryggt
på gröna färska blad.
SE De gamla romerska städerna runt Tripoli,
hällristningarna i Sahara men framför allt folk-
livet i och runt basarerna.
KÖPA Det är bara i Tripoli som något vettigt er-
bjuds, ofta Kelim-mattor och koppargrytor till
exempel.
Eller vackert porslin, men har man tur kan
någon försäljare vid rastställena pruta ned sig
själv på samma produkter till halva priset. I Sa-
hara kan bytesaffärer fortfarande ge antika sil-
versmycken och fina läderarbeten.
100 lyd = 1 935 sek
LIBYEN
Tuaregen högt uppe på sin ka-
mel kommer galopperande
emot dig och han gör ingen
antydantillattändrakurs.Du
flyr in i jeepen för att inte bli
”överkörd”, sanddynerna runt
omkring erbjuder knappast något skydd. Tio
centimeter från bilen gör ekipaget halt, bedui-
nen drar bort den underbart blåa slöjan och av-
slöjar en brun nuna med världens största grin.
Scenen utspelar sig mitt i Sahara på gränsen
till Algeriet och Niger, om man nu kan urskilja
några gränser i sanden! Folket som lever i värl-
dens största sandhav kallas tuareger och känner
inga gränser, vare sig fysiskt eller mentalt. De är
stora krigare och viker aldrig en tum när de
kommer farande på sina ”ökenskepp”, men som
i de flesta kulturer är de hur snälla som helst i
fredstid. Enligt traditionen är det bara familjen
som får se mannens ansikte. Numera håller de
intesåhårtpåreglerna.Somturistfårävenduen
slöja, till syvende og sidst är de till för att skydda
mot sandstormarna.
Den som gillar äventyr och kultur ska defini-
tivtåkatillLibyen.Längsmedelhavskustenträngs
de romerska lämningarna med Sabrata och Lep-
tisMagnaispetsen, i Sahara göms10 000årgam-
la hällristningar med bland annat hjulförsedda
vagnar! Till dessa åker man jeep eller ännu hellre
riderkamel,beroende på hur bråttom man har. I
båda fallen får man räkna med att sova direkt i
sanden. I bästa fall erbjuds en madrass, men
tuaregerna själva som säkert guidar turisterna
genom Sahara vilar helst utan sovunderlag. Det
är ett otroligt vänligt och gästfritt folk – räkna
dock inte med att någon pratar engelska. Even-
tuellt kan man hitta fransk- eller italienskspråki-
ga guider, men till slut brukar tecken gälla. ■
Se upp! Kamel
kommer rusande
Bli polare med
huvudjägarna
Oj, oj, oj... vilken natt det var. Tre jägare tuppade av
efter för mycket riswhisky.
Kört vilse?
Lugn, det
finns väg-
skyltar ock-
så i Sahara.

Texter på sidan

Samma position i PDF →