guru.

December 2000

Läsposition 72

Originalsida, December 2000, läsposition 72
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

”Vad sägs om hundra tusen dollar? Behöver ni mer? Två hundra?”

Den som besöker Googles högkvarter vid Bayshore Parkway i Mountain View, Kalifornien, ett stenkast från Sun Microsystems, känner sig omedelbart välkommen. Receptionen domineras av två frikostiga röda soffor man helst vill krypa ner och mysa i med en gång. På golvet och på bordet vid väggen trängs ett helt gäng lavalampor, vars sävliga bubblande skänker frid och lättsinne åt tillvaron. Hissen är inramad av stora färgglada plattor i Googles färger, rött, grönt, blått och gult, och kylen fullproppad av jordgubbs- och apelsinjuice för den väntande besökaren att smutta på.

– Vill du ha en glass? undrar pr-managern Hilary Chambers.

”Laid back”, alltså. Som sig bör i det soliga Kalifornien.

En trappa upp sitter företagets president, Sergey Brin, och vd, Larry Page, i var sitt kontor. Larry har tre datormonitorer framför sig att försöka hålla ordning på samtidigt, Sergey bara en. Utanför i korridoren står en sparkcykel och två mountainbikes.

Varken Sergey eller Larry har ännu fyllt 30. För några år sedan pluggade de fortfarande till dataingenjörer på Stanforduniversitetet i Palo Alto, alldeles i närheten. När internet var ungt – i mitten på 1990-talet – började de samla på länkar utan att veta vad de egentligen skulle ha dem till.

Liksom fallet var med grundarna till portalen Yahoo, Jerry Yang och David Filo, har Sergey och Larry sedan dess lyckats förvandla sin hobby till en affärsidé så intressant att Silicon Valleys riskkapitalister funnit det värt att satsa åtskilliga av sina miljoner i företaget.

SERGEY BRIN SITTER INNE på kontoret i en grå t-shirt och svarta jeans och granskar ett diagram på en datorskärm som visar antalet sökningar gjorda på Googles sajt de senaste dygnen. Det blir inte så mycket programmerande för honom eller Larry numera. Googles stab av ingenjörer tar hand om den saken, själva har de fullt upp med att träffa investerare och förhandla med affärspartners, säger de.

Och att träffa journalister som är nyfikna på historien bakom vad som kallats världens smartaste söktjänst på internet.

– Idén föddes utifrån forskning vid Stanford, berättar Sergey. Larry och jag gick PhD-programmet för datavetenskap. Vi sysslade med att studera webben och forska om datautvinning (data mining), vilket innebär att leta efter mönster i och strukturera stora mängder av data. Forskningen inom de områdena ledde till vad som blev den ursprungliga tekniken bakom Google.

Sedan planen på en sökmotor som skulle överträffa alla andra arbetats fram, fortsatte Sergey Brin och Larry Page att utveckla tekniken på Stanford. Det här var för fem år sedan, på hösten 1995, men ännu hade de inget företag, än mindre några finansiärer.

När Guru besöker Google jobbar ungefär 150 personer i företaget, plus ett nyöppnat försäljningskontor i New York med drygt tio personer.

– Det kommer nya människor varje vecka, konstaterar Hilary Chambers, själv en av de senast rekryterade, och blickar ut över den bortre delen av lokalen som ännu inte rutats in med flyttbara kontorskuber i plåt. Det är inte mycket plats kvar.

MEN GOOGLE HAR RÅD att expandera, än så länge. Po Bronson, författaren till den träffsäkra Silicon Valley-skildringen ”The Nudist on the Late Shift”, har beskrivit Kiseldalen som en svart låda som pumpar ut pengar. I Silicon Valley är riskkapitalisten kung och ingen vill banga ur en cool investering. 1998 hade världen heller ännu inte upplevt de magnifika it-rasen på Nasdaq och den blinda skövlingen av internet-bolag.

Bidraget till världen ska bli att göra Google tillgängligt för alla, överallt, alltid.

En dag sprang Larry och Sergey ihop med en av grundarna till Sun Microsystems, Andy Bechtelsheim. Andy är inte känd för att hålla onödigt hårt i checkhäftet, och när Larry Page berättar historien om Google-pengarna lyser hans bruna ögon. Han verkar knappast tro själv att det han säger är sant.

– Möjligheterna och resurserna här är otroliga. Vi satt på en veranda nere i Palo Alto med Andy och berättade om vår sökmotor, så här fungerar den, så många besökare har vi och så vidare.

– Jag är säker på att ni behöver lite pengar, sa Andy när han fått de två ingenjörernas idé klar för sig. Vad sägs om hundra tusen dollar? Behöver ni mer? Två hundra? Ni kan betala tillbaka senare om ni vill.

Enligt Larry trissade Andy Bechtelsheim upp sitt eget bud flera gånger om. Med hans check som grundplåt knallade de då drygt 20-åriga teknikerna hem och startade Google, vars namn förövrigt är precis lika meningslöst som det låter.

– Vi var väldigt noga med att välja ett namn som inte betyder något, inflikar Larry Page med ett flin.

Företaget är fortfarande privatägt, men hur stor del av aktierna grundarna själva äger vägrar de att säga.

Som alla hippa internetföretag i Kalifornien planerar Google att göra en ipo (Initial Public Offering), det vill säga att notera sig på Nasdaq-börsen.

Financial Times spekulerade för några månader sedan om att Googles ipo kunde komma redan i år, men när Larry får höra det blir han förskräckt och dementerar.

– Det där har de hittat på, det kan vi aldrig ha sagt, säger han och sneglar nervöst åt pr-managern som sitter med under intervjun (”för att lära mig, jag är ju nyanställd”).

ÄN SÅ LÄNGE LEVER GOOGLE på sina investerare, fast företaget drar också in egna pengar. Nyligen slöts till exempel ett samarbetsavtal med Yahoo, enligt vilket Google bidrar med sin sökteknik när någon letar efter information via Yahoos sajt, mot att Yahoo betalar för tjänsten. En annan väg till inkomster är sponsrade länkar, en finess som Google introducerade sent i oktober i år under vinjetten AdWords. Har du ett bilföretag kan du på Googles sajt komponera ihop en liten textannons, betala med kreditkortet och vips kommer din länk upp när någon söker på ”bil”.

Sergey hävdar lite svävande att företaget skulle kunna gå med vinst nästa år, men att man valt att göra resan mot svarta siffror i resultaträkningen i långsam takt med investerarnas goda minne.

– Vi har alltid varit försiktiga med hur vi spenderar pengar, säger han. Strax därefter berättar en av receptionisterna hur Sergey en dag kom till jobbet och hade tokhandlat lavalampor till hela kontoret, säkert över hundra lampor som nu står spridda överallt i huset.

Men för all del – en mysig arbetsmiljö kan väl gott få kosta några hundra dollar. Det är egentligen bara två saker hos Googles lättsamma högkvarter i Mountain View som tyder på att någon yttre verksamhet alls försiggår, att människor dygnet runt, världen över letar efter information via Googles sajt. Den ena möts man av direkt vid entrén.

Bakom disken vid receptionen rullar ord fram på en skärm, nedifrån och upp i maklig takt. Det är en strid ström av personnamn, akademiska ämnen, blommor, bilmärken, allt man någonsin kan tänka sig att söka efter på internet. Orden bara flödar på, helt stilla, och det tar ett tag att greppa storheten i att någon, någonstans i världen, just i denna sekund sitter framför sin skärm och just har sökt på ordet som rullar fram på skärmen.

– Fast sökningarna är censurerade lite

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

72 GURu DECEMBER 2000
en som besöker Googles högkvarter
vid Bayshore Parkway i Mountain
View, Kalifornien, ett stenkast från
Sun Microsystems, känner sig ome-
delbart välkommen. Receptionen domineras av
två frikostiga röda soffor man helst vill krypa
ner och mysa i med en gång. På golvet och på
bordet vid väggen trängs ett helt gäng lavalam-
por, vars sävliga bubblande skänker frid och
lättsinne åt tillvaron. Hissen är inramad av sto-
ra färgglada plattor i Googles färger, rött,
grönt, blått och gult, och kylen fullproppad av
jordgubbs- och apelsinjuice för den väntande
besökaren att smutta på.
–Vill du ha en glass? undrar pr-managern
Hilary Chambers.
”Laid back”, alltså. Som sig bör i det soliga
Kalifornien.
En trappa upp sitter företagets president,
Sergey Brin, och vd, Larry Page, i var sitt kon-
tor. Larry har tre datormonitorer framför sig att
försöka hålla ordning på samtidigt, Sergey bara
en. Utanför i korridoren står en sparkcykel och
två mountainbikes.
Varken Sergey eller Larry har ännu fyllt 30.
För några år sedan pluggade de fortfarande till
dataingenjörer på Stanforduniversitetet i Palo
Alto, alldeles i närheten. När internet var ungt –
i mitten på 1990-talet – började de samla på län-
kar utan att veta vad de egentligen skulle ha
dem till.
Liksom fallet var med grundarna till porta-
len Yahoo, Jerry Yang och David Filo, har Ser-
gey och Larry sedan dess lyckats förvandla sin
hobby till en affärsidé så intressant att Silicon
Valleys riskkapitalister funnit det värt att satsa
åtskilliga av sina miljoner i företaget.
sergey brin sitter inne på kontoret i en
grå t-shirt och svarta jeans och granskar ett dia-
gram på en datorskärm som visar antalet sök-
ningar gjorda på Googles sajt de senaste dyg-
nen. Det blir inte så mycket programmerande
för honom eller Larry numera. Googles stab av
ingenjörer tar hand om den saken, själva har de
fullt upp med att träffa investerare och för-
handla med affärspartners, säger de.
Och att träffa journalister som är nyfikna på
historien bakom vad som kallats världens
smartaste söktjänst på internet.
– Idén föddes utifrån forskning vid Stanford,
berättar Sergey. Larry och jag gick PhD-pro-
grammet för datavetenskap. Vi sysslade med att
studera webben och forska om datautvinning
(data mining), vilket innebär att leta efter mön-
ster i och strukturera stora mängder av data.
Forskningen inom de områdena ledde till vad
som blev den ursprungliga tekniken bakom
Google.
Sedan planen på en sökmotor som skulle
överträffa alla andra arbetats fram, fortsatte
Sergey Brin och Larry Page att utveckla tekni-
ken på Stanford. Det här var för fem år sedan, på
hösten 1995, men ännu hade de inget företag,
än mindre några finansiärer.
När Guru besöker Google jobbar ungefär
150 personer i företaget, plus ett nyöppnat för-
säljningskontor i New York med drygt tio per-
soner.
–Det kommer nya människor varje vecka,
konstaterar Hilary Chambers, själv en av de se-
nast rekryterade, och blickar ut över den bortre
delen av lokalen som ännu inte rutats in med
flyttbara kontorskuber i plåt. Det är inte mycket
plats kvar.
men google har råd att expandera, än så
länge. Po Bronson, författaren till den träffsä-
kra Silicon Valley-skildringen ”The Nudist on
the Late Shift”, har be-
skrivit Kiseldalen som
en svart låda som
pumpar ut pengar. I
Silicon Valley är risk-
kapitalisten kung och
ingen vill banga ur en
cool investering. 1998
hade världen heller
ännu inte upplevt de
magnifika it-rasen på
Nasdaq och den blin-
da skövlingen av in-
ternet-bolag.
En dag sprang Lar-
ry och Sergey ihop med en av grundarna till Sun
Microsystems, Andy Bechtelsheim. Andy är in-
te känd för att hålla onödigt hårt i checkhäftet,
och när Larry Page berättar historien om Goo-
gle-pengarna lyser hans bruna ögon. Han ver-
kar knappast tro själv att det han säger är sant.
– Möjligheterna och resurserna här är otroli-
ga. Vi satt på en veranda nere i Palo Alto med
Andy och berättade om vår sökmotor, så här
fungerar den, så många besökare har vi och så
vidare.
– Jag är säker på att ni behöver lite pengar, sa
Andy när han fått de två ingenjörernas idé klar
för sig. Vad sägs om hundra tusen dollar? Behö-
ver ni mer? Två hundra? Ni kan betala tillbaka
senare om ni vill.
Enligt Larry trissade Andy Bechtelsheim upp
sitt eget bud flera gånger om. Med hans check
som grundplåt knallade de då drygt 20-åriga
teknikerna hem och startade Google, vars namn
förövrigtärprecislikameningslöstsomdetlåter.
– Vi var väldigt noga med att välja ett namn
som inte betyder något, inflikar Larry Page med
ett flin.
Företaget är fortfarande privatägt, men hur
stor del av aktierna grundarna själva äger väg-
rar de att säga.
Som alla hippa internetföretag i Kalifornien
planerar Google att göra en ipo (Initial Public
Offering), det vill säga att notera sig på Nasdaq-
börsen.
Financial Times spekulerade för några må-
nader sedan om att Googles ipo kunde komma
redan i år, men när Larry får höra det blir han
förskräckt och dementerar.
– Det där har de hittat på, det kan vi aldrig ha
sagt, säger han och sneglar nervöst åt pr-mana-
gern som sitter med under intervjun (”för att lä-
ra mig, jag är ju nyanställd”).
än så länge lever google på sina inves-
terare, fast företaget drar också in egna pengar.
Nyligen slöts till exempel ett samarbetsavtal
med Yahoo, enligt vilket Google bidrar med sin
sökteknik när någon letar efter information via
Yahoos sajt, mot att Yahoo betalar för tjänsten.
En annan väg till inkomster är sponsrade län-
kar, en finess som Google introducerade sent i
oktober i år under vinjetten AdWords. Har du
ett bilföretag kan du på Googles sajt kompone-
ra ihop en liten textannons, betala med kredit-
kortet och vips kommer din länk upp när nå-
gon söker på ”bil”.
Sergey hävdar lite svävande att företaget
skulle kunna gå med vinst nästa år, men att
man valt att göra resan mot svarta siffror i resul-
taträkningen i långsam takt med investerarnas
goda minne.
–Vi har alltid varit försiktiga med hur vi
spenderar pengar, säger han. Strax därefter be-
rättar en av receptionisterna hur Sergey en dag
kom till jobbet och hade tokhandlat lavalam-
por till hela kontoret, säkert över hundra lam-
por som nu står spridda överallt i huset.
Men för all del – en mysig arbetsmiljö kan
väl gott få kosta några hundra dollar. Det är
egentligen bara två saker hos Googles lättsam-
ma högkvarter i Mountain View som tyder på
att någon yttre verksamhet alls försiggår, att
människor dygnet runt, världen över letar efter
information via Googles sajt. Den ena möts
man av direkt vid entrén.
Bakom disken vid receptionen rullar ord
fram på en skärm, nedifrån och upp i maklig
takt. Det är en strid ström av personnamn, aka-
demiska ämnen, blommor, bilmärken, allt man
någonsin kan tänka sig att söka efter på inter-
net. Orden bara flödar på, helt stilla, och det tar
ett tag att greppa storheten i att någon, någon-
stans i världen, just i denna sekund sitter fram-
för sin skärm och just har sökt på ordet som rul-
lar fram på skärmen.
–Fast sökningarna är censurerade lite
”Vad sägs om hundra tusen dollar?
Behöver ni mer? Två hundra?”
D
’’
Bidraget
till världen ska
bli att göra
Google till-
gängligt för
alla, överallt,
alltid.
’’

Texter på sidan

Samma position i PDF →