guru.

December 2000

Läsposition 33

Originalsida, December 2000, läsposition 33
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

Basse Geijer

Bodil Markendahl

digt kloka, unga människor att man blir rik på förväntningar är nästan omöjligt. Vad gör man egentligen där ute i den nya ekonomin? Tillverkar man något?

Fredrik Arnander försöker förklara:

– Säg att du har en idé om att kunna spela Playstationspel i din mobil, ett sånt spel kostar omkring 400 kronor…

– Nej, svarar en elev, omkring 200 kronor.

Ett klavertramp i pojkarnas gymnasievärld med ett studiebidrag på 800 kronor i månaden. Ungefär som att inte veta vad en liter mjölk kostar. Men Fredrik Arnander fortsätter tappert.

– Om du då har en idé om att man ska kunna spela hockeyspel i mobilen, så berättar man om idén för en riskkapitalist. Vet ni vad riskkapital är?

Klassen är tyst tills någon försöker sig på att gissa.

– Aktier?…

– Om då riskkapitalisten tycker att idén är bra så kanske han ger dig en miljon kronor och får då 20 procent av ditt bolag. Tanken är att kanske säljs ditt bolag till Sony och tillverkningen blir stor och då är 20 procent i bolaget en massa pengar.

– Men om man inte lyckas då? Måste man inte betala tillbaka pengarna?

– Nej, det är en chansning och det finns massor av bolag som inte lyckats, som till exempel Boo.com, Boxman och Dressmart.

Bodil Markendahl räcker upp handen.

– Ni pratar om hockeyspel och mobiltelefoner, varför kan ni inte använda den nya tekniken till något bättre? Jag trodde den nya ekonomin skulle förändra för hela världen…

Fredrik Arnander nickar och bekräftar. Frågan är viktig och liksom hänger kvar obesvarad i luften under resten av lektionen. Men däremot kan han fixa kontakter med en riskkapitalist, säger han och skrattar. Alla i klassen blir upptagna i Transfers databas. Han lämnar sin e-postadress och lovar att svara på frågor, hjälpa till med sommarjobb eller praktikplatser.

En nöjd Fredrik Arnander lämnar Ekebyskolan efter 40 minuter. Han har ett viktigt möte i stan. Dagen efter ringer han och berättar att en kille redan sökt sommarjobb och att flera e-postat och tackat för besöket.

– Men visst var det läskigt. Jag måste ju se mig själv och min värld ur deras ögon, annars har jag inte en chans att kommunicera. Det innebär att jag måste rannsaka mig själv. Ungdomar är en viktig målgrupp, men vi vet inte hur de tänker. Detta har ett värde på många fler plan än jag trodde. Det känns som om jag tog ansvar för den utveckling som jag trots allt varit med och skapat, säger Fredrik Arnander.

Ungdomar är en viktig målgrupp, men vi vet inte hur de tänker

Evelina Lundqvist, Basse Geijer och Bodil Markendahl är också nöjda med besöket. Att koppla ihop näringsliv och skola är bra. Skolan är inte tillräckligt förankrad i verkligheten, är alla tre överens om. Samtidigt som de är en smula skeptiska till det som berättas. Kanske är det så att om du inte har något eget ekonomiskt intresse eller egna pengar att riskera så gör det inget om du punkterar bubblan? För frågorna och resonemangen kring den nya ekonomin är mer sunda i en skolklass än vad de varit de senaste åren i svensk affärspress.

– Visionerna måste vara större än så. Det går ju inte att bygga ett helt samhälle på mobiltelefoner! Man måste kunna använda de här bra tankarna och visionerna i andra former och institutioner också. På ett mer horisontellt sätt, säger Bodil.

Evelina, som driver en egen firma och reklambyrå trots att hon går i skolan, menar att det är bra att någon visar på de möjligheter som finns. Men funderar samtidigt på vad som händer i framtiden.

– När den stora massan fått upp ögonen för internet, finns det en marknad då? Vi får det nog inte lika lätt. Det är inte bara att slänga ihop en hemsida och fixa lite kunder. Ibland låter det som att när börsen går ner är framtiden slut.

– Och vad händer med dem som inte får eller vill vara med i den nya ekonomin? Måste alla bli käcka lilla nya-ekonomi-killen för att lyckas, säger Basse fundersamt. Men när jag kommer ut i arbetslivet är nog glansdagarna redan över.

Basse, Evelina och Bodil tar studenten om sju månader. ■

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

DECEMBER 2000 GURu 33
digt kloka, unga människor att man blir rik på
förväntningar är nästan omöjligt. Vad gör man
egentligen där ute i den nya ekonomin? Tillver-
kar man något?
Fredrik Arnander försöker förklara:
–Säg att du har en idé om att kunna spela
Playstationspel i din mobil, ett sånt spel kostar
omkring 400 kronor…
–Nej, svarar en elev, omkring 200 kronor.
Ett klavertramp i pojkarnas gymnasievärld
med ett studiebidrag på 800 kronor i månaden.
Ungefär som att inte veta vad en liter mjölk kos-
tar. Men Fredrik Arnander fortsätter tappert.
–Om du då har en idé om att man ska kunna
spela hockeyspel i mobilen, så berättar man om
idén för en riskkapitalist. Vet ni vad
riskkapital är?
Klassen är tyst tills någon försö-
ker sig på att gissa.
–Aktier?…
–Om då riskkapitalisten tycker
att idén är bra så kanske han ger dig
en miljon kronor och får då 20 pro-
cent av ditt bolag. Tanken är att kan-
ske säljs ditt bolag till Sony och till-
verkningen blir stor och då är 20
procent i bolaget en massa pengar.
–Men om man inte lyckas då? Måste man in-
te betala tillbaka pengarna?
–Nej, det är en chansning och det finns mas-
sor av bolag som inte lyckats, som till exempel
Boo.com, Boxman och Dressmart.
Bodil Markendahl räcker upp handen.
–Ni pratar om hockeyspel och mobiltelefo-
ner, varför kan ni inte använda den nya tekni-
ken till något bättre? Jag trodde den nya ekono-
min skulle förändra för hela världen…
Fredrik Arnander nickar och bekräftar. Frå-
gan är viktig och liksom hänger kvar obesvarad
i luften under resten av lektionen. Men däremot
kan han fixa kontakter med en riskkapitalist,
säger han och skrattar. Alla i klassen blir upp-
tagna i Transfers databas. Han lämnar sin e-
postadress och lovar att svara på frågor, hjälpa
till med sommarjobb eller praktikplatser.
en nöjd fredrik arnander lämnar Eke-
byskolan efter 40 minuter. Han har ett viktigt
möte i stan. Dagen efter ringer han
och berättar att en kille redan sökt
sommarjobb och att flera e-postat
och tackat för besöket.
–Men visst var det läskigt. Jag
måste ju se mig själv och min värld
ur deras ögon, annars har jag inte en
chans att kommunicera. Det innebär
att jag måste rannsaka mig själv.
Ungdomar är en viktig målgrupp,
men vi vet inte hur de tänker. Detta
har ett värde på många fler plan än
jag trodde. Det känns som om jag tog ansvar för
den utveckling som jag trots allt varit med och
skapat, säger Fredrik Arnander.
Evelina Lundqvist, Basse Geijer och Bodil
Markendahl är också nöjda med besöket. Att
koppla ihop näringsliv och skola är bra. Skolan
är inte tillräckligt förankrad i verkligheten, är
alla tre överens om. Samtidigt som de är en
smula skeptiska till det som berättas. Kanske är
det så att om du inte har något eget ekonomiskt
intresse eller egna pengar att riskera så gör det
inget om du punkterar bubblan? För frågorna
och resonemangen kring den nya ekonomin är
mer sunda i en skolklass än vad de varit de se-
naste åren i svensk affärspress.
–Visionerna måste vara större än så. Det går
ju inte att bygga ett helt samhälle på mobiltele-
foner! Man måste kunna använda de här bra
tankarna och visionerna i andra former och in-
stitutioner också. På ett mer horisontellt sätt,
säger Bodil.
Evelina, som driver en egen firma och rek-
lambyrå trots att hon går i skolan, menar att det
är bra att någon visar på de möjligheter som
finns. Men funderar samtidigt på vad som hän-
der i framtiden.
–När den stora massan fått upp ögonen för
internet, finns det en marknad då? Vi får det
nog inte lika lätt. Det är inte bara att slänga
ihop en hemsida och fixa lite kunder. Ibland lå-
ter det som att när börsen går ner är framtiden
slut.
–Och vad händer med dem som inte får eller
vill vara med i den nya ekonomin? Måste alla bli
käcka lilla nya-ekonomi-killen för att lyckas, sä-
ger Basse fundersamt. Men när jag kommer ut i
arbetslivet är nog glansdagarna redan över.
Basse, Evelina och Bodil tar studenten om
sju månader. ■
’’
Ungdomar
är en viktig
målgrupp,
men vi vet
inte hur de
tänker
’’
Basse Geijer Bodil Markendahl

Texter på sidan

Samma position i PDF →