guru.

December 2000 · profil/reportage

It-miljonär med samvete (Fredrik Arnander)

Porträtt av it-entreprenören Fredrik Arnander och hans ideella förening Transfer, som vill överföra kunskap från den nya ekonomin till skolor och industrier. Reportaget följer ett besök på Ekebyskolan i Uppsala där elever ställer kritiska frågor. Faktarutor ger uppgifter om Arnander och Transfer.

Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.

December 2000 · läsposition 31

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

Fredrik Arnander på besök i Ekebyskolan i Uppsala.

It-miljonär med samvete

Välfärd, samhällsnytta och socialt patos är inget man förknippar med it-industrin. Men visst finns det där, mellan raderna i börskurstabellerna. Fredrik Arnander är först ut i raden av framgångsrika entreprenörer med samvete.

Han hämtar mig i en grå Porsche. En sådan där pojkdröm. Vi kryssar mellan filerna samtidigt som intervjun görs. Han växlar, gasar och svarar. Fort och lite sammanbitet. Fort går det också på motorvägen mot Uppsala. Mobiltelefonen avbryter oss ofta.

Fredrik Arnander ringer en enda gång själv. Då är det till klassföreståndare Katharina vid Ekebyskolan i Uppsala.

– Har du berättat lite om mig för eleverna? Vad säger de? Verkar de tycka att det ska bli kul?

Plötsligt förstår jag. Killen är nervös.

Fredrik Arnander är 35 år och miljonär flera gånger om. Han har jobbat på Icon Medialab. Han grundade själv Fondex, Sveriges största marknadsplats för fonder på internet. Han sitter i tre styrelser och har skrivit två böcker. Han är den nya ekonomin personifierad. Han har mött fler riskkapitalister än de flesta av oss någonsin ens kommer att se på tv. Drivkraften heter förändring och hittills har förändringen varit fokuserad på näringslivet.

Men idag är han nervös. För att träffa en skolklass i Uppsala. Ett gäng 18- och 19-åringar.

– Jag har funderat mycket på vad jag ska säga. Jag kan ju inte använda ord som jag annars använder. De kanske inte förstår, säger Fredrik Arnander märkbart fundersam.

Han har varit instängd i den trånga it-världen för länge. Bland samma människor med samma intressen, samma språk och samma referenser. En dag upptäckte han att det fanns en annan värld där utanför High tech building i Stockholms innerstad.

– När man bygger upp ett företag blir man isolerad. Jag jobbade alltid och kom aldrig i kontakt med övriga samhället. Vi pratar idag om en kunskapsekonomi men det stämmer inte. Vi har expertkunskaper om en mycket snäv del av samhället.

It-industrin lider av dåligt samvete. Man vill ge något tillbaka

Ett antal år och miljoner senare startar Fredrik Arnander Transfer. En ideell förening vars syfte är att dela med sig av den kunskap och erfarenhet som it-entreprenörerna samlat på sig.

– Huvudidén med Transfer är att skapa kontakt mellan grupper som normalt inte har kontakt med varandra. Det här är ett kunskapsgenereringsprojekt, ett experiment för framtiden. Kanske kan vi hitta nya modeller för lärande, kommunikation, nya idéer och ny dialog.

Först ut är han själv och Ekebyskolan i Uppsala. Därefter ska de som anmält sitt intresse för att vara med och föreläsa i Transfer sakta ta över rodret och föra skutan ut till förorter, skolor och industrier. Och intresset är stort, både bland sponsorer och föreläsare.

– It-industrin lider av dåligt samvete. Vi har tagit mycket kapital, kompetens och fokus från

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

DECEMBER 2000 GURu 31
H
an hämtar mig i en grå Porsche. En så-
dan där pojkdröm. Vi kryssar mellan
filerna samtidigt som intervjun görs.
Han växlar, gasar och svarar. Fort och
lite sammanbitet. Fort går det också på motor-
vägen mot Uppsala. Mobiltelefonen avbryter
oss ofta.
Fredrik Arnander ringer en enda gång själv.
Då är det till klassföreståndare Katharina vid
Ekebyskolan i Uppsala.
–Har du berättat lite om mig för eleverna?
Vad säger de? Verkar de tycka att det ska bli
kul?
Plötsligt förstår jag. Killen är nervös.
Fredrik Arnander är 35 år och miljonär flera
gånger om. Han har jobbat på Icon Medialab.
Han grundade själv Fondex, Sveriges största
marknadsplats för fonder på internet. Han sit-
ter i tre styrelser och har skrivit två böcker. Han
är den nya ekonomin personifierad. Han har
mött fler riskkapitalister än de flesta av oss nå-
gonsin ens kommer att se på tv. Drivkraften he-
ter förändring och hittills har förändringen va-
rit fokuserad på näringslivet.
Men idag är han nervös. För att träffa en
skolklass i Uppsala. Ett gäng 18- och 19-åringar.
–Jag har funderat mycket på vad jag ska sä-
ga. Jag kan ju inte använda ord som
jag annars använder. De kanske inte
förstår, säger Fredrik Arnander
märkbart fundersam.
Hanharvaritinstängdidentrånga
it-världen för länge. Bland samma
människor med samma intressen,
samma språk och samma referenser.
En dag upptäckte han att det fanns en
annan värld där utanför High tech
buildingiStockholmsinnerstad.
–När man bygger upp ett företag
blir man isolerad. Jag jobbade alltid och kom
aldrig i kontakt med övriga samhället. Vi pratar
idag om en kunskapsekonomi men det stäm-
mer inte. Vi har expertkunskaper om en mycket
snäv del av samhället.
Ett antal år och miljoner senare startar Fred-
rik Arnander Transfer. En ideell förening vars
syfte är att dela med sig av den kunskap och er-
farenhet som it-entreprenörerna samlat på sig.
–Huvudidén med Transfer är att skapa kon-
takt mellan grupper som normalt
inte har kontakt med varandra. Det
här är ett kunskapsgenereringspro-
jekt, ett experiment för framtiden.
Kanske kan vi hitta nya modeller för
lärande, kommunikation, nya idéer
och ny dialog.
först ut är han själv och Eke-
byskolan i Uppsala. Därefter ska de
som anmält sitt intresse för att vara
med och föreläsa i Transfer sakta ta
över rodret och föra skutan ut till förorter, sko-
lor och industrier. Och intresset är stort, både
bland sponsorer och föreläsare.
–It-industrin lider av dåligt samvete. Vi har
tagit mycket kapital, kompetens och fokus från
◗Välfärd,samhällsnyttaochsocialtpatosäringetmanförknipparmed
it-industrin.Menvisstfinnsdetdär,mellanradernaibörskurstabellerna.
FredrikArnanderärförstutiradenavframgångsrikaentreprenörermedsamvete.
’’
It-industrin
lider av dåligt
samvete.
Man vill
ge något
tillbaka
’’
It-miljonär med samvete
TEXT ERIKA AUGUSTINSSON FOTO FREDRIK HJERLING
Fredrik Arnander
på besök i Ekeby-
skolan i Uppsala.

Läs sidan med originalbild →

December 2000 · läsposition 32

Evelina Lundqvist

andra delar av samhället. Man vill ge något tillbaka.

Samtidigt som det kanske också handlar om att undvika det generalfel som den kaxiga it-branschen klampade rakt in i. Att tro att den nya ekonomin klarade sig utan att konsultera den gamla. Idag har man sansat sig och insett att det handlar om ett utbyte. Ibland låter det nästan som en sorts välgörenhet. Eller kanske politiska ambitioner?

– Vi inom hela it-industrin är vana vid att sätta igång saker och förverkliga det vi tror på. Vi frågar inte politikerna om lov. Om politiker tycker att detta är bra så är det kul. Men jag väntar inte på att de ska utreda eller diskutera.

För i takt med att klyftorna mellan fattiga och rika växer, så växer också skulden hos den rika it-elit som vuxit fram, och den riskerar att en dag slå tillbaka. Men att försöka betala sig ur den är lönlöst, menar Fredrik Arnander.

– Hela 1900-talet har byggt på materiella transfereringar. Vanliga stödåtgärder som ams-jobb och a-kassa räcker inte. Man kan inte bara ha kontakt med staten. Klyftorna överbryggs inte bara med pengar.

Och förutom att betala en slant till Röda Korset varje månad så finns det inga forum för att hjälpa till. Inget sätt att överföra kunskap och erfarenhet. Och det är just avsaknaden av brygga mellan de ledande i den nya ekonomin och dem som står utanför som leder till ökade klyftor, menar Arnander.

– Välfärd i kunskapssamhället kommer från intellektuella transfereringar. Om jag har en affärsidé som lyckas så blir min omgivning också rik. Idéer och kunskap är en tillgång som skapar ett ekonomiskt värde i slutändan. Om en gymnasieelev blir intresserad av det jag pratar om så kanske han eller hon söker sommarjobb och så rullar det vidare. Visst har jag mött motstånd, men det är uteslutande från äldre människor. Nästan alla unga i branschen är positiva.

Ja, det är en it-miljonär som talar. De som svenska folket sett som giriga och oengagerade. Men nu märks en allt större vilja att göra något bra och nyttigt med all kunskap och alla pengar.

Att bli rik kan ibland göra fattigdomen, både andras och den egna själsliga och mentala, tydlig. Att köpa en Porsche till räcker inte. Fredrik Arnander har precis gift sig och bröllopsresan gick till Marocko. Vänner och flickvän har också fått vänta i start up-depån. Nu är det Ekebyskolans tur.

– Hej allihop, jag heter Fredrik Arnander! Det är länge sedan jag var i skolan nu. Jag gick ut Saltsjöbadens samskola 1984. Då var Boy George och Duran Duran jättestora.

Klassen fnissar lite men sitter sedan tysta och väntar. Det är inte varje dag de träffar en livs levande it-miljonär.

Men att föreläsa om den nya ekonomin är svårt. Att förklara för ett gäng nyfikna och väl-

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

andra delar av samhället. Man vill ge något till-
baka.
Samtidigt som det kanske också handlar om
att undvika det generalfel som den kaxiga it-
branschen klampade rakt in i. Att tro att den
nya ekonomin klarade sig utan att konsultera
den gamla. Idag har man sansat sig och insett
att det handlar om ett utbyte. Ibland låter det
nästan som en sorts välgörenhet. Eller kanske
politiska ambitioner?
–Vi inom hela it-industrin är vana vid att
sätta igång saker och förverkliga det vi tror på.
Vi frågar inte politikerna om lov. Om politiker
tycker att detta är bra så är det kul. Men jag vän-
tar inte på att de ska utreda eller diskutera.
För i takt med att klyftorna mellan fattiga
och rika växer, så växer också skulden hos den
rika it-elit som vuxit fram, och den riskerar att
en dag slå tillbaka. Men att försöka betala sig ur
den är lönlöst, menar Fredrik Arnander.
–Hela 1900-talet har byggt på materiella
transfereringar. Vanliga stödåtgärder som ams-
jobb och a-kassa räcker inte. Man kan inte bara
ha kontakt med staten. Klyftorna överbryggs
inte bara med pengar.
Och förutom att betala en slant till Röda
Korset varje månad så finns det inga forum för
att hjälpa till. Inget sätt att överföra kunskap
och erfarenhet. Och det är just avsaknaden av
brygga mellan de ledande i den nya ekonomin
och dem som står utanför som leder till ökade
klyftor, menar Arnander.
–Välfärd i kunskapssamhället kommer från
intellektuella transfereringar. Om jag har en af-
färsidé som lyckas så blir min omgivning också
rik. Idéer och kunskap är en tillgång som ska-
par ett ekonomiskt värde i slutändan. Om en
gymnasieelev blir intresserad av det jag pratar
om så kanske han eller hon söker sommarjobb
och så rullar det vidare. Visst har jag mött mot-
stånd, men det är uteslutande från äldre män-
niskor. Nästan alla unga i branschen är positiva.
Ja, det är en it-miljonär som talar. De som
svenska folket sett som giriga och oengagerade.
Men nu märks en allt större vilja att göra något
braochnyttigtmedallkunskapochallapengar.
att bli rik kan ibland göra fattigdomen,
både andras och den egna själsliga och menta-
la, tydlig. Att köpa en Porsche till räcker inte.
Fredrik Arnander har precis gift sig och bröl-
lopsresan gick till Marocko. Vänner och flick-
vän har också fått vänta i start up-depån. Nu är
det Ekebyskolans tur.
–Hej allihop, jag heter Fredrik Arnander!
Det är länge sedan jag var i skolan nu. Jag gick
ut Saltsjöbadens samskola 1984. Då var Boy
George och Duran Duran jättestora.
Klassen fnissar lite men sitter sedan tysta
och väntar. Det är inte varje dag de träffar en
livs levande it-miljonär.
Men att föreläsa om den nya ekonomin är
svårt. Att förklara för ett gäng nyfikna och väl-
32 GURu DECEMBER 2000
TRANSFER SKAPADES FÖR ATT UTBYTA KUNSKAP
FAKTA ARNANDER
Namn: Fredrik Arnander.
Ålder: 35 år.
Familj: Nygift med Jennifer.
Bor: Bostadsrätt på Öster-
malm i Stockholm.
Karriär: Civilekonom från
Handelshögskolan. Konsult på
exportrådet i Paris, Kommers-
kollegium vid UD, manage-
mentkonsult, jobbar på Icon
Medialab 1997–1998, grundar
1998 Fondex, som köps upp av
brittiska Moneyextra.com,
men Arnander sitter kvar i
ledningen.
Månadslön: Cirka 80 000
kronor.
Förmögenhet: Varierar med
börsen.
Tycker om politik: Politiska
institutioner behövs som ba-
lans till snabbheten.
Mission och vision: Don´t
surf, make the waves.
FAKTA TRANSFER
Transfer är en ideell förening
som ska erbjuda föreläsare
från den nya ekonomins före-
tag, skolor och organisationer
att åka ut till skolor och in-
dustrier i förorter och på
landsbygden. Syftet är att
skapa en plattform för nä-
ringsliv och samhälle att
mötas och utbyta kunskap.
www.transfer.nu
Evelina Lundqvist

Läs sidan med originalbild →

December 2000 · läsposition 33

Basse Geijer

Bodil Markendahl

digt kloka, unga människor att man blir rik på förväntningar är nästan omöjligt. Vad gör man egentligen där ute i den nya ekonomin? Tillverkar man något?

Fredrik Arnander försöker förklara:

– Säg att du har en idé om att kunna spela Playstationspel i din mobil, ett sånt spel kostar omkring 400 kronor…

– Nej, svarar en elev, omkring 200 kronor.

Ett klavertramp i pojkarnas gymnasievärld med ett studiebidrag på 800 kronor i månaden. Ungefär som att inte veta vad en liter mjölk kostar. Men Fredrik Arnander fortsätter tappert.

– Om du då har en idé om att man ska kunna spela hockeyspel i mobilen, så berättar man om idén för en riskkapitalist. Vet ni vad riskkapital är?

Klassen är tyst tills någon försöker sig på att gissa.

– Aktier?…

– Om då riskkapitalisten tycker att idén är bra så kanske han ger dig en miljon kronor och får då 20 procent av ditt bolag. Tanken är att kanske säljs ditt bolag till Sony och tillverkningen blir stor och då är 20 procent i bolaget en massa pengar.

– Men om man inte lyckas då? Måste man inte betala tillbaka pengarna?

– Nej, det är en chansning och det finns massor av bolag som inte lyckats, som till exempel Boo.com, Boxman och Dressmart.

Bodil Markendahl räcker upp handen.

– Ni pratar om hockeyspel och mobiltelefoner, varför kan ni inte använda den nya tekniken till något bättre? Jag trodde den nya ekonomin skulle förändra för hela världen…

Fredrik Arnander nickar och bekräftar. Frågan är viktig och liksom hänger kvar obesvarad i luften under resten av lektionen. Men däremot kan han fixa kontakter med en riskkapitalist, säger han och skrattar. Alla i klassen blir upptagna i Transfers databas. Han lämnar sin e-postadress och lovar att svara på frågor, hjälpa till med sommarjobb eller praktikplatser.

En nöjd Fredrik Arnander lämnar Ekebyskolan efter 40 minuter. Han har ett viktigt möte i stan. Dagen efter ringer han och berättar att en kille redan sökt sommarjobb och att flera e-postat och tackat för besöket.

– Men visst var det läskigt. Jag måste ju se mig själv och min värld ur deras ögon, annars har jag inte en chans att kommunicera. Det innebär att jag måste rannsaka mig själv. Ungdomar är en viktig målgrupp, men vi vet inte hur de tänker. Detta har ett värde på många fler plan än jag trodde. Det känns som om jag tog ansvar för den utveckling som jag trots allt varit med och skapat, säger Fredrik Arnander.

Ungdomar är en viktig målgrupp, men vi vet inte hur de tänker

Evelina Lundqvist, Basse Geijer och Bodil Markendahl är också nöjda med besöket. Att koppla ihop näringsliv och skola är bra. Skolan är inte tillräckligt förankrad i verkligheten, är alla tre överens om. Samtidigt som de är en smula skeptiska till det som berättas. Kanske är det så att om du inte har något eget ekonomiskt intresse eller egna pengar att riskera så gör det inget om du punkterar bubblan? För frågorna och resonemangen kring den nya ekonomin är mer sunda i en skolklass än vad de varit de senaste åren i svensk affärspress.

– Visionerna måste vara större än så. Det går ju inte att bygga ett helt samhälle på mobiltelefoner! Man måste kunna använda de här bra tankarna och visionerna i andra former och institutioner också. På ett mer horisontellt sätt, säger Bodil.

Evelina, som driver en egen firma och reklambyrå trots att hon går i skolan, menar att det är bra att någon visar på de möjligheter som finns. Men funderar samtidigt på vad som händer i framtiden.

– När den stora massan fått upp ögonen för internet, finns det en marknad då? Vi får det nog inte lika lätt. Det är inte bara att slänga ihop en hemsida och fixa lite kunder. Ibland låter det som att när börsen går ner är framtiden slut.

– Och vad händer med dem som inte får eller vill vara med i den nya ekonomin? Måste alla bli käcka lilla nya-ekonomi-killen för att lyckas, säger Basse fundersamt. Men när jag kommer ut i arbetslivet är nog glansdagarna redan över.

Basse, Evelina och Bodil tar studenten om sju månader. ■

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

DECEMBER 2000 GURu 33
digt kloka, unga människor att man blir rik på
förväntningar är nästan omöjligt. Vad gör man
egentligen där ute i den nya ekonomin? Tillver-
kar man något?
Fredrik Arnander försöker förklara:
–Säg att du har en idé om att kunna spela
Playstationspel i din mobil, ett sånt spel kostar
omkring 400 kronor…
–Nej, svarar en elev, omkring 200 kronor.
Ett klavertramp i pojkarnas gymnasievärld
med ett studiebidrag på 800 kronor i månaden.
Ungefär som att inte veta vad en liter mjölk kos-
tar. Men Fredrik Arnander fortsätter tappert.
–Om du då har en idé om att man ska kunna
spela hockeyspel i mobilen, så berättar man om
idén för en riskkapitalist. Vet ni vad
riskkapital är?
Klassen är tyst tills någon försö-
ker sig på att gissa.
–Aktier?…
–Om då riskkapitalisten tycker
att idén är bra så kanske han ger dig
en miljon kronor och får då 20 pro-
cent av ditt bolag. Tanken är att kan-
ske säljs ditt bolag till Sony och till-
verkningen blir stor och då är 20
procent i bolaget en massa pengar.
–Men om man inte lyckas då? Måste man in-
te betala tillbaka pengarna?
–Nej, det är en chansning och det finns mas-
sor av bolag som inte lyckats, som till exempel
Boo.com, Boxman och Dressmart.
Bodil Markendahl räcker upp handen.
–Ni pratar om hockeyspel och mobiltelefo-
ner, varför kan ni inte använda den nya tekni-
ken till något bättre? Jag trodde den nya ekono-
min skulle förändra för hela världen…
Fredrik Arnander nickar och bekräftar. Frå-
gan är viktig och liksom hänger kvar obesvarad
i luften under resten av lektionen. Men däremot
kan han fixa kontakter med en riskkapitalist,
säger han och skrattar. Alla i klassen blir upp-
tagna i Transfers databas. Han lämnar sin e-
postadress och lovar att svara på frågor, hjälpa
till med sommarjobb eller praktikplatser.
en nöjd fredrik arnander lämnar Eke-
byskolan efter 40 minuter. Han har ett viktigt
möte i stan. Dagen efter ringer han
och berättar att en kille redan sökt
sommarjobb och att flera e-postat
och tackat för besöket.
–Men visst var det läskigt. Jag
måste ju se mig själv och min värld
ur deras ögon, annars har jag inte en
chans att kommunicera. Det innebär
att jag måste rannsaka mig själv.
Ungdomar är en viktig målgrupp,
men vi vet inte hur de tänker. Detta
har ett värde på många fler plan än
jag trodde. Det känns som om jag tog ansvar för
den utveckling som jag trots allt varit med och
skapat, säger Fredrik Arnander.
Evelina Lundqvist, Basse Geijer och Bodil
Markendahl är också nöjda med besöket. Att
koppla ihop näringsliv och skola är bra. Skolan
är inte tillräckligt förankrad i verkligheten, är
alla tre överens om. Samtidigt som de är en
smula skeptiska till det som berättas. Kanske är
det så att om du inte har något eget ekonomiskt
intresse eller egna pengar att riskera så gör det
inget om du punkterar bubblan? För frågorna
och resonemangen kring den nya ekonomin är
mer sunda i en skolklass än vad de varit de se-
naste åren i svensk affärspress.
–Visionerna måste vara större än så. Det går
ju inte att bygga ett helt samhälle på mobiltele-
foner! Man måste kunna använda de här bra
tankarna och visionerna i andra former och in-
stitutioner också. På ett mer horisontellt sätt,
säger Bodil.
Evelina, som driver en egen firma och rek-
lambyrå trots att hon går i skolan, menar att det
är bra att någon visar på de möjligheter som
finns. Men funderar samtidigt på vad som hän-
der i framtiden.
–När den stora massan fått upp ögonen för
internet, finns det en marknad då? Vi får det
nog inte lika lätt. Det är inte bara att slänga
ihop en hemsida och fixa lite kunder. Ibland lå-
ter det som att när börsen går ner är framtiden
slut.
–Och vad händer med dem som inte får eller
vill vara med i den nya ekonomin? Måste alla bli
käcka lilla nya-ekonomi-killen för att lyckas, sä-
ger Basse fundersamt. Men när jag kommer ut i
arbetslivet är nog glansdagarna redan över.
Basse, Evelina och Bodil tar studenten om
sju månader. ■
’’
Ungdomar
är en viktig
målgrupp,
men vi vet
inte hur de
tänker
’’
Basse Geijer Bodil Markendahl

Läs sidan med originalbild →