December 2000 · profil/reportage
It-miljonär med samvete (Fredrik Arnander)
Porträtt av it-entreprenören Fredrik Arnander och hans ideella förening Transfer, som vill överföra kunskap från den nya ekonomin till skolor och industrier. Reportaget följer ett besök på Ekebyskolan i Uppsala där elever ställer kritiska frågor. Faktarutor ger uppgifter om Arnander och Transfer.
Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.
December 2000 · läsposition 31
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
Fredrik Arnander på besök i Ekebyskolan i Uppsala.
It-miljonär med samvete
Välfärd, samhällsnytta och socialt patos är inget man förknippar med it-industrin. Men visst finns det där, mellan raderna i börskurstabellerna. Fredrik Arnander är först ut i raden av framgångsrika entreprenörer med samvete.
Han hämtar mig i en grå Porsche. En sådan där pojkdröm. Vi kryssar mellan filerna samtidigt som intervjun görs. Han växlar, gasar och svarar. Fort och lite sammanbitet. Fort går det också på motorvägen mot Uppsala. Mobiltelefonen avbryter oss ofta.
Fredrik Arnander ringer en enda gång själv. Då är det till klassföreståndare Katharina vid Ekebyskolan i Uppsala.
– Har du berättat lite om mig för eleverna? Vad säger de? Verkar de tycka att det ska bli kul?
Plötsligt förstår jag. Killen är nervös.
Fredrik Arnander är 35 år och miljonär flera gånger om. Han har jobbat på Icon Medialab. Han grundade själv Fondex, Sveriges största marknadsplats för fonder på internet. Han sitter i tre styrelser och har skrivit två böcker. Han är den nya ekonomin personifierad. Han har mött fler riskkapitalister än de flesta av oss någonsin ens kommer att se på tv. Drivkraften heter förändring och hittills har förändringen varit fokuserad på näringslivet.
Men idag är han nervös. För att träffa en skolklass i Uppsala. Ett gäng 18- och 19-åringar.
– Jag har funderat mycket på vad jag ska säga. Jag kan ju inte använda ord som jag annars använder. De kanske inte förstår, säger Fredrik Arnander märkbart fundersam.
Han har varit instängd i den trånga it-världen för länge. Bland samma människor med samma intressen, samma språk och samma referenser. En dag upptäckte han att det fanns en annan värld där utanför High tech building i Stockholms innerstad.
– När man bygger upp ett företag blir man isolerad. Jag jobbade alltid och kom aldrig i kontakt med övriga samhället. Vi pratar idag om en kunskapsekonomi men det stämmer inte. Vi har expertkunskaper om en mycket snäv del av samhället.
It-industrin lider av dåligt samvete. Man vill ge något tillbaka
Ett antal år och miljoner senare startar Fredrik Arnander Transfer. En ideell förening vars syfte är att dela med sig av den kunskap och erfarenhet som it-entreprenörerna samlat på sig.
– Huvudidén med Transfer är att skapa kontakt mellan grupper som normalt inte har kontakt med varandra. Det här är ett kunskapsgenereringsprojekt, ett experiment för framtiden. Kanske kan vi hitta nya modeller för lärande, kommunikation, nya idéer och ny dialog.
Först ut är han själv och Ekebyskolan i Uppsala. Därefter ska de som anmält sitt intresse för att vara med och föreläsa i Transfer sakta ta över rodret och föra skutan ut till förorter, skolor och industrier. Och intresset är stort, både bland sponsorer och föreläsare.
– It-industrin lider av dåligt samvete. Vi har tagit mycket kapital, kompetens och fokus från
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
DECEMBER 2000 GURu 31 H an hämtar mig i en grå Porsche. En så- dan där pojkdröm. Vi kryssar mellan filerna samtidigt som intervjun görs. Han växlar, gasar och svarar. Fort och lite sammanbitet. Fort går det också på motor- vägen mot Uppsala. Mobiltelefonen avbryter oss ofta. Fredrik Arnander ringer en enda gång själv. Då är det till klassföreståndare Katharina vid Ekebyskolan i Uppsala. –Har du berättat lite om mig för eleverna? Vad säger de? Verkar de tycka att det ska bli kul? Plötsligt förstår jag. Killen är nervös. Fredrik Arnander är 35 år och miljonär flera gånger om. Han har jobbat på Icon Medialab. Han grundade själv Fondex, Sveriges största marknadsplats för fonder på internet. Han sit- ter i tre styrelser och har skrivit två böcker. Han är den nya ekonomin personifierad. Han har mött fler riskkapitalister än de flesta av oss nå- gonsin ens kommer att se på tv. Drivkraften he- ter förändring och hittills har förändringen va- rit fokuserad på näringslivet. Men idag är han nervös. För att träffa en skolklass i Uppsala. Ett gäng 18- och 19-åringar. –Jag har funderat mycket på vad jag ska sä- ga. Jag kan ju inte använda ord som jag annars använder. De kanske inte förstår, säger Fredrik Arnander märkbart fundersam. Hanharvaritinstängdidentrånga it-världen för länge. Bland samma människor med samma intressen, samma språk och samma referenser. En dag upptäckte han att det fanns en annan värld där utanför High tech buildingiStockholmsinnerstad. –När man bygger upp ett företag blir man isolerad. Jag jobbade alltid och kom aldrig i kontakt med övriga samhället. Vi pratar idag om en kunskapsekonomi men det stäm- mer inte. Vi har expertkunskaper om en mycket snäv del av samhället. Ett antal år och miljoner senare startar Fred- rik Arnander Transfer. En ideell förening vars syfte är att dela med sig av den kunskap och er- farenhet som it-entreprenörerna samlat på sig. –Huvudidén med Transfer är att skapa kon- takt mellan grupper som normalt inte har kontakt med varandra. Det här är ett kunskapsgenereringspro- jekt, ett experiment för framtiden. Kanske kan vi hitta nya modeller för lärande, kommunikation, nya idéer och ny dialog. först ut är han själv och Eke- byskolan i Uppsala. Därefter ska de som anmält sitt intresse för att vara med och föreläsa i Transfer sakta ta över rodret och föra skutan ut till förorter, sko- lor och industrier. Och intresset är stort, både bland sponsorer och föreläsare. –It-industrin lider av dåligt samvete. Vi har tagit mycket kapital, kompetens och fokus från ◗Välfärd,samhällsnyttaochsocialtpatosäringetmanförknipparmed it-industrin.Menvisstfinnsdetdär,mellanradernaibörskurstabellerna. FredrikArnanderärförstutiradenavframgångsrikaentreprenörermedsamvete. ’’ It-industrin lider av dåligt samvete. Man vill ge något tillbaka ’’ It-miljonär med samvete TEXT ERIKA AUGUSTINSSON FOTO FREDRIK HJERLING Fredrik Arnander på besök i Ekeby- skolan i Uppsala.
December 2000 · läsposition 32
Evelina Lundqvist
andra delar av samhället. Man vill ge något tillbaka.
Samtidigt som det kanske också handlar om att undvika det generalfel som den kaxiga it-branschen klampade rakt in i. Att tro att den nya ekonomin klarade sig utan att konsultera den gamla. Idag har man sansat sig och insett att det handlar om ett utbyte. Ibland låter det nästan som en sorts välgörenhet. Eller kanske politiska ambitioner?
– Vi inom hela it-industrin är vana vid att sätta igång saker och förverkliga det vi tror på. Vi frågar inte politikerna om lov. Om politiker tycker att detta är bra så är det kul. Men jag väntar inte på att de ska utreda eller diskutera.
För i takt med att klyftorna mellan fattiga och rika växer, så växer också skulden hos den rika it-elit som vuxit fram, och den riskerar att en dag slå tillbaka. Men att försöka betala sig ur den är lönlöst, menar Fredrik Arnander.
– Hela 1900-talet har byggt på materiella transfereringar. Vanliga stödåtgärder som ams-jobb och a-kassa räcker inte. Man kan inte bara ha kontakt med staten. Klyftorna överbryggs inte bara med pengar.
Och förutom att betala en slant till Röda Korset varje månad så finns det inga forum för att hjälpa till. Inget sätt att överföra kunskap och erfarenhet. Och det är just avsaknaden av brygga mellan de ledande i den nya ekonomin och dem som står utanför som leder till ökade klyftor, menar Arnander.
– Välfärd i kunskapssamhället kommer från intellektuella transfereringar. Om jag har en affärsidé som lyckas så blir min omgivning också rik. Idéer och kunskap är en tillgång som skapar ett ekonomiskt värde i slutändan. Om en gymnasieelev blir intresserad av det jag pratar om så kanske han eller hon söker sommarjobb och så rullar det vidare. Visst har jag mött motstånd, men det är uteslutande från äldre människor. Nästan alla unga i branschen är positiva.
Ja, det är en it-miljonär som talar. De som svenska folket sett som giriga och oengagerade. Men nu märks en allt större vilja att göra något bra och nyttigt med all kunskap och alla pengar.
Att bli rik kan ibland göra fattigdomen, både andras och den egna själsliga och mentala, tydlig. Att köpa en Porsche till räcker inte. Fredrik Arnander har precis gift sig och bröllopsresan gick till Marocko. Vänner och flickvän har också fått vänta i start up-depån. Nu är det Ekebyskolans tur.
– Hej allihop, jag heter Fredrik Arnander! Det är länge sedan jag var i skolan nu. Jag gick ut Saltsjöbadens samskola 1984. Då var Boy George och Duran Duran jättestora.
Klassen fnissar lite men sitter sedan tysta och väntar. Det är inte varje dag de träffar en livs levande it-miljonär.
Men att föreläsa om den nya ekonomin är svårt. Att förklara för ett gäng nyfikna och väl-
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
andra delar av samhället. Man vill ge något till- baka. Samtidigt som det kanske också handlar om att undvika det generalfel som den kaxiga it- branschen klampade rakt in i. Att tro att den nya ekonomin klarade sig utan att konsultera den gamla. Idag har man sansat sig och insett att det handlar om ett utbyte. Ibland låter det nästan som en sorts välgörenhet. Eller kanske politiska ambitioner? –Vi inom hela it-industrin är vana vid att sätta igång saker och förverkliga det vi tror på. Vi frågar inte politikerna om lov. Om politiker tycker att detta är bra så är det kul. Men jag vän- tar inte på att de ska utreda eller diskutera. För i takt med att klyftorna mellan fattiga och rika växer, så växer också skulden hos den rika it-elit som vuxit fram, och den riskerar att en dag slå tillbaka. Men att försöka betala sig ur den är lönlöst, menar Fredrik Arnander. –Hela 1900-talet har byggt på materiella transfereringar. Vanliga stödåtgärder som ams- jobb och a-kassa räcker inte. Man kan inte bara ha kontakt med staten. Klyftorna överbryggs inte bara med pengar. Och förutom att betala en slant till Röda Korset varje månad så finns det inga forum för att hjälpa till. Inget sätt att överföra kunskap och erfarenhet. Och det är just avsaknaden av brygga mellan de ledande i den nya ekonomin och dem som står utanför som leder till ökade klyftor, menar Arnander. –Välfärd i kunskapssamhället kommer från intellektuella transfereringar. Om jag har en af- färsidé som lyckas så blir min omgivning också rik. Idéer och kunskap är en tillgång som ska- par ett ekonomiskt värde i slutändan. Om en gymnasieelev blir intresserad av det jag pratar om så kanske han eller hon söker sommarjobb och så rullar det vidare. Visst har jag mött mot- stånd, men det är uteslutande från äldre män- niskor. Nästan alla unga i branschen är positiva. Ja, det är en it-miljonär som talar. De som svenska folket sett som giriga och oengagerade. Men nu märks en allt större vilja att göra något braochnyttigtmedallkunskapochallapengar. att bli rik kan ibland göra fattigdomen, både andras och den egna själsliga och menta- la, tydlig. Att köpa en Porsche till räcker inte. Fredrik Arnander har precis gift sig och bröl- lopsresan gick till Marocko. Vänner och flick- vän har också fått vänta i start up-depån. Nu är det Ekebyskolans tur. –Hej allihop, jag heter Fredrik Arnander! Det är länge sedan jag var i skolan nu. Jag gick ut Saltsjöbadens samskola 1984. Då var Boy George och Duran Duran jättestora. Klassen fnissar lite men sitter sedan tysta och väntar. Det är inte varje dag de träffar en livs levande it-miljonär. Men att föreläsa om den nya ekonomin är svårt. Att förklara för ett gäng nyfikna och väl- 32 GURu DECEMBER 2000 TRANSFER SKAPADES FÖR ATT UTBYTA KUNSKAP FAKTA ARNANDER Namn: Fredrik Arnander. Ålder: 35 år. Familj: Nygift med Jennifer. Bor: Bostadsrätt på Öster- malm i Stockholm. Karriär: Civilekonom från Handelshögskolan. Konsult på exportrådet i Paris, Kommers- kollegium vid UD, manage- mentkonsult, jobbar på Icon Medialab 1997–1998, grundar 1998 Fondex, som köps upp av brittiska Moneyextra.com, men Arnander sitter kvar i ledningen. Månadslön: Cirka 80 000 kronor. Förmögenhet: Varierar med börsen. Tycker om politik: Politiska institutioner behövs som ba- lans till snabbheten. Mission och vision: Don´t surf, make the waves. FAKTA TRANSFER Transfer är en ideell förening som ska erbjuda föreläsare från den nya ekonomins före- tag, skolor och organisationer att åka ut till skolor och in- dustrier i förorter och på landsbygden. Syftet är att skapa en plattform för nä- ringsliv och samhälle att mötas och utbyta kunskap. www.transfer.nu Evelina Lundqvist
December 2000 · läsposition 33
Basse Geijer
Bodil Markendahl
digt kloka, unga människor att man blir rik på förväntningar är nästan omöjligt. Vad gör man egentligen där ute i den nya ekonomin? Tillverkar man något?
Fredrik Arnander försöker förklara:
– Säg att du har en idé om att kunna spela Playstationspel i din mobil, ett sånt spel kostar omkring 400 kronor…
– Nej, svarar en elev, omkring 200 kronor.
Ett klavertramp i pojkarnas gymnasievärld med ett studiebidrag på 800 kronor i månaden. Ungefär som att inte veta vad en liter mjölk kostar. Men Fredrik Arnander fortsätter tappert.
– Om du då har en idé om att man ska kunna spela hockeyspel i mobilen, så berättar man om idén för en riskkapitalist. Vet ni vad riskkapital är?
Klassen är tyst tills någon försöker sig på att gissa.
– Aktier?…
– Om då riskkapitalisten tycker att idén är bra så kanske han ger dig en miljon kronor och får då 20 procent av ditt bolag. Tanken är att kanske säljs ditt bolag till Sony och tillverkningen blir stor och då är 20 procent i bolaget en massa pengar.
– Men om man inte lyckas då? Måste man inte betala tillbaka pengarna?
– Nej, det är en chansning och det finns massor av bolag som inte lyckats, som till exempel Boo.com, Boxman och Dressmart.
Bodil Markendahl räcker upp handen.
– Ni pratar om hockeyspel och mobiltelefoner, varför kan ni inte använda den nya tekniken till något bättre? Jag trodde den nya ekonomin skulle förändra för hela världen…
Fredrik Arnander nickar och bekräftar. Frågan är viktig och liksom hänger kvar obesvarad i luften under resten av lektionen. Men däremot kan han fixa kontakter med en riskkapitalist, säger han och skrattar. Alla i klassen blir upptagna i Transfers databas. Han lämnar sin e-postadress och lovar att svara på frågor, hjälpa till med sommarjobb eller praktikplatser.
En nöjd Fredrik Arnander lämnar Ekebyskolan efter 40 minuter. Han har ett viktigt möte i stan. Dagen efter ringer han och berättar att en kille redan sökt sommarjobb och att flera e-postat och tackat för besöket.
– Men visst var det läskigt. Jag måste ju se mig själv och min värld ur deras ögon, annars har jag inte en chans att kommunicera. Det innebär att jag måste rannsaka mig själv. Ungdomar är en viktig målgrupp, men vi vet inte hur de tänker. Detta har ett värde på många fler plan än jag trodde. Det känns som om jag tog ansvar för den utveckling som jag trots allt varit med och skapat, säger Fredrik Arnander.
Ungdomar är en viktig målgrupp, men vi vet inte hur de tänker
Evelina Lundqvist, Basse Geijer och Bodil Markendahl är också nöjda med besöket. Att koppla ihop näringsliv och skola är bra. Skolan är inte tillräckligt förankrad i verkligheten, är alla tre överens om. Samtidigt som de är en smula skeptiska till det som berättas. Kanske är det så att om du inte har något eget ekonomiskt intresse eller egna pengar att riskera så gör det inget om du punkterar bubblan? För frågorna och resonemangen kring den nya ekonomin är mer sunda i en skolklass än vad de varit de senaste åren i svensk affärspress.
– Visionerna måste vara större än så. Det går ju inte att bygga ett helt samhälle på mobiltelefoner! Man måste kunna använda de här bra tankarna och visionerna i andra former och institutioner också. På ett mer horisontellt sätt, säger Bodil.
Evelina, som driver en egen firma och reklambyrå trots att hon går i skolan, menar att det är bra att någon visar på de möjligheter som finns. Men funderar samtidigt på vad som händer i framtiden.
– När den stora massan fått upp ögonen för internet, finns det en marknad då? Vi får det nog inte lika lätt. Det är inte bara att slänga ihop en hemsida och fixa lite kunder. Ibland låter det som att när börsen går ner är framtiden slut.
– Och vad händer med dem som inte får eller vill vara med i den nya ekonomin? Måste alla bli käcka lilla nya-ekonomi-killen för att lyckas, säger Basse fundersamt. Men när jag kommer ut i arbetslivet är nog glansdagarna redan över.
Basse, Evelina och Bodil tar studenten om sju månader. ■
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
DECEMBER 2000 GURu 33 digt kloka, unga människor att man blir rik på förväntningar är nästan omöjligt. Vad gör man egentligen där ute i den nya ekonomin? Tillver- kar man något? Fredrik Arnander försöker förklara: –Säg att du har en idé om att kunna spela Playstationspel i din mobil, ett sånt spel kostar omkring 400 kronor… –Nej, svarar en elev, omkring 200 kronor. Ett klavertramp i pojkarnas gymnasievärld med ett studiebidrag på 800 kronor i månaden. Ungefär som att inte veta vad en liter mjölk kos- tar. Men Fredrik Arnander fortsätter tappert. –Om du då har en idé om att man ska kunna spela hockeyspel i mobilen, så berättar man om idén för en riskkapitalist. Vet ni vad riskkapital är? Klassen är tyst tills någon försö- ker sig på att gissa. –Aktier?… –Om då riskkapitalisten tycker att idén är bra så kanske han ger dig en miljon kronor och får då 20 pro- cent av ditt bolag. Tanken är att kan- ske säljs ditt bolag till Sony och till- verkningen blir stor och då är 20 procent i bolaget en massa pengar. –Men om man inte lyckas då? Måste man in- te betala tillbaka pengarna? –Nej, det är en chansning och det finns mas- sor av bolag som inte lyckats, som till exempel Boo.com, Boxman och Dressmart. Bodil Markendahl räcker upp handen. –Ni pratar om hockeyspel och mobiltelefo- ner, varför kan ni inte använda den nya tekni- ken till något bättre? Jag trodde den nya ekono- min skulle förändra för hela världen… Fredrik Arnander nickar och bekräftar. Frå- gan är viktig och liksom hänger kvar obesvarad i luften under resten av lektionen. Men däremot kan han fixa kontakter med en riskkapitalist, säger han och skrattar. Alla i klassen blir upp- tagna i Transfers databas. Han lämnar sin e- postadress och lovar att svara på frågor, hjälpa till med sommarjobb eller praktikplatser. en nöjd fredrik arnander lämnar Eke- byskolan efter 40 minuter. Han har ett viktigt möte i stan. Dagen efter ringer han och berättar att en kille redan sökt sommarjobb och att flera e-postat och tackat för besöket. –Men visst var det läskigt. Jag måste ju se mig själv och min värld ur deras ögon, annars har jag inte en chans att kommunicera. Det innebär att jag måste rannsaka mig själv. Ungdomar är en viktig målgrupp, men vi vet inte hur de tänker. Detta har ett värde på många fler plan än jag trodde. Det känns som om jag tog ansvar för den utveckling som jag trots allt varit med och skapat, säger Fredrik Arnander. Evelina Lundqvist, Basse Geijer och Bodil Markendahl är också nöjda med besöket. Att koppla ihop näringsliv och skola är bra. Skolan är inte tillräckligt förankrad i verkligheten, är alla tre överens om. Samtidigt som de är en smula skeptiska till det som berättas. Kanske är det så att om du inte har något eget ekonomiskt intresse eller egna pengar att riskera så gör det inget om du punkterar bubblan? För frågorna och resonemangen kring den nya ekonomin är mer sunda i en skolklass än vad de varit de se- naste åren i svensk affärspress. –Visionerna måste vara större än så. Det går ju inte att bygga ett helt samhälle på mobiltele- foner! Man måste kunna använda de här bra tankarna och visionerna i andra former och in- stitutioner också. På ett mer horisontellt sätt, säger Bodil. Evelina, som driver en egen firma och rek- lambyrå trots att hon går i skolan, menar att det är bra att någon visar på de möjligheter som finns. Men funderar samtidigt på vad som hän- der i framtiden. –När den stora massan fått upp ögonen för internet, finns det en marknad då? Vi får det nog inte lika lätt. Det är inte bara att slänga ihop en hemsida och fixa lite kunder. Ibland lå- ter det som att när börsen går ner är framtiden slut. –Och vad händer med dem som inte får eller vill vara med i den nya ekonomin? Måste alla bli käcka lilla nya-ekonomi-killen för att lyckas, sä- ger Basse fundersamt. Men när jag kommer ut i arbetslivet är nog glansdagarna redan över. Basse, Evelina och Bodil tar studenten om sju månader. ■ ’’ Ungdomar är en viktig målgrupp, men vi vet inte hur de tänker ’’ Basse Geijer Bodil Markendahl