guru.

Oktober 2000

Läsposition 69

Originalsida, Oktober 2000, läsposition 69
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

Ivar suger, Billy duger

”De vill ju inget, dagens unga”, suckar förlagschefen uppgivet. ”Nu för tiden är det marknadsavdelningen som drar igång tidningar, va?! Sånt hade vi inte ens hört talas om på 70-talet.” Suckarna har varit många och högljudda från den generation som en gång tapetserade väggarna med Che Guevara-affischer och löste världsproblemen med Vino Tinto och kuddar på golvet. Välklädda 22-åringar som talar om miljarder och optioner är svårkombinerade med kampsånger runt lägerelden och storkollektiv. Att de dessutom tjänar mer än mamma och pappa gör ju inte förståelsen större.

Cyberrevolutionen som började så lovande med kamplystna budskap som ”All information är fri” har numera tillägget ”så länge vi kan sälja annonsplats, alltså”. Ändå har dotcom-företagen en obestridlig dragningskraft på de unga och ambitiösa. Det är liksom inte i kulturtidskrifterna den nya världen skapas på 00-talet.

Pengar är förstås inte oviktigt i sammanhanget, men allvarligt talat, när en 22-årig ensamstående direktör går och shoppar sig en sexa på Strandvägen, börjar man ju fundera. En paradvåning på Fina Gatan är knappast en tonårings våta dröm, snarare hans föräldrars (man kan ju inte bo på kuddar hela livet, lite problem med ryggen och så).

Andra talar om det här med idéerna. Den kreativa processen. Här kan det ju vara svårt för en gammal proggare att riktigt se det kreativa i att kränga elvispar på nätet, men det är ju vägen som är målet, som den gode Buddha sa. En och annan 20-åring kan också få nåt grumligt i rösten när han talar om det nya, ickehierarkiska företaget som en spjutspets in i framtiden – ”Chefen är mer som en kompis och jag kan komma en kvart senare och stanna över en kvart på kvällen om jag vill”. Ja, här blir det förstås inga pluspoäng hos den facköreningsutbildade. Just hjulet kanske inte nödvändigtvis måste uppfinnas igen, men det är smällar man får ta när man är pionjär. Antonia Ax:son Johnson liknade nyligen protestandan i internetföretagen med den som hon själv upplevde vid Stanforduniversitetet på 60-talet, fast då var det spraymålade slagord och marijuanabrownies som gällde. Sånt gör sig i och för sig dåligt på webben, men 70-talets kulturtidskrift har blivit en webbsajt, studenterna skissar företagsidéer istället för brandtal mellan föreläsningarna och vår tids visionärer är alla selfmademen med extrema förmögenheter. Och det är inte för att de är såna schyssta ideologer som alla vill höra dem.

Hassan-syndromet blev den slutgiltiga kängan mot dem som tyckte att allt ändå borde hänga ihop på nåt mer samlat vis. Det vet väl alla att det är en jävla skillnad på Fanta och Jaffa, att Ivar suger men Billy duger och att Peak Performance stinker radhuslänga och bil på avbetalning? Principer är för losers, kolla Olof Johansson som avgick för en princip, hur framgångsrik är han i dag, på en skala? Gäsp, nu går vi och shoppar lite designade lampetter till bostadsrätten i stället.

Det är nu ärligt talat inte bara it-folket som väjer för idealen. I en högkonjunktur är den Breda vägen ofta den Smarta vägen. Åsiktsmaskinerna i 90-talets tv-shower blev till dokukändisar som ”bara älskar att synas”, ”finn dig själv” blev till ”10 tecken på utbrändhet” och dalmatinerhundarna har ersatts med betydligt mer lättskött franskt kakel i badrummet. Shop till you drop, eftertankens kranka blekhet är ännu inte här. Bäva månde nördarnas barn för alla framtida anekdoter från internets födelse.

Men en sak är i alla fall obestridlig, Bill Gates har inte riktigt samma sug i blicken som den gode Che. ■

När en 22-årig ensamstående direktör shoppar en sexa på Strandvägen börjar man fundera.

Ulrika Hjalmarson är frilansjournalist. ulrika.hjalmarson@brevet.nu

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

OKTOBER 2000 GURu 69
Peter Malmqvist
är börsanalytiker på
Lorem Ipsum AB.
ULRIKA HJALMARSON
’’D
e vill ju inget, dagens unga”,
suckar förlagschefen uppgi-
vet. ”Nu för tiden är det mark-
nadsavdelningen som drar
igång tidningar, va?! Sånt ha-
deviinteenshörttalasompå70-talet.”Suck-
arna har varit många och högljudda från
den generation som en gång tapetserade
väggarna med Che Guevara-affischer och
löste världsproblemen med Vino Tinto och
kuddar på golvet. Välklädda 22-åringar som
talar om miljarder och optioner är svårkombinerade med
kampsånger runt lägerelden och storkollektiv. Att de dess-
utomtjänarmeränmammaochpappagörjuinteförståel-
sen större.
Cyberrevolutionen som började så lovande med kamp-
lystna budskap som ”All information är fri” har numera
tillägget ”så länge vi kan sälja annonsplats, alltså”. Ändå
har dotcom-företagen en obestridlig dragningskraft på
de unga och ambitiösa. Det är liksom inte i kulturtidskrif-
terna den nya världen skapas på 00-talet.
pengar är förstås inte oviktigt i sammanhanget,
men allvarligt talat, när en 22-årig ensamstående direktör
går och shoppar sig en sexa på Strandvägen, börjar man ju
fundera.EnparadvåningpåFinaGatanärknappastenton-
årings våta dröm, snarare hans föräldrars (man kan ju inte
bo på kuddar hela livet, lite problem med ryggen och så).
Andra talar om det här med idéerna. Den kreativa proces-
sen.Härkandetjuvarasvårtförengammalproggareattrik-
tigt se det kreativa i att kränga elvispar på nätet, men det är
ju vägen som är målet, som den gode Buddha sa. En och an-
nan20-åringkanocksåfånåtgrumligtiröstennärhantalar
om det nya, ickehierarkiska företaget som en spjutspets in i
framtiden – ”Chefen är mer som en kompis
och jag kan komma en kvart senare och stan-
naöverenkvartpåkvällenomjagvill”.Ja,här
blir det förstås inga pluspoäng hos den fack-
föreningsutbildade. Just hjulet kanske inte
nödvändigtvismåsteuppfinnasigen,mendet
är smällar man får ta när man är pionjär. An-
tonia Ax:son Johnson liknade nyligen protes-
tandan i internetföretagen med den som hon
själv upplevde vid Stanforduniversitetet på
60-talet, fast då var det spraymålade slagord
och marijuanabrownies som gällde. Sånt gör
sig i och för sig dåligt på webben, men 70-ta-
lets kulturtidskrift har blivit en webbsajt, stu-
denterna skissar företagsidéer istället för brandtal mellan
föreläsningarna och vår tids visionärer är alla selfmademen
med extrema förmögenheter. Och det är inte för att de är så-
na schyssta ideologer som alla vill höra dem.
hassan-syndromet blev den slutgiltiga kängan mot
dem som tyckte att allt ändå borde hänga ihop på nåt mer
samlat vis. Det vet väl alla att det är en jävla skillnad på
Fanta och Jaffa, att Ivar suger men Billy duger och att Peak
Performance stinker radhuslänga och bil på avbetalning?
Principer är för losers, kolla Olof Johansson som avgick för
en princip, hur framgångsrik är han i dag, på en skala?
Gäsp, nu går vi och shoppar lite designade lampetter till
bostadsrätten i stället.
Det är nu ärligt talat inte bara it-folket som väjer för idea-
len.IenhögkonjunkturärdenBredavägenoftadenSmarta
vägen. Åsiktsmaskinerna i 90-talets tv-shower blev till do-
kukändisar som ”bara älskar att synas”, ”finn dig själv” blev
till ”10 tecken på utbrändhet” och dalmatinerhundarna har
ersatts med betydligt mer lättskött franskt kakel i badrum-
met. Shop till you drop, eftertankens kranka blekhet är än-
nu inte här. Bäva månde nördarnas barn för alla framtida
anekdoter från internets födelse.
Men en sak är i alla fall obestridlig, Bill Ga-
tes har inte riktigt samma sug i blicken som
den gode Che. ■
Ivar suger, Billy duger
Ulrika Hjalmarson är
frilansjournalist.
ulrika.hjalmarson@brevet.nu
När en 22-årig
ensamstående
direktör shoppar
en sexa på Strand-
vägen börjar
man fundera.

Texter på sidan

Samma position i PDF →