Februari 2001
Läsposition 17

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
Är vi ute och plastcyklar igen?
Så här i början av ett nytt år och nytt årtusende sätter ofelbart gissningskarusellen igång. Alla vill tycka och alla vill tro vad som kommer att hända inom alla tänkbara områden den närmaste framtiden. Samtidigt som Hans Shimodas största bekymmer är att gissa vilka Ingemar Stenmark kommer att dejta härnäst tar branschjournalister, investerare, företagsledare och de andra på marknaden fram det tunga artilleriet (sina pekfingrar) och ställer ut det på den stora mediescenen (placerar dem i vinden) för att försöka komma fram till vad som kan bli Något. Något stort som säljer i fantastiska upplagor. Något som kan bräcka bensinmotorn, gsm-telefonen och tennisskon i popularitet och bringa stora rikedomar och mycket ära till den som kommer på det först. Gissningarna får jätteutrymmen på bra plats och betitlas Framtiden™, den vi alla kommer att hamna i.
Problemet är bara att de har totalt fel i ungefär nittionio fall av hundra. Så en vacker dag står de där med skägget i brevlådan och konkursbeviset i handen och är måltavlor för vad-var-det-vi-sa-sägarna. Men hur kommer det sig då att det är så tacksamt att vara pessimist när det gäller hajpade trender som tros bli stora?
Det hela är mycket enkelt. Precis som ute i naturen ligger konkurrensfördelen i det helt oväntade. När Akio Morita hos Sony fick en idé om att göra en bärbar bandspelare utan inspelningsfunktion och döpa den till Walkman, så var det ett skeende liknande det när en sparv får en muterad gen som ger en näbb som underlättar fröätandet. Morita misstroddes internt men fick rätt när hans Walkman bara en kort tid senare blev en av Sonys viktigaste produkter.
DET DÄR EXTRA och nydanande steget som ligger till grund för en tvättäkta succé tas ytterst sällan av sansade människor som drar ut en kurva baserat på vad som hände igår.
Istället kommer det fantastiska och oväntade nästan alltid av slumpen i kombination med enskilda individer som har knasiga idéer eller nya tankar. Låt mig illustrera.
Det fantastiska kommer nästan alltid av slumpen i kombination med enskilda individer
Någon gång runt år 1972 hade en okänd ingenjör vid namn Ray Tomlinson precis skrivit klart ett litet program för att skicka små meddelanden mellan datorer uppkopplade på samma nätverk. Programmet fick en revolutionerande genomslagskraft och blev en milstolpe i kommunikationshistorien. Idag använder hundratals miljoner människor över hela jorden dagligen dess efterföljare: e-post. Är det troligt att vi vid årsskiftet mellan 1971 och 1972 kunde läsa om att något sådant skulle ske under det då kommande året?
UNGEFÄR TIO ÅR senare, i början av 1980-talet, lanserades den häftigaste av prylar. Den hette Itera och var... Jaså, har ni glömt bort det? Det var världens första cykel som var gjord helt i plast. En naturlig utveckling, tycktes det, eftersom ju plast skulle bli nästa allbruksmaterial.
Någon hade också hittat på att vi var på väg in i plaståldern, det ”självklara” steget efter stålåldern, enligt dem som visste hur framtiden skulle te sig. Det fanns inte en ungdom som inte skulle vilja ha en egen plastcykel och den svenska uppfinningen skulle slå stort överallt. En fantastisk landvinning, helt enkelt. Självklart tänktes alla även vilja lägga ut några hundra extra på en cykel just i plast.
Dock planerade historien något annat. Itera sålde nämligen fullkomligt uruselt och företaget gick helt sonika i konkurs. En skitful cykel som var klenare och dyrare än en vanlig cykel blev aldrig någon vardagstingest i varje hem trots att plast var ”framtidens material”.
Med detta som perspektiv är det kanske lite enklare att ta Wearable Computing-ivrare och umts-människor med en liten nypa salt. Även om de största aktörerna och smartaste vetarna idag blivit bättre på att uppfinna Pokémons och spåra upp de kommande trenderna, kommer ändå alltid det svindlande och otippade att vara förunnat de okonventionella, de egna och de obundna. Det är något som kommer att vara precis likadant under det närmaste årtusendet också. ■
Josef Falk är värmlänning, men bor numera i Stockholm där han arbetar som utvecklare hos Xpedio och frilansar som skribent. josef@xpedio.com
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
FEBRUARI 2001 GURu 17 JOSEF FALK å här i början av ett nytt år och nytt årtusende sätter ofelbart gissningska- rusellen igång. Alla vill tycka och alla vill tro vad som kommer att hända inom alla tänkbara områden den när- maste framtiden. Samtidigt som Hans Shimodas största bekymmer är att gissa vilka Ingemar Stenmark kommer att dejta härnäst tar bransch- journalister, investerare, företagsledare och de andra på marknaden fram det tunga artilleriet (sina pekfingrar) och ställer ut det på den stora mediescenen (pla- cerar dem i vinden) för att försöka komma fram till vad som kan bli Något. Något stort som säljer i fantastiska upplagor. Något som kan bräcka bensinmotorn, gsm-telefonen och tennisskon i popularitet och bringa stora rikedomar och mycket ära till den som kommer på det först. Gissningarna får jätteutrymmen på bra plats och betitlas Framtiden™, den vi alla kommer att hamna i. Problemet är bara att de har totalt fel i ungefär nittionio fall av hundra. Så en vacker dag står de där med skägget i brevlådan och konkursbeviset i handen och är måltavlor för vad-var-det-vi-sa- sägarna. Men hur kommer det sig då att det är så tacksamt att vara pessimist när det gäller hajpade trender som tros bli stora? Det hela är mycket enkelt. Precis som ute i naturen ligger kon- kurrensfördelen i det helt oväntade. När Akio Morita hos Sony fick en idé om att göra en bärbar bandspelare utan inspelnings- funktion och döpa den till Walkman, så var det ett skeende lik- nande det när en sparv får en muterad gen som ger en näbb som underlättar fröätandet. Morita misstroddes internt men fick rätt när hans Walkman bara en kort tid senare blev en av Sonys vikti- gaste produkter. det där extra och nydanande steget som ligger till grund för en tvättäkta succé tas ytterst sällan av sansade människor som drar ut en kurva baserat på vad som hände igår. Istället kommer det fantastiska och oväntade nästan alltid av slumpen i kombination med enskilda individer som har knasiga idéer eller nya tankar. Låt mig illustrera. Någon gång runt år 1972 hade en okänd ingen- jör vid namn Ray Tomlinson precis skrivit klart ett litet program för att skicka små meddelanden mellan datorer uppkopplade på samma nätverk. Programmet fick en revolutionerande genom- slagskraft och blev en milstolpe i kommunika- tionshistorien. Idag använder hundratals miljo- ner människor över hela jorden dagligen dess efterföljare: e-post. Är det troligt att vi vid årsskif- tet mellan 1971 och 1972 kunde läsa om att något sådant skulle ske under det då kommande året? ungefär tio år senare, i början av 1980-talet, lanserades den häftigaste av prylar. Den hette Itera och var... Jaså, har ni glömt bort det? Det var världens första cykel som var gjord helt i plast. En naturlig utveckling, tycktes det, eftersom ju plast skulle bli nästa allbruksmaterial. Någon hade också hittat på att vi var på väg in i plaståldern, det ”självklara” steget efter stålåldern, enligt dem som visste hur framtiden skulle te sig. Det fanns inte en ungdom som inte skulle vilja ha en egen plastcykel och den svenska uppfinningen skulle slå stort överallt. En fantastisk landvinning, helt enkelt. Självklart tänktes alla även vilja lägga ut några hundra extra på en cykel just i plast. Dock planerade historien något annat. Itera sålde nämligen fullkomligt uruselt och företaget gick helt sonika i konkurs. En skitful cykel som var klenare och dyrare än en vanlig cykel blev aldrig någon vardagstingest i varje hem trots att plast var ”fram- tidens material”. Med detta som perspektiv är det kanske lite enklare att ta Wearable Computing-ivrare och umts-människor med en liten nypa salt. Även om de största aktörerna och smartaste vetarna idag blivit bättre på att uppfinna Pokémons och spåra upp de kommande trenderna, kommer ändå alltid det svindlande och otippade att vara förunnat de okonventionella, de egna och de obundna. Det är något som kommer att vara precis likadant under det närmaste årtusendet också. ■ Är vi ute och plastcyklar igen? Josef Falk är värmlänning, men bor numera i Stockholm där han arbetar som utvecklare hos Xpedio och frilansar som skribent. josef@xpedio.com Det fantastiska kommer nästan alltid av slumpen i kombination med enskilda individer S