Januari 2001
Läsposition 84

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
Varför är alla så vanliga?
Vem trodde det egentligen, den där magiska natten när fluffiga snöflingor singlade ner på glitterfrisyrerna och champagnen flödade, när nedräkningen var avklarad och allt det där nya liksom var nu, vi är framtiden ba’, vem kunde i det ögonblicket ana att det nya millenniets första flämtande år skulle handla om – pensionsfonder?
Det känns liksom inte alls exotiskt utan bara så ruskigt futtigt och vanligt. Den nya eran gick att klämma in i några tabeller liksom. En kryssexercis med målet att placera en liten del av den lilla del av vår inkomst som bara en del av oss kommer att få del av nån gång när ingen längre orkar prata om den där natten med snöflingorna.
Ursäkta mig, men inte var det DET som vi gick och drömde om där på gamla 1900-talet, liberalfond, totalfond, el- och gasfond, snål- och tvålfond och schkåål för år 2000! Efter allt det glammiga och spännande och nya som man hoppats skulle hända så hände just ingenting och så var vi glada för det en stund. Vilken tur att allt bara fortsatte som vanligt, sa vi och såg så där västvärldsmalliga ut, för tänk annars! Och så blev det en sport att allt skulle vara extra mycket som vanligt. Hela tiden. Under det nya året har det riktigt kryllat av vanliga människor som gör vanliga saker, särskilt i tv.
Det gillar förstås inte de speciella och kända som tycker att vanligt folk ska titta på dem i stället för på vanligt folk som hanterar sina hemorrojder. Det har blivit ovanligt vanligt att klaga på att vanligt folk får gå omkring och bara vara så där vanligt-tråkiga i tv. De vanliga förstår inte att de förnedrar sig. Trots att det är så vanligt. Det riktigt förnedrande vore att stänga in tio människor i ett hus och INTE filma dem, sa Johan Ulvesson, och sen orkade ingen säga nåt mer, för allt smart var redan sagt. Men vanliga människor är alltid bra och billiga och det finns gott om dem dessutom. Därför har de också figurerat speciellt ofta i reklamsammanhang under millenniets första år. Vanliga människor sätter ju inte bara kryss, de läser tidningarna också och gillar att vinna på lotteri och drömmer om att säga emot chefen och öl gillar de också, särskilt i grusgropar. 70-talet verkar ha varit särskilt vanligt.
Då hade vanligt folk flottigt hår, orange silkespolo och brun slipover. Vanligt värre. Till och med statsministern har mött Den Nya Tiden genom att visa sig vara vanlig. Han småskojar minsann precis som vilken vanlig människa som helst, och tränger sig på posten och betalar hyran en dag för sent fast han är statsminister och den som bestämmer här i landet. Han går säkert på toa det första han gör han också, precis som vi andra dödliga.
Det har blivit ovanligt vanligt att klaga på att vanligt folk får gå omkring och bara vara så där vanligt-tråkiga i tv
Inte ens gay-kulturen har klarat sig från vanligheten. Det finns inte en ungdomspolitiker med självaktning som inte slagit på stora trumman för att även denna grupp i samhället ska få ta del av vanlighetens familjeliv med storhandling, dagishämtning och radhusidyll. Vanligt folk gillar sånt, det är bara vovve de inte har längre, för allergier är ju också så vanligt numera. Alla nya coola idéer om sånt man kan använda hypermoderna manicker till, de är vanliga redan innan de ens finns.
För egentligen känns det väl inte så där ovanligt med e-post numera, även om den kommer i mobiltelefonen? Same, same, but different, som de sa i Thailand när jag var där. Men det vet ni väl redan, en tripp till Asien känns ju ungefär lika exotiskt som ett par vita bomullstrosor en tisdagsmorgon. Ny man, nytt jobb, ny frisyr, skämtar du? Inte räcker det för att trotsa den postmillenniska vanlighetssörjan.
Allt det spännande och glittriga och pirriga blev bara vardag redan på hemvägen den där snöiga natten. Alfons Åberg hade rätt, det som en gång var spännande paket förvandlades så snabbt till bara alldeles vanliga tråkiga leksaker. Men nu är det ju snart ett nytt år igen, och då kanske…? ■
Ulrika Hjalmarson är frilansjournalist och återkommande krönikör i Guru. ulrika.hjalmarson@brevet.nu
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
84 GURu JANUARI 2001 Peter Malmqvist är börsanalytiker på Lorem Ipsum AB. ULRIKA HJALMARSON V em trodde det egentligen, den där magiska natten när fluffiga snö- flingor singlade ner på glitterfrisy- rerna och champagnen flödade, när nedräkningen var avklarad och allt det där nya liksom var nu, vi är framtiden ba’, vem kunde i det ögonblicket ana att det nya mil- lenniets första flämtande år skulle handla om – pensionsfonder? Det känns liksom inte alls exotiskt utan bara så ruskigt futtigt och vanligt. Den nya eran gick att klämma in i några tabeller liksom. En kryssexer- cis med målet att placera en liten del av den lilla del av vår in- komst som bara en del av oss kommer att få del av nån gång när ingen längre orkar prata om den där natten med snöflingorna. ursäkta mig, men inte var det det som vi gick och drömde om där på gamla 1900-talet, liberalfond, totalfond, el- och gas- fond, snål- och tvålfond och schkåål för år 2000! Efter allt det glammiga och spännande och nya som man hoppats skulle hän- da så hände just ingenting och så var vi glada för det en stund. Vilken tur att allt bara fortsatte som vanligt, sa vi och såg så där västvärldsmalliga ut, för tänk annars! Och så blev det en sport att allt skulle vara extra mycket som vanligt. Hela tiden. Under det nya året har det riktigt kryllat av vanliga människor som gör vanliga saker, särskilt i tv. det gillar förstås inte de speciella och kända som tycker att vanligt folk ska titta på dem i stället för på vanligt folk som hanterar sina hemorrojder. Det har blivit ovanligt vanligt att klaga på att vanligt folk får gå omkring och bara vara så där van- ligt-tråkiga i tv. De vanliga förstår inte att de förnedrar sig. Trots att det är så vanligt. Det riktigt förnedrande vore att stänga in tio människor i ett hus och inte filma dem, sa Johan Ulvesson, och sen orkade ingen säga nåt mer, för allt smart var redan sagt. Men vanliga människor är alltid bra och billiga och det finns gott om dem dessutom. Därför har de också figurerat speciellt ofta i re- klamsammanhang under millenniets första år. Vanliga människor sätter ju inte bara kryss, de lä- ser tidningarna också och gillar att vinna på lot- teri och drömmer om att säga emot chefen och öl gillar de också, särskilt i grusgropar. 70-talet ver- kar ha varit särskilt vanligt. Då hade vanligt folk flottigt hår, orange silkes- polo och brun slipover. Vanligt värre. Till och med statsministern har mött Den Nya Tiden ge- nom att visa sig vara vanlig. Han småskojar min- sann precis som vilken vanlig människa som helst, och tränger sig på posten och betalar hyran en dag för sent fast han är statsminister och den som bestämmer här i landet. Han går säkert på toa det första han gör han också, precis som vi andra dödliga. inte ens gay-kulturen har klarat sig från vanligheten. Det finns inte en ungdomspolitiker med självaktning som inte slagit på stora trumman för att även denna grupp i samhället ska få ta del av vanlighetens familjeliv med storhandling, dagishämt- ning och radhusidyll. Vanligt folk gillar sånt, det är bara vovve de inte har längre, för allergier är ju också så vanligt numera. Al- la nya coola idéer om sånt man kan använda hypermoderna ma- nicker till, de är vanliga redan innan de ens finns. För egentligen känns det väl inte så där ovanligt med e-post numera, även om den kommer i mobiltelefonen? Same, same, but different, som de sa i Thailand när jag var där. Men det vet ni väl redan, en tripp till Asien känns ju ungefär lika exotiskt som ett par vita bomullstrosor en tisdagsmorgon. Ny man, nytt jobb, ny frisyr, skämtar du? Inte räcker det för att trotsa den postmil- lenniska vanlighetssörjan. allt det spännande och glittriga och pirriga blev bara var- dag redan på hemvägen den där snöiga natten. Alfons Åberg ha- de rätt, det som en gång var spännande paket för- vandlades så snabbt till bara alldeles vanliga tråkiga leksaker. Men nu är det ju snart ett nytt år igen, och då kanske…? ■ Varför är alla så vanliga? Ulrika Hjalmarson är frilansjournalist och återkommande krönikör i Guru. ulrika.hjalmarson@brevet.nu Det har blivit ovanligt vanligt att klaga på att vanligt folk får gå omkring och bara vara så där vanligt-tråkiga i tv