guru.

December 2000

Läsposition 82

Originalsida, December 2000, läsposition 82
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

APROPÅ EXTRAKNÄCK

Är bananerna fina?

Ja, det tyckte Leif Pagrotsky som hivat 18-kiloslådor med det gula guldet

FOTO FREDRIK HJERLING

Ett skepp kommer lastat med… bananer. Varje vecka anländer det mjuka gula guldet till Frihamnen i Göteborg. Dole-båten glider in från Costa Rica på måndagar. Om du besöker operan en onsdagkväll har du god chans att se Chiquitas något större fartyg manövrera sig intill kajskjul 102 i hamnbassängen tvärs över älven.

Vi svenskar trycker i oss i snitt 19 kilo årligen, mest i världen, odlarländerna oräknade. Även norska och finska bananer tar den här vägen. För manskapet i bananterminalen innebär det att drygt två hundra tusen lådor ska lossas innan båtarna stävar vidare mot kontinenten. Snart försvinner den ena för gott.

En gång var det stans bästa extraknäck. För dem som gillade grabbatag och snabba pengar.

– Det går nästan inte att hitta någon medelålders akademisk man som levat i Göteborg och inte har jobbat extra i bananhamnen, säger Kjell Svensson, Göteborgs Hamn.

Blixt kallas det. Blixtinkallad. När båten kom hängde basen eller polarna i luren. ”Halv fem, då.” Sen hade man tjugo timmars kroppsarbete framför sig.

I hamnen väntade original som ”Pipas”, han med rösten, och gaphalsen Mårtensson som var förman. Och ”Experten”, som tuggade om allt han hört på spårvagnen som dagens sanning.

– Ekonomiskt var det en hit. Jag hade en hyra på sextitvå och tretti i månaden och gjorde sex hundra spänn på ett sånt skift, säger pr-konsulten Henrik Tengby, bror till mer berömda Tomas och Magnus – också blixtar i perioder.

Ibland hittade han sprit och tyngre prylar i lasten.

– Jag hade en sån där Volvo Duett. Den var jävla bra, för den hade en lucka för reservhjulet bakom plåten bak där man kunde ha smuggelgods.

Svettigt och tungt var det, men speciellt. Vicka gubbar, vicka historier. Till och med så fysiskt oansenliga figurer som handelsminister Leif Pagrotsky och Anne-Lie Rydé tillhör den sköna skara av studenter, popstjärnor, bohemer och udda figurer som genom åren hivat 18-kiloslådor från kylrummen.

Låda för låda betade de sig ner fyra våningar i skrovet. Bananerna tuffade upp längs löpande band och in i kajskjulet för vidare transport till någon av mogningsanläggningarna utmed Sveriges kust.

Så gick det till från högertrafikomläggningen fram till för några år sedan. Dessförinnan skeppades hela bananstockar.

Sedan 1995 är alla lådor packade på pall eller direkt i containrar. Lite av charmen är borta. Men fortfarande gör ett par hundra blixtar runt 90 årsarbeten i hamnen. Bananerna kräver mycket arbete även om 200 000 ton är en liten del av hamnens årsvolym.

Sångaren Anders Möller, Partilles egen Joey Tempest, började i bananlossningen för 15 år sedan och har fortfarande blixtbricka. Han rycker in mellan turnéerna med Black Ingvars. Oftast i billastningen i Skandiahamnen utanför Älvsborgsbron. Det är bara att ringa och skriva upp sig.

– Så är det än idag. Det finns inget annat jobb där man kan göra på det viset längre, säger Anders Möller, som diggar kontrasten mellan turné- och hamnlivet.

– Men den brokiga blandningen av folk är borta. Facket vill ha så många fasta tjänster som möjligt.

Och mindre bananlossning blir det. Dole har bestämt sig för att lämpa av Skandinaviens bananer i Hamburg från och med december. Därifrån blir det lastbil, tåg eller mindre båtar.

Chiquita har inte meddelat någon förändring, men ryktena säger att banandominanten, med 40 000 anställda och huvudkontor i Cincinnati, Ohio, funderar på att nöja sig med att lossa containrar i Skandiahamnen. De 150 som ryms på däck bör räcka för en veckas behov. 150 000 lådor frukt.

I så fall försvinner bananerna från innerstan. Men en annan typisk Göteborgsindustri är på väg till frihamnen istället. I maj 2001 börjar Scandinavian Seaways förtöja sina Englandsbåtar vid kajskjul 107, i bassängen innanför Banankompaniets gula fasad.

Ett skepp lastat med… folk. ■

Handelsministern hade god hand med såna här.

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

tt skepp kommer lastat med… bana-
ner. Varje vecka anländer det mjuka
gula guldet till Frihamnen i Göteborg.
Dole-båten glider in från Costa Rica på
måndagar. Om du besöker operan en onsdag-
kväll har du god chans att se Chiquitas något
större fartyg manövrera sig intill kajskjul 102 i
hamnbassängen tvärs över älven.
Vi svenskar trycker i oss i snitt 19 kilo årligen,
mest i världen, odlarländerna oräknade. Även
norska och finska bananer tar den här vägen.
För manskapet i bananterminalen innebär det
att drygt två hundra tusen lådor ska lossas in-
nan båtarna stävar vidare mot kontinenten.
Snart försvinner den ena för gott.
En gång var det stans bästa extraknäck. För
dem som gillade grabbatag och snabba pengar.
– Det går nästan inte att hitta någon medelål-
ders akademisk man som levat i Göteborg och
inte har jobbat extra i bananhamnen, säger
Kjell Svensson, Göteborgs Hamn.
Blixt kallas det. Blixtinkallad. När båten kom
hängde basen eller polarna i luren. ”Halv fem,
då.” Sen hade man tjugo timmars kroppsarbete
framför sig.
I hamnen väntade original som ”Pipas”, han
med rösten, och gaphalsen Mårtensson som var
förman. Och ”Experten”, som tuggade om allt
han hört på spårvagnen som dagens sanning.
– Ekonomiskt var det en hit. Jag hade en hyra
på sextitvå och tretti i månaden och gjorde sex
hundra spänn på ett sånt skift, säger pr-konsul-
ten Henrik Tengby, bror till mer berömda To-
mas och Magnus – också blixtar i perioder.
Ibland hittade han sprit och tyngre prylar i
lasten.
– Jag hade en sån där Volvo Duett. Den var
jävla bra, för den hade en lucka för reservhjulet
bakom plåten bak där man kunde ha smuggel-
gods.
Svettigt och tungt var det, men speciellt.
Vicka gubbar, vicka historier. Till och med så fy-
siskt oansenliga figurer som handelsminister
Leif Pagrotsky och Anne-Lie Rydé tillhör den
sköna skara av studenter, popstjärnor, bohemer
och udda figurer som genom åren hivat 18-kilos-
lådor från kylrummen.
Låda för låda betade de sig ner fyra våningar i
skrovet. Bananerna tuffade upp längs löpande
band och in i kajskjulet för vidare transport till
någon av mogningsanläggningarna utmed Sve-
riges kust.
Så gick det till från högertrafikomläggning-
en fram till för några år sedan. Dessförinnan
skeppades hela bananstockar.
Sedan 1995 är alla lådor packade på pall eller
direkt i containrar. Lite av charmen är borta.
Men fortfarande gör ett par hundra blixtar runt
90 årsarbeten i hamnen. Bananerna kräver
mycket arbete även om 200 000 ton är en liten
del av hamnens årsvolym.
Sångaren Anders Möller, Partilles egen Joey
Tempest, började i bananlossningen för 15 år se-
dan och har fortfarande blixtbricka. Han rycker
in mellan turnéerna med Black Ingvars. Oftast i
billastningen i Skandiahamnen utanför Älvs-
borgsbron. Det är bara att ringa och skriva upp
sig.
– Så är det än idag. Det finns inget annat jobb
där man kan göra på det viset längre, säger An-
ders Möller, som diggar kontrasten mellan tur-
né- och hamnlivet.
– Men den brokiga blandningen av folk är
borta. Facket vill ha så många fasta tjänster som
möjligt.
Och mindre bananlossning blir det. Dole har
bestämt sig för att lämpa av Skandinaviens ba-
naner i Hamburg från och med december. Däri-
från blir det lastbil, tåg eller mindre båtar.
Chiquita har inte meddelat någon föränd-
ring, men ryktena säger att banandominanten,
med 40 000 anställda och huvudkontor i Cin-
cinnati, Ohio, funderar på att nöja sig med att
lossa containrar i Skandiahamnen. De 150 som
ryms på däck bör räcka för en veckas behov.
150 000 lådor frukt.
I så fall försvinner bananerna från innerstan.
Men en annan typisk Göteborgsindustri är på
väg till frihamnen istället. I maj 2001 börjar
Scandinavian Seaways förtöja sina Englands-
båtar vid kajskjul 107, i bassängen innanför Ba-
nankompaniets gula fasad.
Ett skepp lastat med… folk. ■
82 GURu DECEMBER 2000
Är bananerna fina?
◗ Ja, det tyckte Leif Pagrotsky som hivat 18-kiloslådor med det gula guldet
aPROPå eXTRaKnäCK
TEXT CHRISTIAN BORG
FOTO FREDRIK HJERLING
E
SÅ TRIVS BANANEN BÄST
◗ Resan från Panama, Colombia eller Costa Rica
till Göteborg tar fjorton dagar.
◗ Bananerna kräver en temperatur på 13,7 grader
Celsius och skeppas gröna. Från Göteborg fraktas
de till någon av landets åtta mogningsanlägg-
ningar som finns på orter från Umeå till Malmö.
◗ En vecka efter ankomst till Sverige har de mog-
nat så pass att vi kan köpa dem.
Handels-
ministern
hade god hand
med såna här.

Texter på sidan

Samma position i PDF →