December 2000
Läsposition 58

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
mobilt internet
”Först byggs små nät på de välbärgade orterna, men sedan täcks även landsbygden”
dare i tredje världen explosionsartat. En färsk rapport från International Telecommunication Union, itu, visar att antalet mobiltelefoner inom fem år kommer vara fler än de fasta. Det är också utvecklingsländerna som uppvisar de högsta tillväxttalen inom mobiltelefon, förmodligen därför de utgör ett attraktivt alternativ till de få och ofta dåliga fasta telefonlinjer som finns.
De som provat vet att det ibland går enklare att ringa hem till Sverige på mobilen än till hotellet som ligger bara två mil nedför vägen genom djungeln. Det beror på att ditt samtal slipper stångas med gamla koppartrådar.
I Afrika är det Sydafrika som tagit täten i den mobila utvecklingen. Staten krävde nämligen att operatörerna skulle ha täckning i hela landet, även på landsbygden, vilket fick till följd att varenda kåkstad och by fick gsm-täckning. Till en början sattes många mobiltelefonkiosker upp för att kunna ge dem som inte var kreditvärdiga tillgång till telefon, men sedan kläckte någon idén till kontantkortet. Ja, det stämmer, det är en sydafrikansk uppfinning. Med kontantkorten kunde mobiltillväxten sedan ta fart på allvar i u-länderna.
– Utbyggnaden i Sydafrika följer samma mönster som här. Först byggs små nät för städerna och på de välbärgade orterna, men sedan täcks även landsbygden, berättar Henrik Moberg.
Finns det då någon relevans i Arthur C. Clarkes tes? I takt med att en del tidigare relativt isolerade platser i världen faktiskt kommer on-line börjar det dyka upp en del tecken på att han har rätt.
Ett jordbrukskollektiv med 50 medlemmar nära Cuzco i Chincheros, Peru, lyckades till exempel femfaldiga sin månadsinkomst – från 300 dollar till 1 500 dollar – sedan de kopplat upp sig till nätet och lyckats etablera ett partnerskap med ett internationellt exportföretag. Jordbrukare på Sri Lanka använder internet för att få fram information om priserna på jordbrukprodukter inne i huvudstaden Columbo, vilket ger dem möjlighet att förhandla fram bättre priser mot mäklarna det kan ge dem upp till 50 procent mer betalt. Och i Afrika tar andra jordbrukare hjälp av internet för att undvika hungersnöd genom att de kan kontrollera hur det går med grödorna i angränsande regioner eller länder.
Den här typen av enklare information går naturligtvis att få även utan internet, det räcker med en mobiltelefon. Men Clarkes tes håller, och egentligen är det inte konstigare än att det fortfarande kostar stora summor pengar att få börskurserna i realtid. Den som har bäst information tjänar mest pengar, helt enkelt.
Ett ännu mer fascinerande scenario är naturligtvis att ge människor i en miljö utan ens det enklaste bibliotek tillgång till hela det universum av samlad kunskap som internet är.
Så här långt har däremot informationsteknologin snarare ökat klyftorna i världen. Enligt en fn-rapport från förra året är idag mer än halva bnp i oecd-länderna kunskapsbaserad, medan u-länderna fortfarande står utan den kunskap som behövs för att delta på de nya marknader som växer fram. Enkelt kroppsarbete blir mindre och mindre värt för var dag som går.
Fortfarande har runt 80 procent av världens befolkning inte tillgång till en pålitlig telefonlinje, och uppemot en tredjedel har inte tillgång till elektricitet. Dessutom finns det många länder där mer än halva befolkningen är analfabeter. Frågan är vad du ska ha nätet till om du inte ens kan läsa ditt eget språk och ännu mindre behärskar engelska.
Om du dessutom saknar rent vatten och grundläggande hälsovård kommer trådlöst internet förmodligen ganska långt ned på önskelistan.
Problemen hade tett sig oöverstigliga om inte Al Gore hållit ett flammande tal inför ett auditorium av itu-delegater om hur viktigt det är att alla människor får ta del av informationsteknologin. I samma veva gick också Kofi Annan, fn:s generalsekreterare, ut och flaggade för samma sak. Det här satte fart på en initiativ, framför allt i usa.
mit Medialab hade, när Al Gore höll sitt tal, experimenterat en tid med ett slags mobila internetkaféer i projektet Lincos, Little Intelligent Communities.
I korthet bygger konceptet på att en plåtcontainer utrustas med datorer, telefoner, solpaneler, vattenreningsverk, internetuppkoppling via satellit och en instruktör som lär upp byborna där containern placeras. Via videokonferensutrustning ska även telemedicin göras möjlig, och inom kort – och nu blir det riktig science fiction – blir det möjligt att förse alla människor med ett litet chip som mäter kroppens värden och sedan kan lämna en liten online diagnos till en läkare på andra sidan jorden.
Faktum är att det här projektet är i full gång. De första kommunikationscentren sattes upp i på palestinska Västbanken och på Jamaica. Tanken är också att centren ska vara ekonomiskt oberoende. Genom att byn säljer vad den producerar, allt från hantverk till mp3-filer med de lokala världsmusikhitsen. Betalningarna sker över internet och hamnar på byns konto.
Det ska nämnas att allt ordnas och förbereds på ett minutiöst sätt av Greenstar, ett ideellt drivet företag som säljer och administrerar kommunikationscentret.
I oktober i år blev det klart att det bildats en indisk gren av Greenstar som ska sätta upp 50 kommunikationscenter på den indiska landsbygden.
Henrik Moberg är däremot skeptisk till den här typen av initiativ. Inte för att de inte fungerar, utan för att de blir onödigt dyra. (En fullt utrustad Greenstaranläggning, inklusive frakt och montering, går på strax över en miljon kronor.)
– Priserna faller snabbt när man tillverkar många enheter, men den här typen av anläggning får aldrig tillräckligt stora volymer för att bli prisvärd. Det är bättre att lägga ett lokalt gsm-nät och sedan länka det till övriga nätet via en satellitlänk.
Det Henrik Moberg säger är säkert sant. Problemet är att bara en basstation inte ger rent vatten, medicin och utbildning. Men det kanske löser sig om bättre kommunikationer ger befolkningen bättre affärsmöjligheter. ■
Kartetiketter: GSM-täckning (teckenförklaring); AFRIKA; ZAMBIA; Harare; ZIMBABWE; BOTSWANA (avstavat BOTS-WANA); MOÇAMBIQUE
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
58 GURu DECEMBER 2000 dare i tredje världen explosionsartat. En färsk rapport från International Telecom- munication Union, itu, visar att antalet mo- biltelefoner inom fem år kommer vara fler än de fasta. Det är också utvecklingsländer- na som uppvisar de högsta tillväxttalen in- ommobiltelefon,förmodligendärfördeut- gör ett attraktivt alternativ till de få och ofta dåliga fasta telefonlinjer som finns. de som provat vet att det ibland går enklare att ringa hem till Sverige på mobi- len än till hotellet som ligger bara två mil nedför vägen genom djungeln. Det beror på att ditt samtal slipper stångas med gam- la koppartrådar. I Afrika är det Sydafrika som tagit täten i den mobila utvecklingen. Staten krävde nämligen att operatörerna skulle ha täck- ning i hela landet, även på landsbygden, vilket fick till följd att varenda kåkstad och by fick gsm-täckning. Till en början sattes många mobiltelefonkiosker upp för att kunna ge dem som inte var kreditvärdiga tillgång till telefon, men sedan kläckte nå- gon idén till kontantkortet. Ja, det stäm- mer, det är en sydafrikansk uppfinning. Med kontantkorten kunde mobiltillväxten sedan ta fart på allvar i u-länderna. – Utbyggnaden i Sydafrika följer samma mönster som här. Först byggs små nät för städerna och på de välbärgade orterna, men sedan täcks även landsbygden, berät- tar Henrik Moberg. Finns det då någon relevans i Arthur C. Clarkes tes? I takt med att en del tidigare relativt isolerade platser i världen faktiskt kommer on-line börjar det dyka upp en del tecken på att han har rätt. Ett jordbrukskol- lektiv med 50 med- lemmar nära Cuzco i Chincheros, Peru, lyckades till exempel femfaldiga sin må- nadsinkomst – från 300 dollar till 1 500 dollar – sedan de kopplat upp sig till nätet och lyckats eta- blera ett partnerskap med ett internatio- nellt exportföretag. Jordbrukare på Sri Lanka använder internet för att få fram in- formation om priserna på jordbrukpro- dukter inne i huvudstaden Columbo, vilket ger dem möjlighet att förhandla fram bätt- re priser mot mäklarna det kan ge dem upp till 50 procent mer betalt. Och i Afrika tar andra jordbrukare hjälp av internet för att undvika hungersnöd genom att de kan kontrollera hur det går med grödorna i an- gränsande regioner eller länder. Den här typen av enklare information går naturligtvis att få även utan internet, det räcker med en mobiltelefon. Men Clar- kes tes håller, och egentligen är det inte konstigare än att det fortfarande kostar stora summor pengar att få börskurserna i realtid. Den som har bäst information tjä- nar mest pengar, helt enkelt. ett ännu mer fascinerande scenario är naturligtvis att ge människor i en miljö utan ens det enklaste bibliotek tillgång till hela det universum av samlad kunskap som internet är. Så här långt har däremot informations- teknologin snarare ökat klyftorna i värl- den. Enligt en fn-rapport från förra året är idag mer än halva bnp i oecd-länderna kunskapsbaserad, medan u-länderna fort- farande står utan den kunskap som behövs för att delta på de nya marknader som väx- er fram. Enkelt kroppsarbete blir mindre och mindre värt för var dag som går. Fortfarande har runt 80 procent av värl- dens befolkning inte tillgång till en pålitlig telefonlinje, och uppemot en tredjedel har inte tillgång till elektricitet. Dessutom finns det många länder där mer än halva befolkningen är analfabeter. Frågan är vad du ska ha nätet till om du inte ens kan läsa ditt eget språk och ännu mindre behärs- kar engelska. Om du dessutom saknar rent vatten och grundläggande hälsovård kommer trådlöst internet för- modligen ganska långt ned på önskelis- tan. Problemen hade tett sig oöverstigliga om inte Al Gore hållit ett flammande tal in- för ett auditorium av itu-delegater om hur viktigt det är att alla människor får ta del av informationsteknologin. I samma veva gick också Kofi Annan, fn:s generalsekrete- rare, ut och flaggade för samma sak. Det här satte fart på en initiativ, framför allt i usa. mit Medialab hade, när Al Gore höll sitt tal, experimenterat en tid med ett slags mobila internetkaféer i projektet Lincos, Little Intelligent Communities. i korthet bygger konceptet på att en plåtcontainer utrustas med datorer, telefo- ner, solpaneler, vattenreningsverk, inter- netuppkoppling via satellit och en instruk- tör som lär upp byborna där containern placeras. Via videokonferensutrustning ska även telemedicin göras möjlig, och in- om kort – och nu blir det riktig science fic- tion – blir det möjligt att förse alla männi- skor med ett litet chip som mäter kroppens värden och sedan kan lämna en liten onli- ne diagnos till en läkare på andra sidan jor- den. Faktum är att det här projektet är i full gång. De första kommunikationscentren sattes upp i på palestinska Västbanken och på Jamaica. Tanken är också att centren ska vara ekonomiskt oberoende. Genom att byn säljer vad den producerar, allt från hantverk till mp3-filer med de lokala världs- musikhitsen. Betalningarna sker över in- ternet och hamnar på byns konto. Det ska nämnas att allt ordnas och för- bereds på ett minutiöst sätt av Greenstar, ett ideellt drivet företag som säljer och ad- ministrerar kommunikationscentret. I oktober i år blev det klart att det bil- dats en indisk gren av Greenstar som ska sätta upp 50 kommunikationscenter på den indiska landsbygden. henrik moberg är däremot skeptisk till den här typen av initiativ. Inte för att de inte fungerar, utan för att de blir onödigt dyra. (En fullt utrustad Greenstaranlägg- ning, inklusive frakt och montering, går på strax över en miljon kronor.) – Priserna faller snabbt när man tillver- kar många enheter, men den här typen av anläggning får aldrig tillräckligt stora vo- lymer för att bli prisvärd. Det är bättre att lägga ett lokalt gsm-nät och sedan länka det till övriga nätet via en satellitlänk. Det Henrik Moberg säger är säkert sant. Problemet är att bara en basstation inte ger rent vatten, medicin och utbildning. Men detkanskelösersigombättrekommunika- tioner ger befolkningen bättre affärsmöj- ligheter. ■ MOBILA ZIMBABWE ’’Först byggs små nät på de välbärgade orterna, men sedan täcks även landsbygden ’’ m o b i l t i n t e r n e t Z I M B A B W E ZAMBIA BOTS- WANA Harare M O Ç A M B I Q UE A F R I K A GSM-täckning