guru.

November 2000

Läsposition 83

Originalsida, November 2000, läsposition 83
Originalbilden är referensen. Klicka för att förstora.

Läs sidans text

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

One Click Away, tack å hej

Vissa gränser måste man passera för att upptäcka. Fråga de där ingenjörerna som körde jeep in på fel sida om den irakiska gränsen, när de bara var ute i öknen för att titta på skorpioner, eller vad det nu egentligen var de tittade på där i hettan. Eller justitieministern som bara gjorde det som vem som helst skulle ha gjort, tog emot den miljon som erbjöds henne. Och fråga den australiensiska gångerskan som gått två mil och hade tvåhundra meter kvar till triumfens ögonblick när hon stoppades för oren gång. Väl över på andra sidan är gränsen så smärtsamt uppenbar och vägen tillbaka så orimligt lång.

Folk är så busybusy så de tjafsar inte ens emot, utan deletar bara.

I den virtuella världen är gränserna inte precis lättare att upptäcka. Där är folk så busybusy så de tjafsar inte ens emot, utan deletar bara. Vem orkar med nån som säger emot när tid är pengar och framtiden redan varit?

One Click Away, tack å hej, och du får aldrig veta om det var din egensinniga stavning, ditt underliga efternamn eller dina usla idéer som gjorde att du slutade få de där mailinglistorna till din dator. Dörren slängs inte igen med en smäll mitt ansiktet, utan flyttas bara diskret till en annan plats, och nästa gång du vill in, så har ingen nånsin hört talas om den. Personer med paranoid läggning ombeds omedelbart bege sig mot ett annat decennium. När allt inte bara är upp, upp, upp, så börjar den hårda sållningen.

Nybyggarandan börjar klinga av i Den Nya Världen, och att bara säga internet och vara 22 med många kompisar räcker inte längre för att få riskkapitalisterna att flämta och hala upp kortet. Ålderskrisen svalnade när de blev invalda i styrelsen och nu är det rättning i ledet som gäller. Fast med lite mer finess.

Ord som ung, geni, rebell och passion är ju ganska bra att hålla kvar i varumärket när allt kommer omkring, och många är de som vill få sitt namn förknippat med såna vitala uttryck. Det funkar dessutom bra i baren. Och riktigt som förr det blir det ju ändå aldrig mer.

Av rädsla för att skapa en klassiker som ”internet är en tillfällig fluga” så har skeptikerna duckat, men ett enkelt ”intet är nytt under solen” skulle få klart godkänt. För hittills har det nyaste nya blivit en blandning mellan näringslivets ryggdunkarkultur, där kontakter och stil är snäppet viktigare än kompetens, ”en bra kille kan man alltid lära upp och jag brukar jaga med hans far” och det där kittlande i att vara nära de som sticker ut och rör om.

Vanliga Vanja som jobbar som vanligt och tycker att det mesta är helt okay är nog bra, men vi vill ha Vilda Vera med fyra asiatiska skrynkelhundar, före detta strippa som började på kärnkraftverk och nu är mediemogul med en 22 år yngre venezuelsk älskare och som just tagit över ett internationellt bevakningsföretag. Sånt är kul att vara i närheten av.

I brist på egen karisma kan man ju trycka sig tätt intill och hoppas att lyskraften smittar. Inte just för skrynkelhundarnas skull, men de verkar öppna de rätta dörrarna. Och när gränsen mellan arbete och privatliv är högst flytande bör varje tillfälle till nyttiga kontakter utnyttjas.

Att bubbla smakportioner på bvc med rätt person är också ett sätt att sluta cirkeln och bilda en grupp. En som man kan ha användning för senare. Så har det fina folket alltid gjort. De subtila detaljerna avgör om man hör till eller inte. Men tyvärr, nån handbok finns inte. Inte ens på internet.

I de fina kretsarna är det ultravulgärt att lägga ny mat på gaffeln innan första tuggan är fullständigt svald, men totalt comme il faut att spy ner taxin på vägen hem. De små sakerna avslöjar ditt röda blod långt innan du själv märkt det. Det betyder inte att de inte kommer att vara vänliga mot dig, kanske till och med bjuda dig igen om du är en trevlig festare och en bra person att ha på listan – men du blir inte med i den inre kretsen. Och det är inte förrän du halkar över den magiska gränsen som du inser att du aldrig varit inne. ■

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

NOVEMBER 2000 GURu 83
Peter Malmqvist
är börsanalytiker på
Lorem Ipsum AB.
ULRIKA HJALMARSON
V
issa gränser måste man passera
för att upptäcka. Fråga de där in-
genjörerna som körde jeep in på
fel sida om den irakiska gränsen,
när de bara var ute i öknen för att
titta på skorpioner, eller vad det nu egentligen
var de tittade på där i hettan. Eller justitieminis-
tern som bara gjorde det som vem som helst
skulle ha gjort, tog emot den miljon som erbjöds
henne. Och fråga den australiensiska gånger-
skan som gått två mil och hade tvåhundra meter
kvar till triumfens ögonblick när hon stoppades
för oren gång. Väl över på andra sidan är gränsen så smärtsamt
uppenbar och vägen tillbaka så orimligt lång.
i den virtuella världen är gränserna inte precis lättare
att upptäcka. Där är folk så busybusy så de tjafsar inte ens emot,
utan deletar bara. Vem orkar med nån som säger emot när tid är
pengar och framtiden redan varit?
OneClickAway,tackåhej,ochdufåraldrigvetaomdetvardin
egensinnigastavning,dittunderligaefternamnellerdinauslaidé-
ersomgjordeattduslutadefådedärmailinglistornatilldindator.
Dörren slängs inte igen med en smäll mitt ansiktet, utan flyttas
bara diskret till en annan plats, och nästa gång du vill in, så har
ingen nånsin hört talas om den. Personer med paranoidläggning
ombedsomedelbartbegesigmotettannatdecennium.Näralltin-
te bara är upp, upp, upp, så börjar den hårda sållningen.
Nybyggarandan börjar klinga av i Den Nya Världen, och att
bara säga internet och vara 22 med många kompisar räcker inte
längre för att få riskkapitalisterna att flämta och hala upp kor-
tet. Ålderskrisen svalnade när de blev invalda i styrelsen och nu
är det rättning i ledet som gäller. Fast med lite mer finess.
Ord som ung, geni, rebell och passion är ju ganska bra att
hålla kvar i varumärket när allt kommer omkring, och många är
de som vill få sitt namn förknippat med såna vi-
tala uttryck. Det funkar dessutom bra i baren.
Och riktigt som förr det blir det ju ändå aldrig
mer.
Av rädsla för att skapa en klassiker som ”in-
ternet är en tillfällig fluga” så har skeptikerna
duckat, men ett enkelt ”intet är nytt under solen”
skulle få klart godkänt. För hittills har det nyaste
nya blivit en blandning mellan näringslivets
ryggdunkarkultur, där kontakter och stil är
snäppet viktigare än kompetens, ”en bra kille
kan man alltid lära upp och jag brukar jaga med
hans far” och det där kittlande i att vara nära de
som sticker ut och rör om.
vanliga vanja som jobbar som vanligt och
tycker att det mesta är helt okay är nog bra, men vi vill ha Vilda
Vera med fyra asiatiska skrynkelhundar, före detta strippa som
började på kärnkraftverk och nu är mediemogul med en 22 år
yngre venezuelsk älskare och som just tagit över ett internatio-
nellt bevakningsföretag. Sånt är kul att vara i närheten av.
I brist på egen karisma kan man ju trycka sig tätt intill och
hoppas att lyskraften smittar. Inte just för skrynkelhundarnas
skull, men de verkar öppna de rätta dörrarna. Och när gränsen
mellan arbete och privatliv är högst flytande bör varje tillfälle
till nyttiga kontakter utnyttjas.
Att bubbla smakportioner på bvc med rätt person är också
ett sätt att sluta cirkeln och bilda en grupp. En som man kan ha
användning för senare. Så har det fina folket alltid gjort. De sub-
tila detaljerna avgör om man hör till eller inte. Men tyvärr, nån
handbok finns inte. Inte ens på internet.
i de fina kretsarna är det ultravulgärt att lägga ny mat på
gaffeln innan första tuggan är fullständigt svald, men totalt
comme il faut att spy ner taxin på vägen hem. De små sakerna av-
slöjar ditt röda blod långt innan du själv märkt det. Det betyder
inte att de inte kommer att vara vänliga mot dig, kanske till och
med bjuda dig igen om du är en trevlig festare och en bra person
att ha på listan – men du blir inte med i den inre
kretsen. Och det är inte förrän du halkar över den
magiska gränsen som du inser att du aldrig varit
inne. ■
One Click Away, tack å hej
Ulrika Hjalmarson är
frilansjournalist och återkommande
krönikör i Guru.
ulrika.hjalmarson@brevet.nu
Folk är så
busybusy
så de tjafsar
inte ens emot,
utan deletar
bara.

Texter på sidan

Samma position i PDF →