November 2000
Läsposition 54

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
✌ VINNARE: REGIONEN
det ut på att storyn skulle leda fram till ett inköpsförlopp. Sen ler hon lite skevt, på ett sätt som säger allt. Hon är ändå en tjej som vuxit upp med H C Andersens arv och vet sedan vaggan att en historia är större än så. För henne är det mer intressant hur förhållandet till text ändras i datorn med webbläsare och hypertext.
– Det är en helt ny textform som man kan fundera på om den ändrar vår världsuppfattning.
Katunk! Här skulle man ju velat stanna och fundera, men Kristian är redan vidare om hur detta sprider sig till tidningar och här får svenska tidningar en hyllning för sina webbsatsningar och danska sågas rätt av.
– Herregud, jag var två timmar på Weekendavisens sajt utan att hitta namnet på deras kulturredaktör.
Lisbeth blir upprörd. Kristian lutar sig tillbaka:
– Varför ringde du dem inte?
Jesper skrattar. Jag undrar varför en som han med egen firma och så många år i branschen går här i sin smånoppiga tröja i stället för att, om inte tälja guld, så i varje fall dra in en rätt bra lön.
– Jag har gjort det. I tremånaders perioder. Men jobba tio–tolv timmar om dagen hela veckan. Det är ju holocaust! Visst finns där känslan av: wow! vi fixade det! – han spänner bicepsen i en sån där pose där män brukar säga Yes!!! när bollen går in och fortsätter:
– Man kan inte tänka på annat, du blir olycklig, hinner inte träffa dina vänner. Nej, här kan jag ju utvecklas lugnt och tänka nya spännande tankar.
Lisbeth och Kristian håller med:
– Min tjej skulle kunna tänka sig avancerad hardcore-programmering, men inte mer än 20 timmar i veckan, säger Kristian och jag blir lite paff. Visste ju att attityden i Danmark är en annan. Svenska redaktörer trodde man ljög förra året när det visade sig att danska ekonomer och jurister valde offentlig sektor med reglerad arbetstid framför att slita ihjäl sig för ett privat företag.
Lisbeth är lika kallsinnig. Fnissar åt titeln Content manager som en kursare från universitetet har.
– Det skulle döda kreativiteten. Nu värvar de ju humanister. Men man riskerar att bli nån sorts maskot. Titta vi har en humanist, hurra!
Frågan är vad de gör här bland grönsitsade snurrstolar och vita tavlor som är så kreativt. Så värst mycket har man inte hunnit på bara ett år, men informatören Mikael Kjaerbye berättar om musikerna som ordnade så att de kunde jamma i realtid över nätet och Kristian fyller i om grupparbetet i slutet av varje termin. Det blev en wap-tjänst om vilka krogar som är kul i kväll. Lisbeth pratar om filmprojektet tillsammans med tv 2 där tittarna är med och skriver historien och Jesper plockar ner det på bordet igen med en sådan där typiskt dryg akademikerkommentar:
– Nu är ju inte det speciellt nytt. Redan -71 gjordes en sån radioföljetong, var det inte Klaus Rifbjerg som höll i det...
Man ler, det är kunskap. Karln var ett år då. Men ska man fånga nuet utan att förbländas krävs att man vet var man stammar från. En tydlig linje går det ändå att se medan Kristian och Jesper munhuggs om att ingenjörer egentligen är mer kreativa än humanister. På it-högskolan jobbar man gärna tvärvetenskapligt i grupper, trivs med att slippa kompromissa för att få en marknad och viktigast, man utgår från individen och de egna behoven. Detta är ett särdrag hos danskarna ända sedan Grundtvigs och Kirkegaards dagar och kanske syns det tydligare för konformistiska svenskar än för dem själva. En självklar kaxighet som till och med törs ge fingret åt hela emu om det inte passar.
De är stolta över vad de kan och gör.
– Folk som ska göra webb-tv nu skulle ha nytta av en kurs här. Vi kan otroligt mycket om vad som gör att en historia fungerar. Bara för att det finns två slut blir den ju inte dubbelt så bra. Jag tror den blir hälften så bra, säger Jesper.
Kristian håller en liten utläggning om vådan av att söka nyttan i allt, hur det stänger in tanken, och att mycket kan räknas ut, som hur många tandläkare som behövs, men hur många filosofer ska utbildas för att hitta ett geni som åstadkommer ett fundamentalt paradigmskifte?
Medan Jesper fiddlar med sin handdator berättar Lisbeth om ryssen som kartlagt folksagorna och kommit fram till först 31 och sedan sju grundteman i alla berättelser.
De vet inte om det sker här i Köpenhamn i Öresundsregionen att man får se ett intelligentare, mer intressant nät. De har ingen brådska men antyder fördomen att alla svenskar är ingenjörer. Alltså kreativa men tråkiga.
Jag passar på att berätta om den svenska ångesten över att det inte utbildas nog ingenjörer. Men att man nu kommit på knepet. Kalla det humanistingenjör och 431 söker 30 platser. Till och med kvinnor går det att lura dit då. De gapskrattar.
Utanför på huvudgatan luktar det joint, ja, där går en tjej och puffar lugnt i oktobersolens sken. Hennes kille har sparat en liten rastalock i nacken och de fnittrar mot varandra när shawarmasåsen rinner ur mungipan. En businesskvinna med driv i klackarna stannar till. Hon är gammal nog att ha varit med på 70-talet och hon känner lukten. Ser paret och ler så där inåtvänt som man bara gör åt alldeles speciella minnen. Det är fredagseftermiddag och Köpenhamn varvar långsamt upp sig. Tryck på krogen blir det först en bit efter midnatt. Och det är en brokigare skara som rör sig ute än man ser i Stockholm. Här huserar en hållning betydligt coolare än den pengakåta, ängsliga svenska stressen. Visserligen har webbfirmorna börjat segla upp här också, självklart, och plommonfärgade skjortkragar glimtar till utanför kaféerna där latten är dubbelt så dyr som en ”grön” på bodegan.
Kan de också göra något läckert? Något som ruskar om en stereotyp bransch. Just nu är fortfarande film hippast här, men något slumrar under gränssnitten.
Dansken tänker, och han tänker först och främst på att ha det gott. Ska det ske något bör det vara tillsammans med andra och humorn får aldrig försvinna.
Stil, elegans och en renhet i designen sitter i de kulturella generna.
I Danmarks städer – landsbygden är något annat: mest grisbönder, missionshus och ecstasy – i byn som city heter, där finns en stolthet. Hennafärgade kvinnor på cykel som passerat klimakteriet men behåller en läcker kick-ass-attityd cyklar runt bland hip-hoppojkar i värsta tonåren som för ett vettigt samtal med vuxna och de gråsprängda männen i skinnpaj blev aldrig små gubbar. De ser ut som något Amelialäsare kunde falla på knä framför.
Här har de inte bråttom, livet är långt och de lever det nu, inte sedan, när det där som bara måste lyckas eventuellt har kraschat och Losec-burken står vid sidan av aftershaven i badrumsskåpet.
Barsebäck stänger, dansken kan inte hållas på knä med teknikens hjälp och Ernst-Hugo är död. Så när dyker det upp en webbens von Trier och skåpar ut resten? Inte med teknik utan med innehåll. Det kan ske här eller i Holland eller i Storbritannien eller… ■
Magnus Bejmar är frilansskribent. Han gillar flipperspel och katter och befinner sig just nu i äppelkakelandet Blekinge.
Jobba tio-tolv timmar om dan hela veckan. Det är ju holocaust!
Folk som gör webb-tv nu skulle ha nytta av en kurs här
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
54 GURu XXXXX 2000 det ut på att storyn skulle leda fram till ett inköpsförlopp. Sen ler hon lite skevt, på ett sätt som säger allt. Hon är ändå en tjej som vuxit upp med H C Andersens arv och vet sedan vaggan att en historia är större än så. För henne är det mer intressant hur förhål- landet till text ändras i datorn med webbläsare och hypertext. – Det är en helt ny textform sommankanfunderapåomden ändrar vår världsuppfattning. katunk! här skulle man juvelatstannaochfundera,men Kristian är redan vidare om hur detta sprider sig till tidningar och här får svenska tidningar en hyllning för sina webbsatsning- ar och danska sågas rätt av. – Herregud, jag var två timmar på Week- endavisens sajt utan att hitta namnet på de- ras kulturredaktör. Lisbeth blir upprörd. Kristian lutar sig tillbaka: – Varför ringde du dem inte? Jesper skrattar. Jag undrar varför en som han med egen firma och så många år i bran- schengårhärisinsmånoppigatröjaistället föratt,omintetäljaguld,såivarjefalldrain en rätt bra lön. –Jaghargjortdet.Itremånadersperioder. Men jobba tio–tolv timmar om dagen hela veckan. Det är ju holocaust! Visst finns där känslanav:wow!vifixadedet!–hanspänner bicepseniensåndärposedärmänbrukarsä- gaYes!!!närbollengårinochfortsätter: – Man kan inte tänka på annat, du blir olycklig, hinner inte träffa dina vänner. Nej, här kan jag ju utvecklas lugnt och tänka nya spännande tankar. Lisbeth och Kristian håller med: – Min tjej skulle kunna tänka sig avance- rad hardcore-programmering, men inte mer än 20 timmar i veckan, säger Kristian och jag blir lite paff. Visste ju att attityden i Danmark är en annan. Svenska redaktörer trodde manljögförraåretnärdetvisadesig att danska ekonomer och jurister valde of- fentlig sektor med reglerad arbetstid fram- för att slita ihjäl sig för ett privat företag. Lisbethärlikakallsinnig.Fnissaråttiteln Content manager som en kursare från uni- versitetet har. – Det skulle döda kreativiteten. Nu vär- var de ju humanister. Men man riskerar att bli nån sorts maskot. Titta vi har en huma- nist, hurra! Frågan är vad de gör här bland grönsit- sade snurrstolar och vita tavlor som är så kreativt. Så värst mycket har man inte hun- nit på bara ett år, men informatören Mikael Kjaerbye berättar om musikerna som ord- nade så att de kunde jamma i realtid över nätet och Kristian fyller i om grupparbetet i slutet av varje termin. Det blev en wap- tjänst om vilka krogar som är kul i kväll. Lis- beth pratar om filmprojektet tillsammans med tv 2 där tittarna är med och skriver his- torien och Jesper plockar ner det på bordet igen med en sådan där typiskt dryg akademikerkommentar: – Nu är ju inte det speciellt nytt. Redan -71 gjordes en sån radioföljetong, var det inte Klaus Rifbjerg som höll i det... Man ler, det är kunskap. Karln var ett år då. Men ska man fånga nuet utan att förbländas krävs att man vet var man stam- mar från. En tydlig linje går det ändå att se medan Kristian och Jesper munhuggs om att inge- njörer egentligen är mer kreativa än huma- nister. På it-högskolan jobbar man gärna tvärvetenskapligt i grupper, trivs med att slippa kompromissa för att få en marknad och viktigast, man utgår från individen och de egna behoven. Detta är ett särdrag hos danskarna ända sedan Grundtvigs och Kir- kegaards dagar och kanske syns det tydliga- re för konformistiska svenskar än för dem själva. En självklar kaxighet som till och med törsgefingretåthelaemuomdetintepassar. de är stolta över vad de kan och gör. – Folk som ska göra webb-tv nu skulle ha nytta av en kurs här. Vi kan otroligt mycket om vad som gör att en historia fungerar. Ba- ra för att det finns två slut blir den ju inte dubbelt så bra. Jag tror den blir hälften så bra, säger Jesper. Kristian håller en liten utläggning om vådan av att söka nyttan i allt, hur det stäng- er in tanken, och att mycket kan räknas ut, som hur många tandläkare som behövs, men hur många filosofer ska utbil- das för att hitta ett geni som åstadkommer ett fundamen- talt paradigmskifte? Medan Jesper fiddlar med sin handdator berättar Lisbeth om ryssen som kartlagt folksa- gorna och kommit fram till först 31 och sedan sju grundte- man i alla berättelser. De vet inte om det sker här i Köpenhamn iÖresundsregionenattmanfårseettintelli- gentare, mer intressant nät. De har ingen brådska men antyder fördomen att alla svenskar är ingenjörer. Alltså kreativa men tråkiga. Jag passar på att berätta om den svenska ångesten över att det inte utbildas nog ingenjörer. Men att man nu kommit på kne- pet. Kalla det humanistingenjör och 431 sö- ker 30 platser. Till och med kvinnor går det att lura dit då. De gapskrattar. utanför på huvudgatan luktar det joint,ja,därgårentjej ochpuffarlugntiok- tobersolens sken. Hennes kille har sparat en liten rastalock i nacken och de fnittrar mot varandra när shawarmasåsen rinner ur mungipan. En businesskvinna med driv i klackarna stannar till. Hon är gammal nog att ha varit med på 70-talet och hon känner lukten. Ser paret och ler så där inåtvänt som man bara gör åt alldeles speciella minnen. Det är fredagseftermiddag och Köpenhamn varvar långsamt upp sig. Tryck på krogen blir det först en bit efter midnatt. Och det är en brokigare skara som rör sig ute än man ser i Stockholm. Här huserar en hållning be- tydligt coolare än den pengakåta, ängsliga svenska stressen. Visserligen har webbfir- morna börjat segla upp här också, själv- klart, och plommonfärgade skjortkragar glimtar till utanför kaféerna där latten är dubbelt så dyr som en ”grön” på bodegan. Kan de också göra något läckert? Något som ruskar om en stereotyp bransch. Just nu är fortfarande film hippast här, men nå- got slumrar under gränssnitten. Dansken tänker, och han tänker först och främst på att ha det gott. Ska det ske nå- got bör det vara tillsammans med andra och humorn får aldrig försvinna. Stil, elegans och en renhet i designen sit- ter i de kulturella generna. i danmarks städer – landsbygden är något annat: mest grisbönder, missionshus och ecstasy – i byn som city heter, där finns en stolthet. Hennafärgade kvinnor på cykel som passerat klimakteriet men behåller en läcker kick-ass-attityd cyklar runt bland hip-hoppojkar i värsta tonå- ren som för ett vettigt samtal med vuxna och de gråsprängda män- neniskinnpajblevaldrigsmågub- bar. De ser ut som något Amelialä- sarekundefallapåknäframför. Här har de inte bråttom, livet är långt och de lever det nu, inte sedan, när det där som bara måste lyckas eventuellt har kraschat och Losec-burken står vid sidan av af- ter shaven i badrumsskåpet. Barsebäck stänger, dansken kan inte hål- las på knä med teknikens hjälp och Ernst- Hugo är död. Så när dyker det upp en web- bensvonTrierochskåparutresten?Intemed teknik utan med innehåll. Det kan ske här el- leriHollandelleriStorbritannieneller… ■ Magnus Bejmar är frilansskribent. Han gillar flipperspel och katter och befinner sig just nu i äppelkakelandet Blekinge. ✌VINNARE: REGIONEN ’’ Jobba tio- tolv timmar om dan hela veckan. Det är ju holocaust! ’’ ’’Folk som gör webb-tv nu skulle ha nytta av en kurs här ’’ 54 GURu NOVEMBER 2000