November 2000
Läsposition 37

Läs sidans text
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
Internet är fullt av fossiler
I förra seklets början hittade paleontologen George Walcott internets framtid högt uppe i Klippiga Bergen i Kanada, på en bergsrygg på nästan 3 000 meters höjd mellan Mount Field och Mount Wapta.
Internets framtid var inte mycket att titta på, ett mörkt skifferlager i bergssidan, drygt två meter högt där det var som tjockast och bara ett sjuttiotal meter långt. Det var lätt att missa det, inte minst för att man har en av den nordamerikanska kontinentens vackraste utsikter om man vänder blicken åt väster.
Men här uppe på bergsslänten hittade Walcott en massa fossiler som inte bara har förändrat vår syn på livet här på jorden utan också ger oss en ledtråd till internets framtid.
Vad är utveckling? Det fanns en tid när man trodde att allt var enkelt i början, att encelliga djur gav upphov till flercelliga och att arterna specialiserade sig och att livets träd gradvis fick allt fler och fler grenar.
Att utvecklingen obönhörligen gick från det enkla, okomplicerade till det komplexa, sammansatta, innan vi till slut nådde fram till skapelsens krona, oss själva.
Det är fel.
I avlagringarna i Burgess-skiffern hittade Walcott nämligen en näst intill osannolik rikedom av djur och arter. Inte bara representanter för alla nu kända art-familjer utan också en väldig massa kryp, knott och oknytt vars like aldrig skådats.
De här djuren levde alla för 570 miljoner år sedan i en period som kallas den cambriska explosionen. Explosion därför att efter en dryg miljard år av encelligt liv där egentligen inget av intresse inträffat så dyker det plötsligt och utan förvarning upp denna häpnadsväckande rika fauna av flercelliga djur.
Opabinia hade sju ögon, tre svansar med något som ser ut som kylflänsar och en snabel som slutade i en kräftklo. Nectocaris ser ut som en ål med en räkas huvud.
Anomalocaris var så underlig att forskarna länge trodde att delarna kom från tre olika djur och ingen begriper sig ens på den samling av taggar, rör och tentakler som kallas Hallucigenia.
Ingen djuridé verkar ha varit för konstig för att kunna existera de här första, vilda åren. Och sedan, efter en förhållandevis kort period har de flesta dött ut.
De enda som blev kvar var anfäderna till de artfamiljer vi har idag: bakterier, svampar, växter, ryggradsdjur och insekter. Alla de andra sopades bort.
Det var som om naturen plötsligt hittade på en ny affärsidé, flercelliga djur, och omedelbart inledde några år av vild experimentlusta där den testade alla upptänkliga olika organismer innan den till sist stannade för några få basmodeller, bestämde sig för att just dessa hade framtiden för sig och sedan lät resten dö bort, avskrivna som mindre lyckade försök.
Alltså, livet utvecklades så att först skapades en väldig massa varianter och sedan dog alla utom några få, de mest livskraftiga, ut.
Och på dem byggde allt fortsatt liv vidare.
Är det internets framtid?
Kanske. Vi har just gått genom en period av nyskapande och nyföretagande som saknar motstycke i mänsklighetens historia, en explosion av affärsliv där ingen idé varit för vild för att bli testad. Push, java, m-handel, folk som fick betalt för att titta på annonser, bestäm priset själv, auktioner, omvända auktioner, dynamisk prissättning, gratis pc åt folket, försäljning av stenrösen över internet och vertikalt nischade b2b-portaler, allt har vi prövat i några år nu.
Och nu är internets cambriska explosion över. Nu börjar de mindre livsdugliga experimenten dö ut. Och denna massdöd har bara börjat.
När den är slut kommer vi att stå där med fyra eller kanske fem fungerande affärsmodeller kvar och det är dem vi kommer att bygga vidare på. ■
Nu är internets cambriska explosion över. Nu börjar de mindre livsdugliga experimenten dö ut.
Erik Hörnfeldt är CVO på Halogen och skriver i nästa Guru om vin & sprit. erik@hornfeldt.se
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
NOVEMBER 2000 GURu 37 Peter Malmqvist är börsanalytiker på Lorem Ipsum AB. ERIK HÖRNFELDT förra seklets början hittade paleontologen George Walcott internets framtid högt up- pe i Klippiga Bergen i Kanada, på en bergs- rygg på nästan 3 000 meters höjd mellan Mount Field och Mount Wapta. Internets framtid var inte mycket att titta på, ett mörkt skifferlager i bergssidan, drygt två meter högt där det var som tjockast och bara ett sjuttiotal meter långt. Det var lätt att missa det, in- te minst för att man har en av den nordamerikans- ka kontinentens vackraste utsikter om man vän- der blicken åt väster. Men här uppe på bergsslänten hittade Walcott en massa fossiler som inte bara har förändrat vår syn på livet här på jorden utan också ger oss en ledtråd till internets framtid. Vad är utveckling? Det fanns en tid när man trodde att allt var en- kelt i början, att encelliga djur gav upphov till flercelliga och att ar- terna specialiserade sig och att livets träd gradvis fick allt fler och fler grenar. Att utvecklingen obönhörligen gick från det enkla, okomplice- rade till det komplexa, sammansatta, innan vi till slut nådde fram till skapelsens krona, oss själva. Det är fel. i avlagringarna i burgess-skiffern hittade Walcott nämligen en näst intill osannolik rikedom av djur och arter. Inte ba- ra representanter för alla nu kända art-familjer utan också en väldig massa kryp, knott och oknytt vars like aldrig skådats. De här djuren levde alla för 570 miljoner år sedan i en period som kallas den cambriska explosionen. Explosion därför att efter en dryg miljard år av encelligt liv där egentligen inget av intresse in- träffat så dyker det plötsligt och utan förvarning upp denna häp- nadsväckande rika fauna av flercelliga djur. Opabinia hade sju ögon, tre svansar med något som ser ut som kylflänsar och en snabel som sluta- de i en kräftklo. Nectocaris ser ut som en ål med en räkas huvud. Anomalocaris var så underlig att forskarna länge trodde att delarna kom från tre olika djur och ingen begriper sig ens på den samling av tag- gar, rör och tentakler som kallas Hallucigenia. Ingen djuridé verkar ha varit för konstig för att kunna existera de här första, vilda åren. Och sedan, efter en förhållandevis kort period har de flesta dött ut. De enda som blev kvar var anfäderna till de art- familjer vi har idag: bakterier, svampar, växter, ryggradsdjur och insekter. Alla de andra sopades bort. Det var som om naturen plötsligt hittade på en ny affärsidé, flercelliga djur, och omedelbart in- ledde några år av vild experimentlusta där den tes- tade alla upptänkliga olika organismer innan den till sist stannade för några få basmodeller, bestämde sig för att just dessa hade fram- tiden för sig och sedan lät resten dö bort, avskrivna som mindre lyckade försök. alltså, livet utvecklades så att först skapades en väldig massa varianter och sedan dog alla utom några få, de mest livskraf- tiga, ut. Och på dem byggde allt fortsatt liv vidare. Är det internets framtid? Kanske. Vi har just gått genom en period av nyskapande och ny- företagande som saknar motstycke i mänsklighetens historia, en explosion av affärsliv där ingen idé varit för vild för att bli testad. Push, java, m-handel, folk som fick betalt för att titta på annonser, bestäm priset själv, auktioner, omvända auktioner, dynamisk pris- sättning, gratis pc åt folket, försäljning av stenrösen över internet och vertikalt nischade b2b-portaler, allt har vi prövat i några år nu. Och nu är internets cambriska explosion över. Nu börjar de mindre livsdugliga experimenten dö ut. Och denna massdöd har bara börjat. När den är slut kommer vi att stå där med fyra el- ler kanske fem fungerande affärsmodeller kvar och det är dem vi kommer att bygga vidare på. ■ Internet är fullt av fossiler Erik Hörnfeldt är CVO på Halogen och skriver i nästa Guru om vin & sprit. erik@hornfeldt.se Nu är internets cambriska explosion över. Nu börjar de mindre livsdugliga experimenten dö ut. I