guru.

Januari 2001 · reportage/debatt

Inte en personalfest till!

Artikel om pressen att delta i personalfester, fredagsöl och mingel i it-branschen; anonyma konsulter beskriver stress, nätverkande och behovet av att säga nej.

Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.

Januari 2001 · läsposition 88

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

Inte en personalfest till!

Fredagsölen är bra för ditt nätverk. Men du måste ha ett liv också.

Julfester. Pubmingel. Lunchträffar. Fredagsöl. Överallt. Du vill inte, men företaget och kunderna bjuder och du förväntas komma.

Corporate Fun eller ha kul på jobbet. Idag är vi nästan socialt överambitiösa. Pressen finns där att visa sig socialt kompetent och ”ställa upp” på mingel, synas på de rätta barerna, gå på personalöl och personalfester.

Medvetenheten om att ”det är bra för mitt nätverk” tar ofta udden av den spontana glädjen de sociala tillställningarna borde vara laddade med, i stället känner man sig tvungen att gå. Resultatet är att man får mindre tid för sig själv och sina egna tankar.

– Usch, vi har personalfest på onsdag. Vi har fan jämt personalfest – jag är så jäkla trött på det – för det ses inte med blida ögon om man uteblir från sociala övningar.

Så lät det i ett mail från en vän som arbetar på en av Sveriges stora portaler.

Är det så idag att den sociala hysterin leder oss in i ett träsk av personalfester, fredagsöl, skidresor med jobbarkompisarna till Åre?

Ja, vår fullständigt ovetenskapliga undersökning (i nätverket, oh gosh) visar att folk har fått nog.

– Ändå har jag blivit bättre på att säga nej – aldrig mer än tre-fyra bokade kvällar i veckan. Innan var det helt hysteriskt – olika sociala aktiviteter varenda jävla kväll, vecka efter vecka. Jag var helt sönderstressad, fortsätter vännen.

Många skulle säkert avfärda det som ett lyxproblem, men faktum är att många – framför allt högt uppsatta personer i ”hippa” branscher – far fysiskt illa av mingel- och representationshetsen.

– Kom ihåg att förr när man representerade jobbade folk oftast inte lika hårt som många gör idag. 60–80 timmars extremt psykiskt hårda arbetsveckor ska kombineras med vindrickande och snick-snackande. Det kan ta knäcken på vem som helst. Påtvingat socialt arbete kan vara värre än självvalt arbete, säger vd:n för en stor pr-byrå.

– Allt socialt liv som på något sätt berör jobbet och det yrkesmässiga nätverket räknas som jobb för mig. Därför blir det ännu svårare när arbetsgivarna försöker arrangera allt fler evenemang utanför jobbet, det blir helt enkelt mindre tid över att koppla av på. Jag känner kollegor som gärna avstår från en fredagsöl för att de, som de säger, ”har ett liv”, säger en kvinnlig it-konsult.

Det ses inte med blida ögon om man uteblir från sociala övningar

När man umgås med kunder, kollegor eller kontakter i jobbet ska man odla både sitt eget varumärke och ibland även arbetsgivarens. Helst ska man vara både spirituell, allmänt socialt begåvad och berätta senaste nytt från branschen. Allt för att ge intryck av att vara framgångsrik.

– På många fester och annat tycker jag att folk söker kontakter till nätverket. Det är trist, för det betyder att jag är mer intressant som yrkesmänniska än som person, fortsätter hon.

För människor med karriärambitioner, som vill komma upp sig i företaget eller mingla sig till ett namn i branschen, kan nätverkandet och umgängeslivet ta abnorma proportioner.

– Jag har sett människor utveckla sociopatiska drag. De måste vara med på allt, plocka upp korridor- och pubsnack, hålla sig kompis med alla och synas. Det kan göras på ett kalkylerande sätt och kanske lyckas.

Problemen uppstår om de inte får utdelning på allt minglande, och helt plötsligt inser att de sumpat en massa ledig tid för ingenting. Då sitter de ordentligt fast i eq-träsket, säger en man på en av Sveriges större i internetkonsultföretag.

Visst behöver vi mötas och mingla över våra jobb, yrkessituationer och branschen. Men var finns det andra? undrar en kvinnlig it-konsult i ett mail, och fortsätter:

– Jag saknar humanistiska, kulturella och naturvetenskapliga resonemang när man träffas i ”den nya ekonomin”. Det är så väldigt mycket affärsplaner, nya tekniker, marknadsanalys och aktörsutvärdering. Vart försvann allmänbildningen? Mera referenser till ”Ett med naturen-film”, dn-kultur, Illustrerad vetenskap, Hjärnkontoret och Naturhistoriska museet! Internet skulle ju göra oss till renässansfurstar…

Men mingel och fester har goda sidor också, det ger oftast en mer personlig relation till arbetskamraterna. Efter ett par öl är det enklare för oss svenskar att fråga varför chefen verkar så pressad, och han eller hon kan svara ärligt. Det ger ökad förståelse och minskad friktion. I slutändan är det viktigast att kunna säga nej.

– När det börjar gå ut över familj och övriga vänner har det gått snett.

Lever du hela ditt liv genom jobbet har du blivit livegen, säger en pr-konsult.

JAN OLSSON

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

VÄLFÄRD EN SIDA OM TILLSTÅNDET I NATIONEN
Inte en personalfest till!
ulfester. Pubmingel. Lunchträffar. Fre-
dagsöl. Överallt. Du vill inte, men företa-
get och kunderna bjuder och du förväntas
komma.
Corporate Fun eller ha kul på jobbet. Idag är
vi nästan socialt överambitiösa.
Pressen finns där att visa sig soci-
alt kompetent och ”ställa upp”
på mingel, synas på de rätta ba-
rerna, gå på personalöl och per-
sonalfester.
Medvetenheten om att ”det
är bra för mitt nätverk” tar ofta udden av den
spontana glädjen de sociala tillställningarna
borde vara laddade med, i stället känner man sig
tvungen att gå. Resultatet är att man får mindre
tid för sig själv och sina egna tankar.
– Usch, vi har personalfest på onsdag. Vi har
fan jämt personalfest – jag är så jäkla trött på det
– för det ses inte med blida ögon om man uteblir
från sociala övningar.
Så lät det i ett mail från en vän som arbetar på
en av Sveriges stora portaler.
Är det så idag att den sociala hysterin leder
oss in i ett träsk av personalfester, fredagsöl,
skidresor med jobbarkompisarna till Åre?
Ja, vår fullständigt ovetenskapliga undersök-
ning (i nätverket, oh gosh) visar att folk har fått
nog.
– Ändå har jag blivit bättre på att säga nej –
aldrig mer än tre-fyra bokade kvällar i veckan.
Innan var det helt hysteriskt – olika sociala akti-
viteter varenda jävla kväll, vecka efter vecka. Jag
var helt sönderstressad, fortsätter vännen.
många skulle säkert avfärda det som ett
lyxproblem, men faktum är att många – framför
allt högt uppsatta personer i ”hippa” branscher –
farfysisktillaavmingel-ochrepresentationshet-
sen.
– Kom ihåg att förr när man representerade
jobbade folk oftast inte lika hårt som många gör
idag. 60–80 timmars extremt psykiskt hårda ar-
betsveckor ska kombineras med vindrickande
och snick-snackande. Det kan ta knäcken på vem
som helst. Påtvingat socialt arbete kan vara värre
än självvalt arbete, säger vd:n för en stor pr-byrå.
– Allt socialt liv som på något sätt berör job-
bet och det yrkesmässiga nätverket räknas som
jobb för mig. Därför blir det ännu svårare när ar-
betsgivarna försöker arrangera allt fler evene-
mang utanför jobbet, det blir helt enkelt mindre
tid över att koppla av på. Jag känner kollegor
som gärna avstår från en fredagsöl för att de,
som de säger, ”har ett liv”, säger en kvinnlig it-
konsult.
När man umgås med
kunder, kollegor eller
kontakter i jobbet ska
man odla både sitt eget
varumärke och ibland
även arbetsgivarens.
Helst ska man vara både spirituell, allmänt soci-
alt begåvad och berätta senaste nytt från bran-
schen. Allt för att ge intryck av att vara fram-
gångsrik.
–På många fester och annat tycker jag att folk
söker kontakter till nätverket. Det är trist, för det
betyder att jag är mer intressant som yrkesmän-
niska än som person, fortsätter hon.
för människor med karriärambitioner,
som vill komma upp sig i företaget eller mingla
sig till ett namn i branschen, kan nätverkandet
och umgängeslivet ta abnorma proportioner.
– Jag har sett människor utveckla sociopatis-
ka drag. De måste vara med på allt, plocka upp
korridor- och pubsnack, hålla sig kompis med
alla och synas. Det kan göras på ett kalkylerande
sätt och kanske lyckas.
Problemen uppstår om de inte får utdelning
på allt minglande, och helt plötsligt inser att de
sumpat en massa ledig tid för ingenting. Då sit-
ter de ordentligt fast i eq-träsket, säger en man
på en av Sveriges större i internetkonsultföretag.
Visst behöver vi mötas och mingla över våra
jobb, yrkessituationer och branschen. Men var
finns det andra? undrar en kvinnlig it-konsult i
ett mail, och fortsätter:
– Jag saknar humanistiska, kulturella och na-
turvetenskapliga resonemang när man träffas i
”dennyaekonomin”. Detärsåväldigtmycketaf-
färsplaner, nya tekniker, marknadsanalys och
aktörsutvärdering. Vart försvann allmänbild-
ningen? Mera referenser till ”Ett med naturen-
film”, dn-kultur, Illustrerad vetenskap, Hjärn-
kontoret och Naturhistoriska museet! Internet
skulle ju göra oss till renässansfurstar…
men mingel och fester har goda sidor
också, det ger oftast en mer personlig relation till
arbetskamraterna. Efter ett par öl är det enklare
för oss svenskar att fråga varför chefen verkar så
pressad, och han eller hon kan svara ärligt. Det
ger ökad förståelse och minskad friktion. I slut-
ändan är det viktigast att kunna säga nej.
– När det börjar gå ut över familj och övriga
vänner har det gått snett.
Leverduheladittlivgenomjobbethardubli-
vit livegen, säger en pr-konsult.
ERIKA AUGUSTINSSON
JAN ISAKSON
JA N O L SS O N
◗ Fredagsölen är bra för ditt nätverk. Men du måste ha ett liv också.
’’
Det ses inte med
blida ögon om man uteblir
från sociala övningar
’’
88 GURu JANUARI 2001
J

Läs sidan med originalbild →