Januari 2001 · reportage/analys
Get Slow 2001 – ekonomin efter internetbubblan
Artikeln diskuterar hur snabbhetskulturen och kapitalflödet i internetbranschen följdes av kraschen, mediernas roll, småsparares förluster och branschröster. Lyfter bestående positiva effekter och uppmanar att sänka tempot.
Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.
Januari 2001 · läsposition 45
AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.
UT ekonomin
SPEED WINS, HOW FAST ARE YOU? och How to speed up your start-up. Det är nyckelfraserna på amerikanska branschmagasinet Fast Companys omslag i maj i år.
Inne i tidningen trumpetar de ut att en internetentreprenör har fyra månader på sig att gå från idé till färdig produkt.
”Det är fyra månader eller game-over”, säger J. Neil Weintraut på 21st Century Internet Venture Partners och får medhåll av Jeff Levy, vd på företagskuvösen E-hatchery:
”Du kan alltid få mer pengar, men du kan aldrig få mer tid. Tiden tar inte hänsyn till någon.”
Det här var i maj!
Men Fast Companys artikel var bara pricken över i på den snabbhetshysteri som rått i internetbranschen i flera år. I Sverige har budskapet mässats av våra egna profeter. Mest känt är kanske Framfabgrundaren Jonas Birgerssons gamla Napoleoncitat ”I krig kan inget kompensera förlorad tid”.
Citatet har använts flitigt för att illustrera både behovet av en snabb bredbandsutbyggnad och nödvändigheten av att Framfab skulle anställa folk och öppna nya kontor i rekordtakt.
Idag får de entreprenörer och aktieägare som gick på myten att fart är allt, och inte hann lämna bolagen i tid, betala dyrt.
Hela turbostrategin byggde på en aldrig sinande ström av riskkapital. Plötsligt var det tvärbroms i USA och tvärstopp i Sverige, eftersom vår riskkapitalmarknad är både mindre och yngre än den amerikanska.
Samtidigt satt och sitter många företag med skyhöga fasta kostnader, lokaler, personal och med en mjukvara som kostat mångmiljonbelopp att ta fram. Men försäljningen hade ännu inte kommit igång.
Kravet på att allt skulle gå fort, fort, fort gjorde också att allt blev dyrare än nödvändigt. Det fanns inte tid till ett normalt upphandlingsförfarande, det viktigaste var att saker och människor kom på plats. I jakten på tid spenderade man från höften. Det är en viktig orsak till att många företag brände fantastiska summor på mycket kort tid.
Så gick Boo.com i konkurs. Plötsligt var de gamla värderingsmodellerna med fokus på vinst och växa av egen kraft tagna till heders igen.
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
SLUT JANUARI 2001 GURu 45 buskarna. Han sprang hit och dit och smakade på så många olika växter som han kunde hitta. Sköldpaddan letade lugnt reda på de blad han kände till och åt upp dem. – Oh, vad långsamt du kryper, sa haren till sköldpaddan. – Jaså, tycker du det, sa sköldpaddan. – Ja, du kommer ju ingen vart, så SPEED WINS, HOW FAST ARE YOU? och How to speed up your start-up. Det är nyckelfraserna på amerikanska branschmagasinet Fast Companys omslag i maj i år. Inne i tidningen trumpetar de ut att en internetentreprenör har fyra månader på sig att gå från idé till färdig produkt. ”Det är fyra månader eller game-over”, säger J. Neil Weintraut på 21st Century Internet Venture Partners och får medhåll av Jeff Levy, vd på före- tagskuvösen E-hatchery: ”Du kan alltid få mer pengar, men du kan aldrig få mer tid. Tiden tar in- te hänsyn till någon.” Det här var i maj! Men Fast Companys artikel var bara pricken över i på den snabbhets- hysteri som rått i internetbranschen i flera år. I Sverige har budskapet mäs- sats av våra egna profeter. Mest känt är kanske Framfabgrundaren Jonas Birgerssons gamla Napoleoncitat ”I krig kan inget kompensera förlorad tid”. Citatet har använts flitigt för att illustrera både behovet av en snabb bredbandsutbyggnad och nödvändigheten av att Framfab skulle anställa folk och öppna nya kontor i rekordtakt. Idag får de entreprenörer och aktieägare som gick på myten att fart är allt, och inte hann lämna bolagen i tid, betala dyrt. Hela turbostrategin byggde på en aldrig sinande ström av riskkapital. Plötsligt var det tvärbroms i usa och tvärstopp i Sverige, eftersom vår risk- kapitalmarknad är både mindre och yngre än den amerikanska. Samtidigt satt och sitter många företag med skyhöga fasta kostnader, lokaler, personal och med en mjukvara som kostat mångmiljonbelopp att ta fram. Men försäljningen hade ännu inte kommit igång. Kravet på att allt skulle gå fort, fort, fort gjorde också att allt blev dyrare än nödvändigt. Det fanns inte tid till ett normalt upphandlingsförfaran- de, det viktigaste var att saker och människor kom på plats. I jakten på tid spenderade man från höften. Det är en viktig orsak till att många företag brände fantastiska summor på mycket kort tid. Så gick Boo.com i konkurs. Plötsligt var de gamla värderingsmodeller- na med fokus på vinst och växa av egen kraft tagna till heders igen. t ekonomin a rätt. Grattis! 57 Bubblor som sprack.
Januari 2001 · läsposition 46
GET SLOW 2001
”Det finns ingen
Det är som att prata om en ny fysik, vilken skulle innebära
– I början krävde investerarna bara tillväxt, sedan gjorde kapitalmarknaden en helomvändning. Dressmart var helt beroende av externt kapital. När inte det kom gick det inte ihop och vi fick lägga ned, säger Mathias Plank, grundare av Dressmart, som såldes till klädföretaget New Wave för en symbolisk krona sedan riskkapitalet på 200 miljoner kronor tagit slut.
Det behövdes inte mer för att internetbubblan skulle spricka. Riskkapitalisterna slog igen locken till skattkistorna – ridå.
MEN ÄR DET VERKLIGEN ingenting mer som hänt? Nej, faktiskt inte.
– Det är viktigt att göra skillnad på bolagen och bolagens värdering. Skiljer man på det är det inte så mycket som hänt egentligen. Det finns ingen ny ekonomi. Det är som att prata om en ny fysik, vilken skulle innebära att en kopp inte faller i golvet om man släpper den. Nu finns det visserligen förslag till en ny fysik, men i ekonomin är det ingenting nytt som hänt, där är det fortfarande grundläggande efterfrågemodeller som gäller, säger Kjell A Nordström, professor vid Handelshögskolan i Stockholm.
Jakob Tolleryd, vd för företaget Carambole och författare till boken ”Värdering av tillväxtföretag”, är skrämd av hur riskkapitalister och journalister ”verkar agera i symbios”, båda grupperna springer i flock och ingen – eller ytterst få – vågar gå mot strömmen:
– Vi har haft en extrem period nu. Redan för ett år sedan (november 1999, red:s anm) var internetaktierna upphaussade, men trots det hyllades företagen i pressen. Redan då kände jag att OOOH, ta det lugnt, det var tydligt att det här kommer inte att sluta bra. Nu är det tvärtom, HALLÅ, det finns faktiskt bra företag också.
Göran Arvinius
Bengt-Arne Vedin
Risken är att många i grunden sunda bolag nu tvingas stänga igen butiken på grund av att kapitalet gjort helt om. Kjell A Nordströms tes är att ”bara journalister med ett eget kassaflöde, till exempel Jan Guillou som lever gott på sina böcker, vågar skriva tuffa artiklar som går mot strömmen. Det vågar inte redaktörerna på A-ekonomi eller Svenska Dagbladet Näringsliv.”
Mediernas rapportering, ett företags agerande och aktiens värdeutveckling är idag tätt sammanflätade. I ett näringsliv helt fokuserat på aktiens värdering blir varje rad som skrivs om företaget livsviktig. Det visar inte minst den explosion som PR-branschen just nu genomgår. Det är viktigare än någonsin att ”kommunicera” företagets förträfflighet till allmänhet och professionella investerare.
MEDVETENHETEN om mediernas förändrade roll har börjat sprida sig bland ekonomijournalister. Visions chefredaktör Pontus Forsström skrev svart på vitt vad säkert många tänkt i en ledare med rubriken ”Jag, en lättlurad sate” den 28 november i år:
”Äta eller ätas var verkligheten för många av bolagen under början av 2000. Media blev en scen där värdena byggdes. Det var ingen av journalisterna beredd på. Att direktörerna, liksom politikerna, hade ett syfte med sina utspel var inget som gemene näringslivsjournalisten var van att fundera över. /…/ Vår dramaturgi var ganska enkel och förutsägbar. Därför anpassade många företag sina budskap, ja hela sin verksamhet, för att passa mediedramaturgin. På det sättet inte bara skildrade vi verkligheten, utan vi skapade den också. Utan att fullt ut förstå det.”
Värst var ändå att se hur kvällstidningarna, med start efter nyår, intensifierade sin aktieklippsjournalistik. Detta samtidigt som många erfarna
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
46 GURu JANUARI 2001 långsam som du är. – Ja, men jag kommer dit jag vill, sa sköldpaddan. – Äsch, du kan ju aldrig vara med i någon tävling. Du skulle alltid komma sist, sa haren och skrattade och viftade med sina långa öron. – Om du vill kan vi ordna en tävling och springa i kapp. Den som kommer först i mål vinner, – I början krävde investerarna bara tillväxt, sedan gjorde kapitalmarknaden en helomvändning. Dressmart var helt beroende av externt kapital. När inte det kom gick det inte ihop och vi fick lägga ned, säger Mathias Plank, grundare av Dressmart, som såldes till klädföretaget New Wave för en symbolisk krona sedan riskkapitalet på 200 miljoner kronor tagit slut. Det behövdes inte mer för att internetbubblan skulle spricka. Riskkapitalisterna slog igen locken till skattkistorna – ridå. MEN ÄR DET VERKLIGEN ingenting mer som hänt? Nej, faktiskt inte. –Det är viktigt att göra skillnad på bolagen och bolagens värdering. Skiljer man på det är det inte så mycket som hänt egentligen. Det finns ingen ny ekonomi. Det är som att prata om en ny fysik, vilken skulle innebära att en kopp inte faller i golvet om man släpper den. Nu finns det visserligen förslag till en ny fysik, men i ekonomin är det ingenting nytt som hänt, där är det fortfarande grundläggande efterfrågemo- deller som gäller, säger Kjell A Nordström, professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Jakob Tolleryd, vd för företaget Carambole och författa- re till boken ”Värdering av tillväxtföretag”, är skrämd av hur riskkapitalister och journalister ”verkar agera i symbios”, båda grupperna springer i flock och ingen – eller ytterst få – vågar gå mot strömmen: –Vi har haft en extrem period nu. Redan för ett år sedan (november 1999, red:s anm) var internetaktierna upphaussade, men trots det hyllades företagen i pressen. Redan då kände jag att oooh, ta det lugnt, det var tyd- ligt att det här kommer inte att sluta bra. Nu är det tvärtom, hallå, det finns faktiskt bra företag också. Risken är att många i grunden sunda bolag nu tvingas stänga igen butiken på grund av att kapitalet gjort helt om. Kjell A Nordströms tes är att ”bara journalister med ett eget kassaflöde, till exempel Jan Guillou som lever gott på sina böcker, vågar skriva tuffa artiklar som går mot strömmen. Det vågar inte redaktörerna på a-ekonomi eller Svenska Dagbladet Näringsliv.” Mediernas rapportering, ett företags agerande och akti- ens värdeutveckling är idag tätt sammanflätade. I ett nä- ringsliv helt fokuserat på aktiens värdering blir varje rad som skrivs om företaget livsviktig. Det visar inte minst den explosion som pr-branschen just nu genomgår. Det är vik- tigare än någonsin att ”kommunicera” företagets förträff- lighet till allmänhet och professionella investerare. MEDVETENHETEN om mediernas förändrade roll har börjat sprida sig bland ekonomijournalister. Visions chefredaktör Pontus Forsström skrev svart på vitt vad sä- kert många tänkt i en ledare med rubriken ”Jag, en lättlu- rad sate” den 28 november i år: ”Äta eller ätas var verkligheten för många av bolagen under början av 2000. Media blev en scen där värdena byggdes. Det var ingen av journalisterna beredd på. Att di- rektörerna, liksom politikerna, hade ett syfte med sina ut- spel var inget som gemene näringslivsjournalisten var van att fundera över. /…/ Vår dramaturgi var ganska enkel och förutsägbar. Därför anpas- sade många företag sina budskap, ja hela sin verksamhet, för att passa me- diedramaturgin. På det sättet inte bara skildrade vi verkligheten, utan vi skapade den också. Utan att fullt ut förstå det.” Värst var ändå att se hur kvällstidningarna, med start efter nyår, inten- sifierade sin aktieklippsjournalistik. Detta samtidigt som många erfarna ”Detfinnsingen n Det är som att prata om en ny fysik, vilken skulle innebära at Göran Arvinius Bengt-Arne Vedin GET SLOW 2001
Januari 2001 · läsposition 47
ny ekonomi.
att en kopp inte faller i golvet om man släpper den.”
ekonomiredaktioner försiktigt började flagga för att det var fara å färde. Det var då många småsparare klev in i pyramidspelet, bara för att trilla utför stupet någon månad senare. Tragiskt.
– Börsbubblan som slog mot småspararna. Visst måste var och en ta ansvar för sina investeringar. Det tråkiga är när staten går ut och borgar för att en aktie, i det här fallet Telia, är en god investering, och småspararna ser det som ett säkert kort men investeringen går åt fel håll, säger Peter Jörgne, vd för it-konsultbolaget Solarplexus.
Erika Augustinsson, en av undertecknarna till den här artikeln, var på en konferens i Köpenhamn för Svenska Dagbladets räkning i början av maj i år:
– Jag kom direkt från en tre månader lång resa i Indokina för att genast ramla in i den stressiga nya medieekonomin. Efter att ha suttit i hammockar och i guppande båtar på Mekongfloden blev mötet med den nya ekonomins aktörer på Get Fast-konferensen i Köpenhamn lite av en chock. Att lämna i januari för att i maj möta halvstressade ögon, människor som förvirrat frågar sig hur ska jag hinna, tänk om tåget går ifrån mig eller tänk om vi inte satsar rätt.
– Jag skrev i min artikel att jag ansåg att konferensnamnet Get Fast redan då borde ha bytts ut mot Get Slow. Fick en massa arga mail av revirbevakande människor. Fick färre mail från människor som tyckte det var skönt att någon poängterade det faktum att världen faktiskt snurrade en aning för fort.
Idag finns det ingen som inte skulle skriva under på den analysen.
– Eftersom de nya företagen varit mer ideologiska och samhällstillvända än till exempel Volvo har de fått ta plats som framtidens tolkare. De pratade upp sina aktier och fick sedan stor makt genom sina absurt övervärderade bolag. Då blir också besvikelsen större när de inte kan prestera något, säger Lars Ilshammar, it-historiker vid Örebro universitet.
Faran är nu, givet att ingen som vanligt lär sig någonting av historien,
Kjell A Nordström
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
JANUARI 2001 GURu 47 sa sköldpaddan. – Det är jag med på, sa haren. Men jag vill att det ska gå riktigt till. Vi måste ha en jury, som bestämmer var start och mål är. Juryn ska också säga vem som är vinnare. Haren tänkte att det skulle vara roligt att bli vinnare. Alla skulle hurra för honom. – OK, sa sköldpaddan. De be- ekonomiredaktioner försiktigt började flagga för att det var fara å färde. Det var då många småsparare klev in i pyramidspelet, bara för att trilla ut- för stupet någon månad senare. Tragiskt. –Börsbubblan som slog mot småspararna. Visst måste var och en ta an- svar för sina investeringar. Det tråkiga är när staten går ut och borgar för att en aktie, i det här fallet Telia, är en god investering, och småspararna ser det som ett säkert kort men investeringen går åt fel håll, säger Peter Jörgne, vd för it-konsultbolaget Solarplexus. Erika Augustinsson, en av undertecknarna till den här artikeln, var på en konferens i Köpenhamn för Svenska Dagbladets räkning i början av maj i år: –Jag kom direkt från en tre månader lång resa i Indokina för att genast ramla in i den stressiga nya medieekonomin. Efter att ha suttit i ham- mockar och i guppande båtar på Mekongfloden blev mötet med den nya ekonomins aktörer på Get Fast-konferensen i Köpenhamn lite av en chock. Att lämna i januari för att i maj möta halvstressade ögon, människor som förvirrat frågar sig hur ska jag hinna, tänk om tåget går ifrån mig eller tänk om vi inte satsar rätt. – Jag skrev i min artikel att jag ansåg att konferensnamnet Get Fast re- dan då borde ha bytts ut mot Get Slow. Fick en massa arga mail av revirbe- vakande människor. Fick färre mail från människor som tyckte det var skönt att någon poängterade det faktum att världen faktiskt snurrade en aning för fort. Idag finns det ingen som inte skulle skriva under på den analysen. – Eftersom de nya företagen varit mer ideologiska och samhällstill- vända än till exempel Volvo har de fått ta plats som framtidens tolkare. De pratade upp sina aktier och fick sedan stor makt genom sina absurt övervärderade bolag. Då blir också besvikelsen större när de inte kan prestera något, säger Lars Ilshammar, it-historiker vid Örebro universi- tet. Faran är nu, givet att ingen som vanligt lär sig någonting av historien, n nyekonomi. Kjell A Nordström a att en kopp inte faller i golvet om man släpper den.”
Januari 2001 · läsposition 48
Citatet högst upp fortsätter över uppslaget. Avskurna ord visas utan gissade kompletteringar.
GET SLOW 2001
”Vi har fått ett nytt fo Förr var det viktigare att känna rätt personer. Karriärerna g
att alla – med medierna i spetsen – gör en helomvändning. Riskkapitalisterna har redan hakat på. För bortsett från börshysterin har det hänt mycket som är bra.
Också på den positiva sidan har medierna spelat en viktig roll. Tidigare låg allt strålkastarljus på storföretagen. Ekonomijournalisterna har på gott och ont lyft fram nya entreprenörer, vilket skapat viktiga förebilder för en hel generation.
Jantelagen fick ge vika och det blev tillåtet att ha visioner, att tro på sina egen förmåga.
SVERIGE HAR OCKSÅ fått en riskkapitalmarknad som gör det möjligt att få fram kapital till att förverkliga idéerna. Det finns till och med företagskuvöser vars enda affärsidé är att sparka igång nya företag.
Företagen insåg att kompetensen inte sitter i slipsen, plötsligt kunde det vara den yngste och ”sämst” klädde vid styrelsebordet som satt med den högsta lönen och viktigaste kompetensen. Fyrtiotalisternas maktmonopol bröts.
– En av de drivande faktorerna bakom utvecklingen är att entreprenörskap och företagande fått fotfäste i medelklassen, från att tidigare varit en fråga nästan bara för överklassen, säger Göran Arvinius, vd för Doubleclick och ”med rötterna i Malmös bättre arbetarkvarter”.
– Vi har också fått ett helt annat fokus på talang, det har det varit åt helvete för lite av tidigare. Då var det viktigare att känna rätt personer, karriärerna gjordes upp i överklassens slutna små rum.
Enligt Bengt-Arne Vedin, ansvarig for Ruben Rausings Fond för forskning om nyföretagande och innovation samt adjungerad professor i innovationskunskap vid Tekniska högskolan i Stockholm, kan förändringen grovt sammanfattas som att en mängd gränser suddats ut de senaste åren. Gränser mellan generationer, länder, yrkesgrupper och kompetenser. Det är en process som drivit på uppfinningsrikedomen.
”Sverige har en unik chans att bli världsledande inom it”, det sa Jonas Birgersson sensommaren 1999. Han fick rätt, förmodligen fortare än han kunnat drömma om. I februari i år utsågs Sverige till världens främsta it-nation i en rapport från det amerikanska analysföretaget IDC.
Beroende på analysföretag och vem som uttolkar rapporterna kan visserligen ett helt gäng västnationer belägga att just de är främst i världen. Men Sverige ligger bra till, bland de tre–fyra främsta i världen, det kan vi säga säkert. Det är ändå enastående.
Framgångarna har gett hela landet en skjuts och ett självförtroende vi knappt kunnat föreställa oss för tre år sedan.
Listan kan säkert göras längre.
Frågan är nu om de goda saker som de senaste årens utveckling fört med sig hamnar på soptippen tillsammans med Boo.com och Boxman.
– Det är möjligt att vi får se en backlash, för aktörerna vill markera en distans till det som varit, fortsätter Göran Arvinius.
I värsta fall har den unga generationen it-företagare inte lärt sig någonting av erfarenheterna från det senaste året.
Om alla bara skyller på att riskkapitalisterna inte levererat mer kapital, i stället för att inse att de gjort fel, då får vi en förlorad generation entreprenörer, säger Bengt-Arne Vedin.
FREDRIK ARNANDER, VD för Fondex, menar att småföretagandets betydelse har kommit i fokus samtidigt som de stora och traditionel-
Peter Jörgne
Magnus Nilsson
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
att alla – med medierna i spetsen – gör en helomvändning. Riskkapitalisterna har redan hakat på. För bortsett från börshysterin har det hänt mycket som är bra. Också på den positiva sidan har medierna spelat en vik- tig roll. Tidigare låg allt strålkastarljus på storföretagen. Ekonomijournalisterna har på gott och ont lyft fram nya entreprenörer, vilket skapat viktiga förebilder för en hel ge- neration. Jantelagen fick ge vika och det blev tillåtet att ha visio- ner, att tro på sina egen förmåga. SVERIGE HAR OCKSÅ fått en riskkapitalmarknad som gör det möjligt att få fram kapital till att förverkliga idéerna. Det finns till och med företagskuvöser vars enda af- färsidé är att sparka igång nya företag. Företagen insåg att kompetensen inte sitter i slipsen, plötsligt kunde det vara den yngste och ”sämst” klädde vid styrelsebordet som satt med den högsta lönen och viktigas- te kompetensen. Fyrtiotalisternas maktmonopol bröts. – En av de drivande faktorerna bakom utvecklingen är att entreprenörskap och företagande fått fotfäste i medel- klassen, från att tidigare varit en fråga nästan bara för över- klassen, säger Göran Arvinius, vd för Doubleclick och ”med rötterna i Malmös bättre arbetarkvarter”. –Vi har också fått ett helt annat fokus på talang, det har det varit åt hel- vete för lite av tidigare. Då var det viktigare att känna rätt personer, karriä- rerna gjordes upp i överklassens slutna små rum. Enligt Bengt-Arne Vedin, ansvarig for Ruben Rausings Fond för forsk- ning om nyföretagande och innovation samt adjungerad professor i inno- vationskunskap vid Tekniska högskolan i Stockholm, kan förändringen grovt sammanfattas som att en mängd gränser suddats ut de senaste åren. Gränser mellan generationer, länder, yrkesgrupper och kompetenser. Det är en process som drivit på uppfinnings- rikedomen. ”Sverige har en unik chans att bli världsledande inom it”, det sa Jonas Birgersson sensommaren 1999. Han fick rätt, förmodligen fortare än han kunnat drömma om. I februari i år utsågs Sverige till världens främsta it-nation i en rapport från det amerikanska analysföretaget idc. Beroende på analysföretag och vem som uttolkar rap- porterna kan visserligen ett helt gäng västnationer belägga att just de är främst i världen. Men Sverige ligger bra till, bland de tre–fyra främsta i världen, det kan vi säga säkert. Det är ändå enastående. Framgångarna har gett hela landet en skjuts och ett självförtroende vi knappt kunnat föreställa oss för tre år se- dan. Listan kan säkert göras längre. Frågan är nu om de goda saker som de senaste årens ut- veckling fört med sig hamnar på soptippen tillsammans med Boo.com och Boxman. –Det är möjligt att vi får se en backlash, för aktörerna vill markera en distans till det som varit, fortsätter Göran Arvi- nius. I värsta fall har den unga generationen it-företagare inte lärt sig någonting av erfarenheterna från det senaste året. Om alla bara skyller på att riskkapitalisterna inte levererat mer kapital, i stället för att inse att de gjort fel, då får vi en förlorad generation entre- prenörer, säger Bengt-Arne Vedin. FREDRIK ARNANDER, VD för Fondex, menar att småföretagan- dets betydelse har kommit i fokus samtidigt som de stora och traditionel- 48 GURu XXXXX 2000 48 GURu JANUARI 2001 stämde att tävlingen skulle vara nästa dag på en plats som låg alldeles nära floden. Ett lejon, en elefant och en giraff var med i juryn. En liten apa skul- le skrika startsignalen. Starten var vid några träd och målet var kanten av floden en bit därifrån. Många djur hade kommit för att titta på tävlingen. ”Viharfåttettnytt fo Förr var det viktigare att känna rätt personer. Karriärerna g Magnus Nilsson Peter Jörgne GET SLOW 2001
Januari 2001 · läsposition 49
Citatet högst upp är en fortsättning från föregående sida.
t fokus på talang. a gjordes upp i överklassens slutna rum.”
la företagen har fått upp ögonen för ny teknik och nya sätt att arbeta. De små företagen har visat vägen in i framtiden eftersom det bland dem fanns en vilja att skapa ett nytt svenskt näringsliv, när det gamla var handlingsförlamat.
– Men kunderna glömdes bort, ny teknik utvecklades för snabbt utan hänsyn till användarna. Det har också funnits en utbredd okunskap bland entreprenörer, riskkapitalister, investerare, analytiker och medier. Men vem har all kunskap i ett paradigmskifte?
Oavsett om aktörerna tar sig mer tid att tänka efter eller inte kommer det att ändå bli mindre hysteriskt framöver. Det är en direkt följd av att riskkapitalet blivit försiktigare.
– Det blir mindre projekt och mindre bolag. Tempot är lägre och hela marknaden rör sig långsammare, säger Magnus Nilsson, vd i inkubatorn Starthouse med åtta nystartade bolag i sitt stall.
Ursprungligen skulle företag hos Starthouse vara färdiga att stå på egna ben – med eget ledarskap, administration, lokal etcetera – efter ett till två år.
Idag räknar Magnus Nilsson med att företagen blir kvar i kuvösen längre tid. Det är ett måste när fokus ligger på omsättning och vinst i stället för bara antal anställda.
OFTA ÄR DET INTE SÅ bråttom heller. Tar företaget fram tjänster för bredband eller tredje generationens mobilsystem finns gott om tid att utveckla produkten. Det viktigaste är snarast att hålla på sitt kapital tills marknaden finns på plats. För bredband och nationella mobilnät trollar man inte fram på en fikarast, det tar flera år, som bekant.
– När det fanns ett överskott på riskkapital hetsade företagen varandra att bli först med en tjänst, men sedan fanns inget nät som klarade av den.
Magnus Nilsson vet. Ett av Starthouses företag – Movearound.com, som tar fram WAP-tjänster – har precis fått sparka alla sina 85 anställda. Cirka 35 får nya tjänster.
Anledningen är att det är först nu som det sakta men säkert börjar finnas en marknad för tjänsterna. Enligt honom är det stor risk för att företag som idag utvecklar tjänster för 3G går i samma fälla som Movearound med sin WAP-satsning.
– Den kollaps som vi sett under våren/hösten är en följd av flera felbedömningar. I grund och botten handlar det om att konkurrera med invanda inköpsmönster. Idéerna och produkterna man har är bra och genomtänkta, men marknaden finns inte. Människan är inte lika benägen att ändra på sig som man målat upp för investerarna, säger Peter Jörgne.
När journalister och entreprenörer upptäcker att det har varit en bubbla börjar de fundera en smula. Man vänder sig till ekonomerna och historikerna vid universiteten, som för en förbluffad journalistkår berättar om tulpanspekulationsbubblan i Holland på 1600-talet. (Se sidan 57.) Okunskap kanske men också vår oförmåga att någonsin lära oss av historien.
Idag måste även entreprenörer, journalister och andra opinionsbildare sakta ned och tänka efter.
Vi började med att konstatera att, vid sidan av att luften gått ur aktiekurserna och riskkapitalmarknaden, inget egentligen har hänt – trots alla krigsrubriker.
När vågorna lagt sig och de värsta felsatsningarna försvunnit går internetbranschen in i en ny fas med god och stabil tillväxt, ungefär som skedde med PC-branschen sedanden bubblan spruckit på 80-talet.
– Utvecklingen är som floden Donau, den fortsätter i sakta mak, säger Kjell A Nordström.
Get slow, ta det lugnt. De företag som kommer att flyta med floden hela vägen till havet under nästa år, utan att kapsejsa på vägen, är de som tar sig tid till eftertanke. ■
Fredrik Arnander
Visa ursprunglig textutvinning
Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.
XXXXX 2000 GURu 49 JANUARI 2001 GURu 49 Fåglar hade flugit dit. Ormar hade ringlat sig fram genom skogen. Zebror, leoparder och gaseller hade sprungit lång väg. Alla tyckte att det var spän- nande att titta på tävlingen. Djuren ställde upp sig utmed kapplöpningsbanan. Juryn, det vill säga lejonet, elefanten och giraffen, stod i mitten. Det var la företagen har fått upp ögonen för ny teknik och nya sätt att arbeta. De små företagen har visat vägen in i framtiden eftersom det bland dem fanns en vilja att skapa ett nytt svenskt näringsliv, när det gamla var hand- lingsförlamat. –Men kunderna glömdes bort, ny teknik utvecklades för snabbt utan hänsyn till användarna. Det har också funnits en utbredd okunskap bland entreprenörer, riskkapitalister, investerare, analytiker och medier. Men vem har all kunskap i ett paradigmskifte? Oavsett om aktörerna tar sig mer tid att tänka efter eller inte kommer det att ändå bli mindre hysteriskt framöver. Det är en direkt följd av att riskkapitalet blivit försiktigare. –Det blir mindre projekt och mindre bolag. Tempot är lägre och hela marknaden rör sig långsammare, säger Magnus Nilsson, vd i inkubatorn Starthouse med åtta nystartade bolag i sitt stall. Ursprungligen skulle företag hos Starthouse vara färdiga att stå på eg- na ben – med eget ledarskap, administration, lokal etcetera – efter ett till två år. Idag räknar Magnus Nilsson med att företagen blir kvar i kuvösen läng- re tid. Det är ett måste när fokus ligger på omsättning och vinst i stället för bara antal anställda. OFTA ÄR DET INTE SÅ bråttom heller. Tar företaget fram tjänster för bredband eller tredje generationens mobilsystem finns gott om tid att utveckla produkten. Det viktigaste är sna- rast att hålla på sitt kapital tills marknaden finns på plats. För bredband och nationella mobilnät trollar man inte fram på en fikarast, det tar flera år, som bekant. –När det fanns ett överskott på riskkapital hetsade företagen varandra att bli först med en tjänst, men sedan fanns inget nät som klarade av den. Magnus Nilsson vet. Ett av Starthouses företag – Move- around.com, som tar fram wap-tjänster – har precis fått sparka alla sina 85 anställda. Cirka 35 får nya tjänster. Anledningen är att det är först nu som det sakta men säkert börjar fin- nas en marknad för tjänsterna. Enligt honom är det stor risk för att företag som idag utvecklar tjänster för 3g går i samma fälla som Movearound med sin wap-satsning. –Den kollaps som vi sett under våren/hösten är en följd av flera felbe- dömningar. I grund och botten handlar det om att konkurrera med invan- da inköpsmönster. Idéerna och produkterna man har är bra och genom- tänkta, men marknaden finns inte. Människan är inte lika benägen att ändra på sig som man målat upp för investerarna, säger Peter Jörgne. När journalister och entreprenörer upptäcker att det har varit en bubbla börjar de fundera en smula. Man vänder sig till ekonomerna och historiker- naviduniversiteten,somförenförbluffadjournalistkårberättaromtulpan- spekulationsbubblan i Holland på 1600-talet. (Se sidan 57.) Okunskap kan- ske men också vår oförmåga att någonsin lära oss av historien. Idag måste även entreprenörer, journalister och andra opinionsbildare sakta ned och tänka efter. Vibörjademedattkonstateraatt,vidsidanavattluf- ten gått ur aktiekurserna och riskkapitalmarknaden, inget egentligen har hänt – trots alla krigsrubriker. När vågorna lagt sig och de värsta felsatsningarna försvunnit går internetbranschen in i en ny fas med god och stabil tillväxt, ungefär som skedde med pc- branschen sedanden bubblan spruckit på 80-talet. –Utvecklingen är som floden Donau, den fortsätter i sakta mak, säger Kjell A Nordström. Get slow, ta det lugnt. De företag som kommer att flyta med floden hela vägen till havet under nästa år, utan att kapsejsa på vägen, är de som tar sig tid till ef- tertanke. ■ t fokuspåtalang. a gjordes upp i överklassens slutna rum.” Fredrik Arnander