guru.

December 2000 · krönika

Kvalitet, kalkyler och Kina (Magnus Bejmar)

Krönika av Magnus Bejmar som resonerar om värdet av humaniora, med finsk-ugriska språk som exempel. Han argumenterar för att gamla berättelser och kulturella samband kan vara värdefulla för företag och varumärken.

Arkivets AI-bearbetade beskrivning. Vissa artikelgränser och uppgifter om författare och fotografer återstår att kontrollera. Läs originalbilden vid tvekan.

December 2000 · läsposition 34

AI-bearbetad lästext med stycken, rubriker och bildtexter. Text och sidbilder har jämförts i ett separat kontrollpass, med AI och lokala originalkontroller. Enstaka läsfel och osäkra artikelgränser kan återstå. Originalbilden är referensen.

Kvalitet, kalkyler och Kina

Vad är värdelöst? Frågan är berättigad. Förra Guru handlade om King Content och de gudomliga humaniora som skulle fylla nätet med guld. Men vad för värde har till exempel institutionen för finsk-ugriska språk? Bara namnet låter helt wacko och inte ens universiteten verkar vilja lägga pengar på verksamheten. Nån littvetare som bara läst finska poeter på originalspråk och doktorerat på gammalbottnisk vers.

Precis så tänker nån eftersom just institutionen för finsk-ugriska språk vid Lunds universitet hotas av nedläggning. Självklart! Väck med dem. Fullkomligt värdelösa!

Om vi då uppfinner ett webbvärde för dem. Utgår från att ”content is king” och bäst ”content” är storisarna. Bäst story vinner framtiden. Det tycks, visar litteraturforskningen, som om många folksagor och myter i Europa och därför också i Amerika kommer från Asien. Ursprunget finns i gamla indiska sanskritberättelser. En kultur som i sin tur haft förbindelse med Kina.

Dessa samband och vad som är gemensamt i olika folks föreställningsvärld är inte alltför väl utforskade. Det kräver tvärvetare och ett gediget arbete av allehanda språkforskare. Här ligger själva gränssnittet mellan kulturer, det innersta i den kollektiva uppfattningen om vem man är. Det som marknadsundersökarna försöker kartlägga utifrån.

Global släktforskning genom sagorna kan man kalla det. Runt eldar har det i tusentals år färdats berättelser. Informationen ville vara fri då också. Men här finns gemensamma drag. Tankar som än i dag påverkar oss. Ett fundament som berättar att detta är triumf, det där var kul, så känns lycka. Även om en ny postmodernistisk värld ideligen skapar nya värden, vilar de likväl på en grund byggd av det gamla. Och detta kan den innovative utnyttja.

Tänk en berättelse som gör normalsvensken alldeles sommartorpig i hela kroppen. En själens Kalles kaviar. Men den funkar lika bra i Iran och kan få en kines att sluta le och börja skratta. Det är den ultimata storyn. Den kan spåras via Persien till Kina. Landet som är alla säljares våta dröm med: ”...om bara varje kines köpte en...”, så går alla kalkyler mot nirvana. Undrar om någon orkar med tanken att de skulle etablera sig där, men att kampanjen slår fel och företagsnamnet får ohyggligt med stryk.

Nokia gjorde nåt riktigt smart när alla Mobira Talkman och annat bytte namn till rätt och slätt Nokia. Nu kan man följa hur själva varumärket boxas med Nikeloggor och Coca-Cola-emblem i affärstidningarnas diagram över mest värdefulla namnet.

Men storyn då? ”Connecting people” och ”Just do it!” låter lite tunt. Är det allt som återstår efter 87:e genomgången och alla nervösa vändningar för att inte stöta sig med en enda på hela klotet?

Vilken är då den genuina historien om Nokia? Berättelsen om företaget som tillverkade gummistövlar och gjorde en hel stad till aktiemiljonärer. Hur visar man innebörden i den sisun för någon som aldrig hört talas ens om Finland? Tänk om här finns ett band som är gemensamt mellan finska folkeposet Kalevala och de kinesiska legenderna. Vem kan i så fall finna det?

Just det, bara de värdelösa på finsk-ugriska institutionen kan hitta språkliga fornlämningar som kan ge samma dynamik i Kina. För connection i all ära men vi var väl överens om att content var kungen. Men kvalitet är bättre. Och tradition är allt, speciellt i Kina.

Så har det värdelösa blivit värdefullt, på köpet hängde det med ett gäng sinologer och tänk om här finns en massa guld som slumrar bland bokhyllorna för ingen brytt sig om att se det. Tänk er att Coca-Cola slagit en signal till etnologen så hade de sluppit rea tomteburkarna på Statoil i januari när svenskar trattat i sig must julen lång. ”Must, a must” hade räckt. Jämfört med att goofa i Kina är ju några långtradare med osåld cola peanuts, men tanken är kul. Det är lätt att skratta åt humaniora, det är svårare att skoja bort dem. Frågan är om vi har råd att förlora det som för ögonblicket bedöms som värdelöst. Världen blir mindre då. Brist på kunskap snävar in både tid och rum till ett nu. Ett nu som till råga på allt just har passerat. Har vi då råd att spara bort det värdelösa redan nu? ■

Tänk en berättelse som gör svensken alldeles sommartorpig i hela kroppen och att den fungerar lika bra i i Iran

Magnus Bejmar är frilansskribent. Han gillar flipperspel och katter. bejmarmagnus@hotmail.com

Visa ursprunglig textutvinning

Oförändrat textlager från källfilen. Här kan spaltordning och tecken vara fel.

34 GURu DECEMBER 2000
Peter Malmqvist
är börsanalytiker på
Lorem Ipsum AB.
MAGNUS BEJMAR
V
ad är värdelöst? Frågan är berätti-
gad. Förra Guru handlade om King
Content och de gudomliga humani-
ora som skulle fylla nätet med guld.
Men vad för värde har till exempel
institutionen för finsk-ugriska språk? Bara namnet
låter helt wacko och inte ens universiteten verkar
vilja lägga pengar på verksamheten. Nån littvetare
som bara läst finska poeter på originalspråk och
doktorerat på gammalbottnisk vers.
Precis så tänker nån eftersom just institutionen
för finsk-ugriska språk vid Lunds universitet hotas
av nedläggning. Självklart! Väck med dem. Fullkomligt värdelösa!
Om vi då uppfinner ett webbvärde för dem. Utgår från att ”con-
tent is king” och bäst ”content” är storisarna. Bäst story vinner fram-
tiden. Det tycks, visar litteraturforskningen, som om många folksa-
gor och myter i Europa och därför också i Amerika kommer från
Asien. Ursprunget finns i gamla indiska sanskritberättelser. En kul-
tur som i sin tur haft förbindelse med Kina.
dessa samband och vad som är gemensamt i olika folks före-
ställningsvärld är inte alltför väl utforskade. Det kräver tvärvetare
och ett gediget arbete av allehanda språkforskare. Här ligger själva
gränssnittet mellan kulturer, det innersta i den kollektiva uppfatt-
ningen om vem man är. Det som marknadsundersökarna försöker
kartlägga utifrån.
Global släktforskning genom sagorna kan man kalla det. Runt
eldar har det i tusentals år färdats berättelser. Informationen ville
vara fri då också. Men här finns gemensamma drag. Tankar som än i
dag påverkar oss. Ett fundament som berättar att detta är triumf,
det där var kul, så känns lycka. Även om en ny postmodernistisk
värld ideligen skapar nya värden, vilar de likväl på en grund byggd
av det gamla. Och detta kan den innovative utnyttja.
Tänk en berättelse som gör normalsvensken alldeles sommar-
torpig i hela kroppen. En själens Kalles kaviar. Men
den funkar lika bra i Iran och kan få en kines att slu-
ta le och börja skratta. Det är den ultimata storyn.
Den kan spåras via Persien till Kina. Landet som är
alla säljares våta dröm med: ”...om bara varje kines
köpte en...”, så går alla kalkyler mot nirvana. Undrar
om någon orkar med tanken att de skulle etablera
sig där, men att kampanjen slår fel och företags-
namnet får ohyggligt med stryk.
Nokia gjorde nåt riktigt smart när alla Mobira
Talkman och annat bytte namn till rätt och slätt No-
kia. Nu kan man följa hur själva varumärket boxas
med Nikeloggor och Coca-Cola-emblem i affärstid-
ningarnas diagram över mest värdefulla namnet.
Men storyn då? ”Connecting people” och ”Just
do it!” låter lite tunt. Är det allt som återstår efter
87:e genomgången och alla nervösa vändningar för att inte stöta sig
med en enda på hela klotet?
vilken är då den genuina historien om Nokia? Berättelsen om
företaget som tillverkade gummistövlar och gjorde en hel stad till
aktiemiljonärer. Hur visar man innebörden i den sisun för någon
som aldrig hört talas ens om Finland? Tänk om här finns ett band
som är gemensamt mellan finska folkeposet Kalevala och de kine-
siska legenderna. Vem kan i så fall finna det?
Just det, bara de värdelösa på finsk-ugriska institutionen kan hit-
ta språkliga fornlämningar som kan ge samma dynamik i Kina. För
connection i all ära men vi var väl överens om att content var kung-
en. Men kvalitet är bättre. Och tradition är allt, speciellt i Kina.
Så har det värdelösa blivit värdefullt, på köpet hängde det med
ett gäng sinologer och tänk om här finns en massa guld som slum-
rar bland bokhyllorna för ingen brytt sig om att se det. Tänk er att
Coca-Cola slagit en signal till etnologen så hade de sluppit rea tom-
teburkarna på Statoil i januari när svenskar trattat i sig must julen
lång. ”Must, a must” hade räckt. Jämfört med att goofa i Kina är ju
några långtradare med osåld cola peanuts, men tanken är kul. Det
är lätt att skratta åt humaniora, det är svårare att skoja bort dem.
Frågan är om vi har råd att förlora det som för ögonblicket bedöms
som värdelöst. Världen blir mindre då. Brist på kun-
skap snävar in både tid och rum till ett nu. Ett nu
som till råga på allt just har passerat. Har vi då råd
att spara bort det värdelösa redan nu? ■
Kvalitet, kalkyler och Kina
Magnus Bejmar är frilansskribent.
Han gillar flipperspel och katter.
bejmarmagnus@hotmail.com
Tänk en berättelse
som gör svensken
alldeles sommar-
torpig i hela kroppen
och att den fungerar
lika bra i i Iran
GURU03s34/Bejmar ny 2000-11-09 16.19 Sidan 34

Läs sidan med originalbild →